Matlagningsutmaning

För ett år sedan startade vi och några vänner en matlagningsgrupp. Jag vet, det låter som om vi körde i gång en ny Marthaförening, men tro mig, det här är nånting helt annat. Vi är 8 pers som träffas några gånger per år, hemma hos varandra, och tillreder en trerättersmiddag tillsammans. Arbetsparen lottas ut varje gång, och så sätter vi ett tema för kvällen. Ett par gör förrätt, ett annat jobbar på huvudrätten och det tredje paret gör efterrätt. Ett par får jobba under hela kvällen, först med fördrinkar och snacks, sedan med dukning, drycker och diskning, och så får man ordna program mellan rätterna. Vi får smaka otroliga anrättningar och vi har fruktansvärt roligt medan vi vispar och skalar och steker och avsmakar. Vi lär oss nytt och vågar prova på nya ingredienser och tillagningar med stöd av varandra. Låt mej ge er några axplock ur de olika menyerna så fattar ni.

Mina favoriter bland förrätterna är bland annat Risotto med pilgrimsmussla i parmesanskål, och Butternutpumpasoppa med baconflarn och pumpafrön.

Bland huvudrätterna måste nämnas Grillad hjortfilé med ugnsrostade rotsaker och parmesanpotatis, och Citronrisotto med sweet chiliräkor.

Efterrätterna kronar middagarna, tänk bara på Chokladfondant med färska bär eller Apfelstrudel med hemlagad vaniljglass.

Dryckerna är lika viktiga som maten. Beställningar från matlagen droppar in i god tid före, och kan variera från enkla beställningar på Rödvin eller Bubbel, till En ung, fräsch, syrlig och krispig riesling, gärna från Pfalz eller En chardonnay som inte lagrats på fat. Det har serverats gindrinkar med lingon, Espresso Martini, Irish coffee och limoncello.

Tema för middagarna har varit breda, från Oktoberfest till Nyår och Höst. Nästa middag kan bli lite mer utmanande då temat är Lappland. Dukningsparen satsar ofta fullt ut på lämplig dukning, och det är galet roligt att se hur de bökar runt i skåpen hos värdparet för att hitta överraskande kombinationer av fat och glas. 

Till reglerna hör att maten ska tillredas på plats och att kockarna själva har med sig sina ingredienser. Ibland får man lite tumma på reglerna så att köttet får läggas i marinad dagen innan, och den hemlagade vaniljglassen måste tillredas så att den hinner bli kall. Det är få rätter som inte har fått tummen upp av gänget, men vi minns alla raviolin som jag och M försökte oss på. Vi misslyckades kapitalt med den hemlagade pastadegen, och även om de två olika fyllningarna var goda så ligger den rätten nog lägst ner på skalan. 

Man kunde ju tycka att vi är fullt upptagna med att kocka, men det är lika viktigt att ha skojiga program mellan rätterna. Frågesport har vi haft ett par gånger, en gång byggde vi lego, och en sommarkväll var vi väldigt upptagna med att kasta frisbee, pricka ärtpåsar och spela fotiskrocket. Ni förstår att evenemanget ofta varar i många timmar innan vi bryter upp och åker hemåt med mätta magar och många lagrade skratt. 

Hösttemat syns i dukningen.

Våffelhjärtan med vaniljglass och färska bär,

Det är viktigt att dricka medan man lagar mat. 

Bubbel och löjromschips är en bra inledning på vilken fest som helst.

Pastadeg in the making.
Resultatet blev allt annat än bra. 

Två varianter av Apfelstrudel.
Första gången jag hanterade filodeg förresten. Men det går bra då man är två.  

Underbart gräddig kräftsoppa.

Sommarrapport

Oj, hur snabbt gick den här sommaren egentligen? Jo, jag vet, den är verkligen inte slut än, men semestern är över, och det är dags att göra ett mellanbokslut innan den hektiska sensommaren och hösten kör igång på allvar. 

Juni visade sig inte från sin bästa sida, men vad gör det då vi tillbringade en vecka på vackra Bornholm med födelsedagsfirande och sedan firade midsommar i glada vänners lag och strålande solsken ute i skärgården.  

Då sommarhettan slog till började jag min semester. Det blev långa lata dagar hemma på terrassen, ute på sjön och i härliga möten med vänner och familj. Så firas semestern bäst, utan planerat program, där man spontant tvättar mattor, äter blåbärspaj, blandar mojitos, grillar korv och läser, läser, läser. Nu är jag färdig tankad, och redo för årets andra halva. Bring it on! 

Vi såg We will rock you (WWRY) på Raseborgs sommarteater tillsammans med en rekordpublik. 

Vi åkte genom Jomalvik kanal.

Vi tillbringade ett fint dygn hos goda vänner ute i Lovisa skärgård. 

En eftermiddag på klipporna på Vrakholmen kräver sin blåbärspaj med vaniljsås.

Hur roligt är det inte att stöta på goda vänner i Hangö och spontanhänga med dem en eftermiddag!

Mamma bjöd på snålsoppa. Till glädje för Maken, inte så mycket för mig. 🤢

Vi gjorde ett par turer till Pargas och kollade att arbetet på den nya bron fortskrider. 

Och inledde kräftsäsongen.

Stockholm i mitt hjärta

Tänk hur man känner sig som hemma i vissa städer, medan man aldrig får en riktig relation till andra. Jag har ingen officiell lista på mina favoritstäder, men om den skulle existera, så skulle Stockholm troligen ligga i topp 3. 

I förra veckan var det dags för årets andra besök till Stockholm, ett långt och innehållsrikt veckoslut tillsammans med goda vänner. Vi klämde in en massa program, nästan för mycket av det goda faktiskt, och väl hemma igen kändes det som om vi varit borta i flera veckor. Stockholm visade sig som vanligt från sin bästa sida, trots hårda vindar och en och annan regnskur. Men det spelar ingen roll i stan där räkmackor och kanelbullar frodas. Tack för mig, jag kommer igen. 

Änglagård på Oscarsteatern. Med bland andra Sanna Nielsen och legendariska Tommy Körberg på scenen. 

En sväng längs Drottninggatan.

Mamma Mia! The party. 
Vilken fest alltså. 

Vi tittade in på Nobelmuseet.

Mårten Trotzigs gränd. Precis så smal som utlovas.

Vi tog pendeln till Djurgården. 

Ännu har inte julmarknaden flyttat in på Stortorget. 

Årets längsta natt eller nu går vi mot mörkare tider?

Idag är dagen då alla världens lustigkurrar högt och ljudligt brukar passa på att påminna om att det är exakt sex månader till julafton. Julafton är också skoj, men ska vi inte ändå njuta lite av ljusa nätter, jordgubbar och solsken innan vi börjar julpynta? 

Midsommaren var som vanligt intensiv med glada vänner och god mat, solsken och brända näsor, månskensbrygga och myggor. Jag försöker spara alla bilder, alla dofter och smaker och alla ljud för att kunna ta fram dem en mörk novemberkväll då stormen viner i knutarna och regnet piskar mot fönstret. Storm och regn är också mysigt för den delen, men under den mörka tiden är det ett bra tips att öppna mappen med foton från sommaren och drömma sig tillbaka. 

Känna smaken av munk och kaffe i solskenet.

Höra ljudet av skrikskrattande medtävlande då man för hundrade gången lyckas missa porten i sommarens nya hitspel Fotiskrocket.

Njuta av den korta stunden efter att vinden har mojnat och innan myggorna anländer.

Minnas en underbar fullmåne och månbrygga över viken.

Känna doft av bränsle, salta stänk på glasögonen, vindrufs i håret och måsarnas skrik. 

Sommarsolståndet är förbi, men ännu är nätterna så ljusa att utan mörkläggningsgardinen skulle det inte bli nån sömn. Semestern ligger ännu framför, mattorna ska ännu tvättas och dagliljorna har ännu inte blommat. Vi ska dricka iskall rosé, äta massor av grillmat och fil med jordgubbar, och ligga i gräset och läsa. Nu är det sommar!

Mexikansk kulturdag

Det årliga sportlovsevenemanget i goda vänners lag föll i år på oss att ordna, och under de usla väderföhållandena bestämde vi oss för att i år skifta programmet från sport till kultur. Sagt och gjort,  dagen startade med kaffe och fastlagsbulle och en liten shot Hanki på vår terrass. 

Sedan följde en rask promenad i slask och småregn till Raseborgs museum, där vi först såg Helene Schjerfbeck-utställningen och sedan basutställningen Alla tiders Raseborg. Sedan skuttade vi över gården till Pro Artibus och tog oss igenom den surrealistiska utställningen Nested Realities Akt II, om än med lite mindre iver mot slutet. Det är inte alltför ofta man går på museum i egen hemstad!

 

Efter en lika rask promenad hem, med en liten avstickare till det våta, kalla och hala utegymmet, väntade bastu och en kall öl. Nybastade och rosiga om kinderna bänkade vi oss kring en texmex-buffé med extra allt och avslutade därefter kvällen med brädspel och Raseborgs-Quiz. Så kan också en vinterdag tillbringas.

Vinterjippot har ungefär 15 år på nacken och har gått av stapeln i snöigt och kallt före, i ihållande regn, med stora snödrivor eller på barmark. Vi har skidat, åkt pulka, varit drevkarlar på jakt, stekt plättar på isen på Lojosjön, bilorienterat i Ekenäs, badat badtunna, övat skytte, orienterat i Fiskars, ätit otaliga grillkorvar, kastat pil och skrattat oss hesa. Det är bra med traditioner.

Att pendla mellan hopp och förtvivlan

Igår kom sommaren. Äntligen. Ungefär halv elva på förmiddagen. Jag slängde strumporna och letade fram ett par capribyxor. 

Viktigare ändå var att min gudson J firade sin studentfest igår. Man kan ju bli lite tårögd av bara farten, för det var inte länge sedan han var kortare än mig och inte kunde läsa och skriva. Och så blev jag lite nedstämd då jag insåg att åren går så fort och det inte är bara gudbarnen som blir äldre utan också jag. Och jag tänkte på att nu är alla mina gudbarn myndiga och vuxna och många har redan egna barn (gudbarnbarn??). Och sedan besinnade jag mig och kom ihåg mitt yngsta gudbarn Halvan som ännu ”bara” är tonåring och har långt till myndighetsåldern. Och jag tänkte att så gammal är jag ändå inte ännu. Sedan blev jag nedstämd igen då jag tänkte på att jag kanske inte varit så värst bra som gudmor. Det finns väl inga regler för vad en gudmor ska göra - förutom kanske att förvandla pumpor till vagnar och ge gåvor som skönhet och rikedom, och det har jag varit rätt så usel på, jag har mest bidragit med böcker, biobiljetter eller plättpannor - men tiden då barnen är små är så kort och jag borde ha varit mycket mera aktiv med deras andliga och kulturella uppfostran och lärt dem en massa saker och ordnat en massa upplevelser. Sedan blev jag igen lite gladare då jag tänkte på att mina gudbarn (7 stycken) alla ändå är härliga och fina personer och (hoppas jag) lyckliga i sin tillvaro. Knappast är det min förtjänst, men jag skulle vilja tänka att jag har varit med på ett litet litet hörn (en halv procent) i deras uppväxt. 

Sedan blev jag trött på att pendla mellan hopp och förtvivlan, eller åtminstone mellan ledsen och glad. Och gick ut och satte mig i solen. Glad sommar till er alla, men speciellt till alla mina fina gudbarn. ☀️🌤🌻🌺

Gott nytt år 🥳

Hallå där ute i stugorna! År 2022 är redan i full gång och dagarna ljusnar minut för minut. 

Nyåret firades i goda vänners lag, men med hänsyn till de små omikronerna. Nyårsaftonens program bestod huvudsakligen av en förskräcklig massa ätande (och drickande). Vi arbetade oss igenom en alldeles superb niorätters middag och njöt av varenda tugga. Ja, inte så mycket av ostronet som inledde frossandet kanske. Men allt annat var utsökt tillagat, komponerat, upplagt och serverat. 

Förstår inte hur jag ska kunna nöja mig med vanliga trerätters middagar framöver. Har man en gång fått smak för det goda…

Lördagsgalej

Nu pågår skolstarten och skördetiden och andjakten och dagarna mörkna minut för minut. Det är också högsäsong för kräftskivor och jag rekommenderar att skaffa hem ett gäng röda krabater och bjuda in till fest. Dessutom slänger jag in ett par bra tips för en lyckad kväll.

• Pigga upp kräftmenyn med räkor i olika former och kalla tillställningen Skaldjursgalej istället. Snofsigt och överraskande.
• Ta dig tid att göra en kräft-foccaccia. Imponerande och mättande.
• Lägg fram plädar, myggljus och terrassvärmare. Du kan inte ha för mycket.

Men det allra viktigaste tipset är ändå att bjuda in lämpliga gäster. Som är tacksamma för all slags mat och dryck och snällt ställer upp på fjantig kräftfrågesport och sjunger snapsvisor glatt och ljudligt till nöje för hela grannskapet eftersom du har dukat ute på terrassen. 

Enklaste receptet för en lyckad kräftsk.. förlåt skaldjursgalej.

Exakt 49 miljoner

Jaha, gott folk, nu går vi mot mörkare tider. Midsommaren har firats och årets längsta dag har dragit förbi. Värmen slår rekord och jag har till och med simmat. Vilken sommar!

Marea är ute på turné i den finska skärgården. Hon pyntades till midsommarfest med ett sprillans nytt flaggspel som dels höll Maken sysselsatt i timmar med en massa knytande och dels inspirerade ett flertal andra båtlag längs bryggan att också dra upp sina. Det prasslade gemytligt längs bryggan hela midsommaren. Bryggan, den finns på Nötholmen på Rosala på cykelavstånd från både byn och Rousal Brygghus. Där smakade vi lokala öl och åt en läcker midsommardagslunch. 

Det är inte alla restauranger som erbjuder svalkande fotbad. 

Ölen smakade sådär...

S/y Marea i festskrud.

På Rosala avrundas ingenting, här målas inte med grova penseldrag.
Här är det exakta angivelser som gäller. 

En fin midsommarkväll i goda vänners lag bjöd bland annat på Pavlova-dessert nersköljd med champagne.
I en nykorkad champagneflaska finns förresten 49 miljoner bubblor. 

.

Master chef i snön

Tänk att man ännu i den här åldern kan lära sig nytt. Speciellt jag som ju redan kan det mesta. 😜 

I lördags inledde vi traditionsenligt sportlovet med ett händelserikt vinterjippo i goda vänners lag. Efter temppurata, skidning och promenad slog vi läger på isen och arrangörerna delade ut arbetsuppgifter till alla deltagare. Det skulle tändas brasa, grillas korv och stekas plättar på Muurikka. Bland annat. Jag och mitt arbetspar I stirrade förskräckt på vår uppgift.

I, som några decennier yngre än mig, hade aldrig hört ordet Trangia förut. Jag, som är några decennier äldre än honom, kunde väl ändå placera den i rätt sammanhang. Jag har dock aldrig använt en dylik mojäng. Men ser man på - with a little help from a friend byggde vi ihop Trangian och värmde köttfärssås till plättarna som om vi aldrig gjort annat. 

Tänk hur gott mat kan smaka utomhus, efter flera timmar i friska luften. Men framför allt i trevligt sällskap. Hurra för vinterfest!