Orka!

Erkänn. Det såg väldigt tröstlöst ut i morse. Grått, regnigt, mörkt. Typiskt deprimerande novemberväder. Orka, som vi ungdomar brukar säga. 

Men så bröt solen fram och några fläckar blått kikade fram genom molntäcket. Tillräckligt för ett litet skogsbad och en nypa frisk luft i Dagmars park. Andas lugnt. December väntar runt hörnet. 

 

Närbutiken

Solen sken och september visade sig från sin bästa sida. Jag tog på cykelhjälmen och styrde kosan mot Mörby gårdsbutik för att shoppa. Vägen dit är helt galen med en miljon branta uppförsbackar och galna kurvor. Alperna kan slänga sig i väggen. Cykelns batteri och mina ben pressades till det yttersta. Men fram kom jag, och hem kom jag också, nöjd med insatsen och varorna. Vilken pärla gårdsbutiken är! Åk och kolla du också!

Husmorstips 6

Så här i skördetider ska jag bjuda på ett riktigt användbart husmorstips för dig som har odlat chili i trädgården i sommar. Plocka dina chilifrukter och tillverka dina egna chiliflakes! 

Tvätta frukterna om det behövs och skär bort den gröna ändan. Skär upp frukterna på längden och lägg dem på bakplåtspapper. Torka i ugn tills de har torkat helt. Nu till husmorsknepet. TVÄTTA händerna noggrannt efter att ha hanterat frukterna. Klia dig INTE i näsan. Och då näsan börjar svida börjar ögonen också rinna. Då är det viktigt att INTE torka bort tårarna med handen. 

Hur länge ska frukterna torka i ugnen och på vilka grader? Ingen aning. Jag håller fortfarande på att hämta mig efter hanteringen. 

Se så vackra! 
Ja, ja, burken är aningen överdimensionerad. Men jag hade ingen mindre. 

 

En överraskande månad

November! Jag säger bara November! Vem är du och vad har du gjort med den riktiga november? Den gråa, regniga och oändligt utdragna onödiga månaden november som inte upplevs utan överlevs. Med nöd och näppe. 

Årets november har verkligen överraskat. Vi har bjudits på sol och värme (allt är relativt), svampplockning, cykelföre och riktigt höstväder i all oändlighet. Hur är det ens möjligt? Fast - egentligen struntar jag i hur, jag bara njuter. 

Stockholm i mitt hjärta

Tänk hur man känner sig som hemma i vissa städer, medan man aldrig får en riktig relation till andra. Jag har ingen officiell lista på mina favoritstäder, men om den skulle existera, så skulle Stockholm troligen ligga i topp 3. 

I förra veckan var det dags för årets andra besök till Stockholm, ett långt och innehållsrikt veckoslut tillsammans med goda vänner. Vi klämde in en massa program, nästan för mycket av det goda faktiskt, och väl hemma igen kändes det som om vi varit borta i flera veckor. Stockholm visade sig som vanligt från sin bästa sida, trots hårda vindar och en och annan regnskur. Men det spelar ingen roll i stan där räkmackor och kanelbullar frodas. Tack för mig, jag kommer igen. 

Änglagård på Oscarsteatern. Med bland andra Sanna Nielsen och legendariska Tommy Körberg på scenen. 

En sväng längs Drottninggatan.

Mamma Mia! The party. 
Vilken fest alltså. 

Vi tittade in på Nobelmuseet.

Mårten Trotzigs gränd. Precis så smal som utlovas.

Vi tog pendeln till Djurgården. 

Ännu har inte julmarknaden flyttat in på Stortorget. 

Lövdags

The Wind and the Leaves

by George Cooper

"Come, little leaves," said the wind one day. 

"Come o'er the meadows with me, and play' 

Put on your dress of red and gold, - 

Summer is gone, and the days grow cold."

Soon as the leaves heard the wind's loud call, 

Down they came fluttering, one and all; 

Over the brown fields they danced and flew, 

Singing the soft little songs they knew.

"Cricket, good-by, we've been friends so long; 

Little brook, sing us your farewell song, - 

Say you are sorry to see us go; 

Ah! you will miss us, right well we know."

"Dear little lambs, in your fleecy fold, 

Mother will keep you from harm and cold; 

Fondly we've watched you in vale and glade; 

Say, will you dream of our loving shade?"

Dancing and whirling, the little leaves went; 

Winter had called them, and they were content. 

Soon fast asleep in their earthy beds, 

The snow laid a coverlet over their heads.

Indiansommar

Hur galet är det egentligen att det är 20 grader varmt i slutet av september?! Härligt, men galet! Indiansommar kallas det visst, men i dag får man säkert inte använda det ordet...

Vilken sommar och vilken början på hösten vi har haft. Snart ska vi byta till vintertid, halloween närmar sig och julgodiset och adventskalendrarna har redan anlänt till butikerna. Men ute blommar trädgården slösaktigt och färggrannt. 

Snart måste jag lyfta in hortensian i förrådet.
Hur det ska gå till utan gaffeltruck eller frontlastare vet jag inte. 

Petunia hör inte till mina favoriter, men dehär två rackarna har verkligen blommat hela sommaren för hela slanten och lite till. 

Massor med knoppar på bägarrankan. Och pelargonerna lyser klarröda fortfarande. 

En ny och överraskande bekantskap för det här året. Jag trodde nämligen jag köpte en svartöga, men det visade sig ju vara helt fel.
Det här är en klockranka, hoppas jag hittar en i nästa sommar igen, maken till frodighet får man leta efter. 

Trots den överraskande värmen är det inte längre läge att sitta ute på terrassen på kvällarna. Hur mysigt där än kan vara. Nu är det dags att städa undan dynor och soffor och flytta in.  

Revbensspjäll och julstädning

Hösten körde igång en förkylningscirkus utan like. Alla drabbades. Utom jag, som gick omkring och var frisk som en nötkärna, full av energi och stark som en björn. Och tyckte synd om alla de svaga ynkarna som hade fallit för virus av olika slag. 

Sen gick det som det gick. En morgon i november vaknade jag upp och kände mig eländig. Jag visste det inte då, men då började en förkylning som lätt kvalar in i flunssornas topp tre under hela mitt långa liv. Ja, den är ju ännu inte förbi, för all del. Då man gör något ska man väl göra den ordentligt?

Lätt feber under många dagar (jag menar egentligen stegring, men det kan jag inte säga för då skrattar alla rikssvenska läsare ihjäl sig). Huvudvärk. Och en infernalisk hosta som förorsakade sömnlösa nätter och försvunna stämband, men framför allt ett revbensbrott på höger sida. Det goda med revbensbrott är att det synnerligen effektivt motverkar hosta, eftersom hostandet är fruktansvärt plågsamt. Inte lika plågsamt som att nysa, förstås, men väldigt otrevligt. 

Här är vi nu, revbenet och jag. Det är dag 18 och jag är långt ifrån återställd. Febern, värken och hostan är nu borta och rösten är tillbaka, hes och skrovlig. Men energin blev nånstans där i november. Frågan är om den nånsin kommer igen. Och hur ska det gå med julstädningen? 

Bassängrekord

Om någon undrar över att det kanske varit lite tyst här i hörnet en tid så är det ingen orsak till oro. November är som vanligt överväldigande i sin gråhet och sitt mörker och sin dysterhet och jag har fullt upp med att hållas stående. Maken har lidit av århundradets man flu och jag har glidit omkring och duckat för viruset. Det ser ut att ha lyckats. 

Jag försöker också hålla igång och motionera, och då ni ser den här noteringen i min motionsapp, så inser ni att jag just nu står på toppen av konditionskurvan. 1600 kilometer (!) simmat på 42 minuter. Efter det är man värd en skön sväng i bastun.

 

Äkta dansk hygge

Man tillbringar på tok för lite tid i Köpenhamn. En så dejlig och fin stad kräver besök med jämna mellanrum. Till exempel nu i halloweentider. Inget komplicerat. Några smörrebrön, en Carlsberg, en lille havfrue och lite äkta dansk hygge.

Lunch på kontoret.
Smørstegt fiskefilet med hjemmerørt remoulade, dild og citron.
Eller æg med håndpillede rejer og citronmayonnaise.
Rostbiffen är också bra.
Fleskesværen, alltså de knapriga svålsnacksen brukar jag hoppa över... 

Halloween-hypen var stor på Tivoli.

Den lille havfruen hade fått en palestinasjal.

Vackra och soliga Nyhavn.

På Strøget händer det. 

Autumn blues

 Morgonmörkret är värre än kvällsmörkret. Det var bara det jag vill säga. Over and out. 

Lövblåsning

Den uppmärksamme ser genast att ett av hushållen på vår gata inte har krattat löv. Till vårt försvar vill jag säga att 🍁 🍂 🍃 löven faktiskt inte är våra. Jag har sagt till grannarna att de ska komma och hämta sina löv från vår gård, men med klen framgång. 

Nu väntar jag mest på att vinden ska blåsa från andra hållet. Eller så får jag väl ta mig i kragen och ta en sväng med krattan. Vad tycker ni?

Motionsmatch

Nu är sommarens lata dagar förbi och jumppagrupper dyker upp som svampar efter regn i glädjen över att restriktionerna har lättat. Nu hjälps det inte, nu måste vi kavla upp ärmarna och börja motionera. 

Matchen är inte lätt. I ena ringhörnan står Ålder, Lättja, Sviterna efter fjolårets benbrott, Övervikt,  Begynnande artros och vanlig Klumpighet. Som motståndare ser vi Vardagsmotion, Mage&rumpa, Vattenjumppa och Tabata med hjälp av hurtiga flickebarn i käcka trikåer, den nya elcykeln samt gammalt hederligt grupptryck. Latsidan peppas av höstmörker och den inbjudande tv-soffan. Utgången är oviss. 

Idag samlade Latsidan poäng då regnet öste ner på väg till och från träningen. Fattar inte hur man kan bli så blöt under en cykeltur på en knapp kilometer?! Och i omklädningsrummet frågade ett av barnen i gruppen före oss vems mommo jag är? Nu hade ju ungen för all del pejl på att det skulle vara fullt möjligt för mig att vara mommo (eller snarare fammo i mitt fall) många gånger om redan. Men det är jag inte ännu och frågan kom lite överraskande faktiskt. 

I morgon vilar jag.

November - rapport från årets mest onödiga månad

Mörkt dygnet runt - snart är det tackochlov dags för julbelysningen. 

Storm ute - jag har gjort en kvällspromenad och kollat det höga vattenståndet. 

Vardagsrummet nyrenoverat - Byggare Bob har slagit till igen och slutresultatet är mycket snyggt. 

En hjort i frysen - väntar nu på saftiga stekar och goda grytor.

Julstädningen inledd - häromdagen dammsög jag ett trettioårigt lager damm bort från proppskåpet. (Hej min moster!)

Har tråkigt - just nu inser jag hur mycket jag längtar till det "gamla normala" med umgänge, intryck och inspiration från världen utanför hemmet, jobbet och Ekenäs. Det är inte okej att de sociala höjdpunkterna i det "nya normala" är IKEA-besök och Halvans tolvårskalas (inget illa om kalaset, det var mycket trevligt!). Frågan är om vi orkar en månad till tills vintersolståndet och julen? Orkar vi bära mask ännu hela våren? Orkar vi hållas hemma i soffhörnet? Och vart åker vi på resa då världen öppnar sig igen? Kulturweekend i London? Island hopping i Grekland? Körsbärsblommorna i Japan? Roadtrip på Balkan? Vem är med? 

Husmorstips 5

Hej alla marthor och husmödrar där ute i stugorna - hur gör ni för att ta till vara sommarens solstrålar på bästa sätt? Fryser ni in? Syltar ni, torkar eller sparar ni färska strålar i en tätt försluten plastpåse? Tänkte att man kunde passa på nu under det här härliga höstsommarveckoslutet. Så att man kan servera lite solsken någon ruggig och slaskig decembereftermiddag då mörkret är som mörkast. Era bästa tips är välkomna!

Skön september till er alla!

Det lackar mot jul

Det är gipsdag 53 och inte en hemlighet att jag LÄNGTAR till hösten och ett vanligt liv igen. Så vanligt det nu kan bli i skuggan av coronaviruset givetvis. Och då kan man lika gärna blicka ännu längre framåt och se fram emot julen också av bara farten. I år är jag mer redo än vanligt, för i år har jag redan skaffat mig en julkalender. Det har jag inte haft sen jag var barn. Om man inte räknar med att jag ibland fick lov att öppna en och annan lucka i pojkarnas julkalendrar. (Dom tråkiga, med fula bilder, utan choklad). 

Ååå vad jag längtar till 1 december! Glad adventstid!

Gipsdag 48

Igår var det premiär för årets första älgfluga krypande på benet. (Det ogipsade. Ifall någon undrar.)

Det är säkert några läsare som ställer sig tvivlande till sanningshalten i det uttalandet, men jag kan försäkra er om att det är sant. Förvisso anfölls jag inte på älgflugan hoppande på kryckor i svampskogen. Nej, den överrumplade mig faktiskt i badrummet, där Maken tydligen hade lämnat den efter hemfärden från skogen. Mer svamp i korgen och färre älgflugor nästa gång om jag får be. 

Livet som medelålders, del 23

Hej små stjärnögon!

Jag längtar till höstmörket! Sommaren är helt ok, förstås, men om ni orkar läsa till slut ska jag förklara varför jag ser fram emot den mörka årstiden igen. 

Lider ni av torra ögon? Ni vet sådana där gammelmansögon, bleka och vattniga, trötta gubbögon som måste torkas nu och då med en lindrigt ren snusnäsduk? Nu är jag ju ingen gammal gubbe, men sedan många år lider jag av torra ögon, som ibland rinner ymnigare än Gullfossfallet på Island. 

Då jag första gången insåg att mina ögon började rinna helt av sig själv, utan att jag var ledsen eller grät av glädje, trodde jag att ögonen hade drabbats av en sjukdom som skulle leda till att jag blev blind eller rentav död. (Jag har ganska livlig fantasi i vissa situationer). Tills ett hjälpsamt mottagningsbiträde på ögonläkarmottagningen upplyste mig om att mina ögon bara är torra och behöver smörjande ögondroppar, receptfria på apoteket. Vilken lättnad! 

Länge räckte det med en omgång droppar på kvällen, men ju ädre jag blir desto mera smörjmedel behöver ögonen. Speciellt nu på sommaren droppar jag morgon, middag, kväll och flere gånger där emellan. Och ögonen rinner ändå. Polaroidglasögen hjälper nada, solen och blåsten är våra värsta fiender. Och mobilskärmar och vita boksidor. Och nu gör det ont i ögonen också. Så ont att jag ibland googlar på hur det känns att tappa hornhinnan eller hur grönstarr ter sig. Maken har erbjudit sig att skaffa mej svarta ögonlappar som sjörövare har, men eftersom båda ögonen rinner lika mycket blir det ju inte så bra. 

Så. Här sitter jag ute på det skimrande Skärgårdshavet och kisar mot solen med tårar ständigt rinnande längs kinderna. Tacksamt går jag ner i kajutan på kvällarna och drar ner gardinerna. Som ett riktigt murmeldjur. Eller en gammal gubbe. Och väntar på höstmörkret. 

Högintensivt

Hösten är officiellt här, även om temperaturen och vädret lite spjärnar emot. Och såsom traditionen påbjuder är det igen dags att börja ett nytt liv efter sommarens utsvävningar.

Ekenäs gymnastikförening erbjuder i år en ny träningstimme på torsdagar, Tabata eller högintensiv träning. Nu behövs det fler deltagare i gruppen annars inhiberas den och det är ju tråkigt. Det behövs också fler deltagare för det är jättejobbigt att bara vara fem deltagare. Man har ingen chans att fuska eftersom ledarens hökögon har full koll på alla. 

Kom med nästa torsdag och hjälp mej bli lite osynlig i de värsta övningarna! Vi ses!

EGFs program hittar du här!

Somewhere over the rainbow

Det verkar som om hösten kommer tidigt i år. Så känns det i alla fall i dag då åskan dundrar och regnet öser ner. Men förtrösta icke, ty sommaren kommer nog igen. (Om inte förr så i nästa år).

Mitt i regnandet tittade också solen fram och den finaste regnbågen dök upp över vattnet. Observera gärna var den slutar! Går nu ut för att leta efter skatten i vårt uteförråd!