Olika slags flickor

Tog en sväng via simhallen idag och stötte på ett alldeles förtjusande rart barn, en liten tösabit som precis börjat prata och babblade glatt på tillsammans med sin mor och mormor i omklädningsrummet. Så pekade hon på mig och och kallade mig "den där flickan". Inte tant, inte gumma, utan FLICKA 🥰. Jag ska omedelbart ändra mitt testamente i hennes favör.

Men det var inte flickebarnet jag tänkte skriva om, utan jag vill göra en snabb rundfrågning om hur länge det är lämpligt att duscha? Om du är den som betalar vattenräkningen gissar jag att du duschar snabbt och effektivt. Eller om du har vant dig vid 2 euros duschar på campingar och gästhamnar. Precis så duschar jag, raskt och rent och sedan är det klart. Jag njuter inte ens speciellt mycket av att stå där i strilet. Så det brukar gå undan. Det finns ju ett liv utanför duschen. 

Om du har eller har haft tonårsbarn (eller kanske varit en duschälskande tonåring själv i förra livet) vet du också att det finns människor som kan stå oändligt länge i duschen. Och göra ingenting. En sådan stötte jag på i duschrummet idag. En flicka mitt i tonåren, en sådan där blyg en som inte vågar ta av sig baddräkten inför andras ögon. Hon stod där, med baddräkten på, i den dusch som inte är tidsinställd utan rinner tills man stänger den. Duschen där vattentemperaturen kan regleras. Allas favoritdusch. Och hon duschade. Och duschade. Jag vet inte hur länge hon stått där innan jag kom från bassängen, men hon stod där medan jag tvättade håret, lade i balsam, gick in i ångbastun, kom ut från ångbastun, sköljde håret, torkade mig, plockade ihop mina grejer och gick. Hon kanske står där ännu?

HUR länge är det rimligt att stå i duschen?!? Mina läppar är förseglade, jag ska inte komma med ilskna kommentarer eller förmaningar. Men jag tänker dem! 🤬🤬🤬   

En sväng till Bayern för att hälsa på Adele

Såhär är det. Jag avskyr folkmassor. Och jag ogillar sommarhetta. Jag är naturligtvis inte folkskygg, men Kungsgatan vid julgatans öppning och Ekenäs höstmarknad är tillställningar som jag inte undviker, men inte heller gillar. Det är för trångt helt enkelt. Jag är heller inte en eskimå (nej, jag vet, man får inte använda det ordet. Förlåt.) och jag uppskattar verkligen sol och sommar. Men till en viss gräns. Obarmhärtigt solgass och temperaturer över 30 grader gör mej svettig och gnällig. 

Scenen för veckoslutets stadssemester var alltså inte optimal. München på sensommaren kan vara regnig eller solig. Vi råkade hamna i solen. Och det var varmt. Men det hjälps inte, jag biter ihop och så vandrar vi på. Söker skugga var jag kan hitta, sätter mig ner så fort jag har möjlighet. Englisher Garten funkade bra, även om vi inte doppade oss i någon av de små åarna som går kors och tvärs genom parken. Speciellt bra funkade förstås Hofbräu Biergarten, även om Oktoberfest kör igång först senare i höst. 

Men vår korta bayerska resas höjdpunkt var förstås Adeles megakonsert ute vid mässcentret. Kan ni fatta att kvinnan ställer till med 10 slutsålda konserter med 80.000 besökare vid varje tillfälle! 800.000 konsertbesökare har alltså tagit sig till München i augusti för att njuta av en enorm och fantastisk show. Vilken artist hon är! Vacker, rolig och sjunger som en gud. Utanför arenan har ett mingelområde av ofantliga mått byggts upp med pariserhjul, karaokescener och enorma områden för mat och dryck. Solen gassade från en molnfri himmel och inte en vindpust lyckades klämma sig in mellan konsertbesökarna. Kön till toaletten var hundratals meter lång. Det var trångt och svettigt och jag kände mej mycket obekväm. Ont i fötterna hade jag också. Men då jag fick slå mig ner på min egen plats och Adele steg ut på scenen och klämde i med Hello, då var var allt elände som bortglömt. Dryga två timmar av ren underhållning. Wow. 

 

Viktigt att dricka mycket om det är väldigt varmt. 

Olympiatornet i Olympiaparken.
Kanske var det just här som det sa klick för kungen och Silvia?

Kinesiska tornet vid biergarten bjöd på bayersk folkmusik och lederhosen.  

Kameraarbetet och skärmarna var extremt bra. Adele själv syntes som en tvärhand hög från våra platser, men via skärmarna kändes det som om hon sjöng bara för oss.  

Bakgrund, scenografi, stråkar, ljusshow och fyrverkeri. Extra allt. 
Tyvärr kan några filmsnuttar från telefonen inte tillnärmelsevis återge stämningen och musiken. Speciellt inte som allsången ljöd högt och falskt runt läktarna. 

Back in business

Sådärja. Nu är årets rolighet, alltså semestern, över för denna gång, och jag är tillbaka på jobb för att tjäna ihop till livets nödtorft. Om fyra månader är det dags för vintersolstånd och julen står för dörren. 🎄🎅 (Förlåt så mycket, men det är ett faktum...) 

Det är faktiskt svårt att tänka sig in i vintermörkret nu då solen ännu värmer, kvällarna är ljusa och trädgården är som bäst. Jag verkar i och för sig tycka att trädgården alltid är som bäst, på våren då det börjar spira och grönska, på försommaren då allt är skirt och grönt, vid midsommar då trädgården aldrig sover och det är som fräschast och vackrast, på högsommaren då rabatterna blommar i färgranna explosioner, på sensommaren då färgerna och dofterna djupnar och gräsmattan är daggvåt på morgnarna, i början av hösten då träden dignar av äppel och humlorna surrar omkring i nektarfylla. 

Det har varit en intensiv men samtidigt rofylld sommar med så mycket roligheter. Och nu fylls kalendern med en mängd aktiviteter så att jag är sprängfylld av förväntan och lite orolig för hur jag ska hinna med allt. Vänta bara. 

Solvarma klippor och utfärd med Snurran.

Vi firade familjens nyblivna magistrar med somrig pizza på YLP. 

Bästa sommarsysselsättningen. 

Värsta partyt med klackarna i taket då Geberit bjöd personalen på 150-årsfest. 

Ät bär!

Två havsörnar ovanför Björnholmen. 

 

Uppfinningsrikedom

Under årtusendenas lopp har många livsomvälvande uppfinningar sett dagens ljus. Hjulet förstås. Penicillinet. Osthyveln. Och torkskåpet ovanför diskbänken, en finländsk uppfinning. 

Jag går och tänker på att någon skulle kunna uppfinna nånting som stoppar tiden. Hur bra skulle inte det vara? Det skulle förstås vara något lagom anspråkslöst - jag är verkligen inte ute efter att bli odödlig - utan en manick som kunde användas sparsamt för att stanna upp i tiden för några timmar. 

En sommarlördag till exempel. En sväng på torget eller golfbanan (Maken, inte jag!), en god bok i skuggan, en halvtimme i mattvätten, en kort cykeltur - allt går så snabbt. Tänk om man då kunde ta fram tidsmanicken, lite som Men in Black, men inte för att tömma minnet utan för att få allt att gå i slow motion. 

En kväll i goda vänners lag kunde bromsas upp nån gång där kring 22-tiden, vid kaffet och desserten, så att man hinner ta till sig av alla goda juttun och skrattsalvor. Jag skulle verkligen inte stanna tiden vid 3-tiden på natten då man kanske har druckit ett glas för mycket, man är trött och inte kan få en taxi hem. 

På julafton skulle jag använda tidsmanicken för att hinna njuta av den goda maten, att ha familjen samlad, av julklapparna och av brädspelen. De korta och ljusa midsommarnattstimmarna skulle också gärna får vara mer utdragna.  

Kanske den extra tiden tas från en annan dag istället? Jag vill verkligen inte ge bort några timmars god sömn, men skulle kunna tänka mig att plocka timmar till exempel från tråkiga flygresor, läkarmottagningens väntrum eller snöslaskiga och gråa novemberdagar. Jag skulle gärna ge några minuter från cirkelträningen också. Omfördela tiden, liksom. 

Tänk om några fiffiga vetenskapsmän kunde ta itu med tidsmanicken. Och medan de håller på så kunde de samtidigt jobba fram en termosmugg som både håller kaffet varmt och inte läcker då man dricker ur den.  

Sommarteater

Är det årliga besöket på sommarteatern ett nödvändigt ont? Eller är sommarteater intimt förknippad med sommar och semester och något du ser fram emot hela året? För egen del ligger jag nånstans där mitt på skalan. Det årliga besöket är en trevlig förströelse, men ingenting jag gråter för ifall det inte blir av. 

Här i Ekenäs är det förstås Raseborgs sommarteater som gäller, med publikvänliga, ofta storslagna pjäser och mer eller mindre duktiga amatörskådelspelare. Det är sidu morjens-mingel före pjäsen och knackkorv i pausen. Bänkarna är lagom obekväma och det är långt att gå från parkeringen. Men för det mesta riktigt trevligt. 

I år bestämde vi oss för att ta sommarteatrandet till nya höjder. Vi lyfte blicken och breddade våra vyer. Vi inledde med ett besök på Mustion Kesäteatteri i Svartå och såg Vaimoni on toista maata. Proffsskådisar, en fars med mycket skratt, hårda träbänkar men sittunderlag till alla som behöver. Och tak över både läktare och scen. Varken sidu morjens eller knackkorv, men en promenad i den vackra slottsparken fullbordade en trevlig upplevelse.

 

Sedan åkte vi norrut, till Tammerfors. Några glasbruk på vägen, sightseeing i Finlands tredje största stad och övernattning vid forsen. (Nå på hotell, förstås, inte på stranden). Vi tog en Nysse-buss ut på Pyynikki-åsen, till Pyynikin Kesäteatteri. Nu snackar vi sommarteater 2.0. Proffsskådisar, alkoholservering i teaterrestaurangen och en nyskriven komedi, Karavaanari - kaikkien kaveri. Läktaren har bekväma säten med ryggstöd och är täckt. Men det allra bästa är att den SNURRAR. Här finns ingen scen i traditionell bemärkelse utan pjäsen utspelar sig i en cirkel runt läktaren. Bekvämt då man behöver bilar, cyklar, mopeder och förstås caravanare för handlingen. 

Vid halva föreställningen drog ett hiskeligt regnväder och en rejäl storm in över Pyynikki. Man sitter tyvärr inte torr på en täckt läktare med öppna sidor 😥. Men skådespelarna som spelade under bar himmel hade det nog några snäpp värre. Vädret rår ingen på, och Pyynikki får tummen upp som sommarteater. 

Nu återstår besöket på "hemmateatern". I år visas De tre musketörerna. Jag ser fram emot paus-serveringen och hoppas att vädret ska vara lite bättre än i fjol. 

Pyynikin Kesäteatteri med sin maffiga läktare. 

Lite bubbel och snacks i pausen. 

På Mustion Kesäteatteri sitter man skyddad för de flesta väder. Litet och intimt. 

Svartån har fått en ny skulptur.

En bild från fjolårets besök på Raseborg.
Regnet stod som spön i backen och regnrock och gummistövlar behövdes.
Hoppas på lite bättre väder i år.  

Naturkatastrof

Nu har semestern äntligen dragit igång och vi har hunnit ta oss ut på böljan den blå. Varje gång man styr stäven bort från Ekenäs blir man riktigt arg. Inte för att man avskyr att åka bort, utan för att på vägen utåt kör man förbi Kalvön. Holmen som invaderades av skarvar och är helt förstörd. Riktigt arg blir man. Och skarvarna finns inte bara på en liten förstörd holme utan på vart och vartannat skär, vik, fjärd, holme och grund. I hela skärgården. Ensamma,  i par eller i enorma flockar. VARFÖR kan vi inte gallra i skarvstammen innan det är försent??!

Jag tror nästan att klimatkatastrofen inte är det största hotet för vår planet. Skarvkatastrofen känns just nu snäppet allvarligare. 

Levande eller död

Ute i trädgården prunkar det. Rädisskörden är enorm. Plommonträdet dignar under frukter. Daglijor, klematis, pipranka, nejlikor och kaprifol frodas i rabatterna. Lavendel, agapanthus, bägarranka och pelargon grönskar i krukorna. För att inte tala om hortensian som nu blommar som en galning för fjärde året i följd. Vatten, solsken, gödsel och trevligt umgänge är tydligen vad som behövs. 

Inomhus är stämningen dock aningen dystrare. Krukväxterna är tydligen på semester, och skötaren också. Vad säger ni om den här? Kommer den att repa sig 💪 eller blir det soptunnan nästa ☠?

Den till vänster, menar jag förstås.