Släkten är bäst

Släktträff med mostrar och kusiner och barn och barnbarn och barnbarnsbarn. Hur spännande och trevligt låter det 🙄? 

Jättekul, faktiskt! Åtminstone då det gäller vår släktgren. En gång i året brukar vi samlas i ungefär 24 intensiva timmar för att prata, skratta, äta, dricka, spela och tävla. I år gick åldersspannet från 3 år till 90 år. 19 personer gav sig tid att vara med i år, och ett gott tecken på att det brukar vara trevliga tillställningar är att medelåldern i år låg på 44 år och det är många av ungdomarna i den tredje generationen som gärna hänger med. 

Middag på Höijers, glassbuffé till efterrätt hemma hos oss, Yatzy, mölkky, en del vin, frågesport och lite golf på lek. Söndagslunch och sedan hemfärd. Kort och intensivt. Och planeringen för nästa sommar är igång. Tack för i år!

Vintersolstånd och finska pinnar

Det lackar mot jul, vetja. Imorgon är redan dan före dan före dopparedan och det man inte hunnit med hittills kan man med fördel glömma bort. Två av tre ätteläggar har anlänt till moderskeppet, men nästan viktigare är att den obligatoriska burken med fammos spritskransar har levererats. 

I år har spritskransarna slagit följe med ett gäng finska pinnar. På julen äter vi inte tårtor eller julstubbar eller torra kakor eller andra konstigheter. Men småbröd och konfekt, det ska finnas på gottebordet, helst i överflöd. 

Ha en fin vintersolståndsdag alla vänner! 

En ny assistent

Hello darlings! Hoppas ni alla har haft en fin jul- och nyårshelg! Min jul? Tackar som frågar, firandet har varit minst sagt intensivt. Vi har ätit och druckit och spelat spel och umgåtts med familj och släkt och vänner och den gästande katten och så har vi ätit och druckit ännu lite mera. Precis som julen ska vara. Jultomten var generös som vanlig och jag ser fram emot bokhögen på sängbordet och en fotvård deluxe som jag ska spara till sommarfötterna. 

Det som jultomten inte hämtade, är en ny hushållsassistent. Så det gick jag ut och införskaffade själv idag. Bra kvinna reder sig själv, liksom. Den förra assistenten slet vi helt enkelt ut. I morgon ska jag pröva på en semledeg och Maken har lovat bjuda på pizza, så jag rapporterar mer då vi har sett underverket in action. 

Nu är jag redo för en kväll i glatt sällskap. Härligt med vänner som inbjuder till gästabud. 

Didi hittade en lämplig viloplats.
Här umgicks han och jag på morgnarna medan alla andra sov.
Jag i gungstolen och Didi gärna med tassarna i blomkrukorna.  

Julmat är gott de första dagarna...

På juldagen var vi 24 personer runt julgrytorna. Det blev trångt i skohyllan.

Studfest vol III

Vilken dag! Studentfest! Lycka. Skratt. Bubbel. Solsken. Familj och vänner. Man kunde kanske tycka att vid firandet av vår tredje studentfest skulle vi vara lite blasé vid det här laget. Ta det på rutin liksom. Låt mig försäkra er om att så inte är fallet. Ingen student är den andra lik. Alla fester är bäst på sitt sätt. Idag har vi räknat rosor, diskat glas, bläddrat bland foton och gratulationskort, ätit rester och återhämtat oss. Vi har skrattat åt små missöden och harmats över småsaker som kunde ha ordnats annorlunda. Och glatt oss över allt som gick så bra. 

Förberedelserna gick inte så bra. Så här såg det ut på gården i torsdags då tältet blåste bort i den hårda blåsten. 

Men lördagen grydde med solsken och svagare vindar. Borden i trädgården stod inte tomma så länge. Stundvis var det direkt trångt.

Ett stort och hjärtevarmt TACK till alla glada gäster, vänner, släktingar som förgyllde dagen. Vi älskar er! 

Tack speciellt till "diskerskan" och till Systrami som höll ordning i köket tillsammans med Maken. Ettan serverade bubbel, Tvåan grillade korv. Studenten minglade, skrattade, skålade och umgicks. Mor njöt. (Och stressade pikilite).

Dimissionen är över. och rektor säger några avslutande ord.
De nybakade studenterna är redo för att starta firandet.

Studenttårta från Carl de Mumma är alltid ett säkert kort. 

Kompisarna kom i stora skaror. 

Family. Fyra jättar och en dvärg. 

Ljuvliga konvaljer från Dotterböle.

En kavalkad av minnen

Känner mig omtumlad och nästan lite utmattad efter igår. En dag omfamnad av släkten på fädernet, där historiens vingslag har fläktat, ja faktiskt stormat med enorm kraft. En dag som tillbringades på släktträff i barndomsstaden Pargas och där min farmors 120-års födelsedag stod i centrum, Elsa som dog innan jag föddes. Och huvudet surrar av nya ansikten och gamla ansikten och episoder från nånting som känns som ett tidigare liv, en bekant röst eller en gest, aha-upplevelser och "MINNS du då..." och "är det faktiskt du?" och "jag är ju Calles äldsta dotter", där kalejdoskopet blandas med nya bekantskaper, KUSINERs äkta hälfter, barn och barnbarn, flick- och pojkvänner, små och stora människor, och minnen som hela tiden tvingar sig upp på ytan och jag tänker mycket på hur det var förr i världen och glömmer de gråa håren och rynkorna som vi alla har fått och kommer ihåg alla de som inte längre är med oss och minns hur det var FÖRR. Och vi tittar på gamla foton och vi berättar för varandra och frågar och påminner och skrattar och kanske gråter nån pikulite, men inte så det stör. Och på kyrkogården ligger många från den äldre generationen, och vi vandrar runt och tittar på gravstenarna och alla får varsin solros som hälsning från den glada och virriga gruppen släktingar som samlas igen en gång som för första gången. Och jag tittar på de nya ansiktena och på de gamla och ser kanske nånting av min PAPPA och kanske nånting av någon av pojkarna och skrattar åt den Sundmanska hakan med smilgropen och det lite lockiga håret som en del i släkten har. Och så tänker vi på alla som inte kunde vara med den här gången och undrar hur de har det och hoppas att de ska vara med nästa gång och så kramas vi ännu en gång och skrattar igen åt "den gången du minns då" och "kommer du inte ihåg då"... 

Kanske blod ändå är tjockare än vatten? Stundvis är det i alla fall, tror jag. TACK till mina kusiner som orkar ordna träffar och samla släkten och tack till er alla som var med igår och hälsningar till alla de släktingar som inte var med igår. Hoppas vi ses igen om fem år?

Årets bästa

Vi hade årets bästa, gulligaste och sötaste gäst på besök igår. Knubbiga ben, rosiga kinder, näpna små fingrar, fyra små tandgryn och det gladaste humöret. Det är förstås Andra Halvan, pojkarnas nyaste, minsta och mest långväga kusin. Och mosters gullegryn. 

Russinen ur kakan

Påsken är kanske den bästa högtiden. Inte om man tänker på varför den firas, förstås, men i övrigt är påsken en bra helg. Den kommer precis lagom efter en tung vinter och ger ett litet men naggande gott andrum i de så kallade oxveckorna. Påsken har få måsten, det är bara fråga om fyra lata dagar med massor med god mat, ett och annat glas vin och umgänge med bästa släkt och vänner. Inga klappar ska skaffas, inga kort skickas, ingen städning göras (hej till min moster!) och nuförtiden har ju butikerna öppet alla dagar så man behöver inte storhandla heller. Russinen ur kakan, liksom. 

Glad påskhelg till er alla, i morgon kommer häxorna!

Alla boysen är hemma över påsken. Har laddat upp med påskägg. Tror vi klarar oss.

Skamlös reklam

Alla ni som ännu inte besökt Pensar Syd ska nu lystra. (Ni som har besökt Pensar Syd vet redan vad jag talar om, och kommer förstås att åka tillbaka dit vid första bästa tillfälle.)
Pensar Syd är ett härligt smultronställe i Åbolands skärgård som erbjuder övernattningsstugor, gästhamn, restaurang och skärgårdsupplevelser. Du kan ta dig dit med egen båt, med taxibåt eller med förbindelsebåt för att njuta av god bastu, himmelsk mat och vacker natur. Eva och min kusin Petter med hjälptrupper tar hand om sina gäster med stort hjärta. Pensar Syd är värt ett besök, jag lovar!

Bojplatser, el och vatten.

Vy från terrassen ut över gästhamnen och havet. 

Förrätt - salladsbord och fiskröra.

Dagens varmrätt - nypotatis med fiskpaket med lax och abborre, squash och linser.  

Och till efterrätt - saskatoonpaj med vaniljsås.

Tack, Eva och Petter!

Vårstädning

Vinden blåste snålkall från Storstrandsviken och solen tvekade länge innan den tittade fram bakom molnen. Men krattning, trädfällning, taksopning och andra småjobb värmer gott och sällskapet var stort och glatt då vi invaderade fammos och faffas stuga för det sedvanliga vårstädningstalkot. Utrustade med gummistövlar, arbetshandskar, skottkärror, krattor och vindtäta rockar gick arbetet som en dans. 

Årets första nypotatis doftade dill och smakad härligt. Det blev några kvar att steka följande dag. Men köttbullskastrullen tömdes. 

Trädfällandet orsakade som vanligt spännande situationer och hundarna tog sina vårbad medan vi drack kaffe och åt hembakta munkar.
På kvällen lockade soffhörnet, kinderna var väderbitna och axlarna trötta efter en fin dag.

Vax till sommaren

Jag har skaffat en ny vaxduk till köksbordet. Nej, inte en sådan där tygduk med lätt vaxad yta utan en riktig, gammaldags vaxduk. Tung, tjock och svår att hantera. Men sitter som ett smäck på bordet då man efter initiala bekymmer fått den utbredd. En sådan som vi alltid hade på vårt köksbord i mitt barndomshem. 

På bilden nedan (tidigt sjuttiotal) sitter jag vid köksbordet och tittar ut över viken. Det är svårt att veta om fotografen har avsett att fota mig eller vaxduken, men en eventuellt felriktad lins kom ju väl till pass i dethär inlägget. 

Om nån undrar så är det min Mamma som har sytt morgonrocken med rosor på också. Systrami och jag hade varsin.
Och julprydnaderna i fönstret kommer naturligtvis från Mors Julbrev. Minns ni det? 

Vaxdukar är sällsynt hållbara, och det var inte ofta man behövde byta ut den. Förutom om någon av de flitiga döttrarna hade klottrat på duken med kulspetspenna eller klippt i den, förstås (jag erkänner ingenting!). Ibland hängde vaxduken med ett par år innan den byttes ut till en ny med liknande eller ännu värre psykedeliska sjuttiotalsmönster. 

Jag har en synskadad släkting. Som barn kom hen på besök hem till oss och slog sig ner vid köksbordet och konstaterade att "vi har ny vaxduk". Jag tyckte det var så spännande att någon kunde komma ihåg hurdan vaxduk vi hade vid deras förra besök något år tidigare. Om man inte har så många/starka synupplevelser blir det säkert så att små detaljer fastnar på ett helt annat sätt. 

Vår nya duk är faktiskt lite retro. Eller kanske Marimekko-stil som en av sönerna konstaterade (hade ingen aning om att han kände till Marimekko överhuvudtaget...). Den är redan lite svärtad av dagstidningarna och har ett litet hack på ett ställe (ingen har ännu erkänt sig skyldig). Den får troligen flytta ut på terrassbordet så fort grillsäsongen kickar in. Hoppas den inte drar till sig för många getingar. 

Höstmarknad i Fiskars

Att gå på Matmarknad med tre kompisar i ålder knappt 5 år till dryga 80 år är kanske inte optimalt om man tänker sig att vandra omkring över hela området och bära på en massa varor (sorry flickor och Halvan!). Men vi hade ju skoj i alla fall!

Härliga dekorationer!

Petris Chocolate Room har dukat fram annat än choko.

Vi tittade på pumpor och hönor och köpte Tenala-ost och Nyby-kött och macaroner och äppelsaft från Brödtorp. Vi kikade in i Bianco Blu och lärde oss hur man blåser glas. Vi åt hot dog och drack Backers kaffe med smörgås och fick en massa smakprov. Och vi blev trötta.

Alla kom inte med bil... Utmärkt vespaväder!

Man kan se på höns - eller läsa om dem...

Det var rentav trångt inne i Magasinet!

Jaja, jag vet att man kan köpa Tenalaost i Tenala. Men det är klart man måste stanna hos Frimans och köpa en bit. Och provsmaka... 

Wow, vilka pumpor!

Vilken härlig dag för en matmarknad och oj så mycket gott det finns nära dig i Västnyland! Matmarknaden fortsätter i morgon. Borde man ta sig en tur då också?

Two down, one to go...

...stod det på ett kort studentmamman fick dagen till ära 

(jag fick en present också - ett fint armband som SystraMi har gjort). 

Nu är jag alltså dubbel studentmamma! 

Igår firade vi Tvåans studentdimission hela dagen och natten lång. 

Vilken fin fest! 

Glädje. Fröjd. Skratt. Pikilite tårar. 

Lycka och jubel.

Ettan korkade Cavaflaskor på löpande band, Maken grillade, Trean bar tårtor och skötte läskservering till barn och ungdomar. 

Och Tvåan själv dignade under sina fina presenter, vackra kort och rosor. 

Solen sken och vädret visade sig från sin bästa sida. 

Tvåan fångade in sin Fammo och Mommo till en kram.

Javisst håller morsan och farsan på att spricka av stolthet.

Ett stort och varmt TACK till alla gäster som tittade in och bidrog till den fina stämningen! 

Two down. Hoppas på en till.  

Det var minsann på tiden!

Äntligen! Äntligen kom vi oss för att skaffa oss ett nytt matsalsbord! Det gamla har svankat farligt i många år och man har fått vara lite rädd för att det skulle ge efter, speciellt under tyngden av framtunga gäster som sent på natten lutar sig lite för mycket på bordet. Speciellt stadigt var det inte heller. Det kan bero på att bordet under de första åren hade ett udda ben, som en av våra mera uppmärksamma gäster av en händelse märkte. Hemma hos oss är det alltså inte alltid så vinkelrätt och linjalrakt...

Men nu gjordes det slag i saken och ett nytt fint och stadigt matsalsbord i björk införskaffades från Det Stora Möbelvaruhuset och skruvades ihop av Maken. Det är bredare och längre och snyggare och stadigare och det var ett sant nöje att ta i bruk det redan följande dag i sällskap av Svåger och Svägerska. 

Good riddens säger jag glatt till det gamla bordet som får åka iväg till Lions loppis i sommar. Nu är det bara att hoppas på många glada tillställningar kring det nya bordet också. 

80

Som ung var man stamkund på Sverigebåtarna. Det fanns många som kunde skaffa gratisbiljetter och man åkte över till Stockholm flere gånger under året för att festa om och shoppa. Då kändes båtarna lite smålyxiga och man kunde äta gott och dricka mycket för en liten penning. Och fylla förråden hemma med billig alkohol och kosmetik. Stockholm låg hästlängder för Pargas och Åbo vad gällde utbud och man bar hem LP-skivor, jeans och annat tufft som man inte fick tag på hemma.
Nuförtiden åker man mest till Tallinn och på snabbast möjliga sätt för att i mån av möjlighet undvika färjorna. Dom känns för det mesta sjaskiga, illaluktande och sjabbiga. Priserna är lika dyra som i land och maten är ok men inget extra. Och festandet har blivit mycket rojsigare sedan man själv slog runt i barerna (eller har det??).

Men då släktens ålderman fyller 80 år och önskar samla familjen på kryssning så ställer alla upp mangrant (utom barnbarn nummer 4 som må vara ursäktad där nere på stranden i Kreta). Och visst finns det sjaskiga kvar och visst är klientelet i dansrestaurangen obeskrivligt och visst är trängseln vid smörgåsbordet nervpåfrestande, men om man koncentrerar sig på att ha skoj med familjen i ålder 3 till 80 år så blir det ändå en trevlig utfärd och ett fint födelsedagsfirande.

PÅ 24 timmar hinner man med mycket. Farbröderna delar med sig av sin livsvisdom till Barnbarn nr 2 inspirerade av en rejäl dos malt i flytande form, Fammo försöker desperat hålla gruppen samlad och på plats vid rätt tidpunkt, Trean och Bonusbarnbarnet slösar pengar i spelautomaterna, Svägerskan och Tvåan sitter med huvudena tätt ihop och utbyter förtroenden sent på natten, Svärsonen uppoffrar sig och tillbringar kvällen i hytten med Barnbarnsbarnen och en god bok, Flickorna rockar loss på dansgolvet, Ettan och Faffa utbyter allvarliga tankar om framtiden och andra Svägerskan träffar gamla bekanta. Under resan stöter man alltid på någon i gruppen vid spelautomaterna, i bollhavet eller i taxfreen. Eller så hänger vi kanske i Skybar eller ute på däck i solen och blåsten.

Lite otippat gick det verkligen bra att partaja med Jean S. Vilket partyband alltså!

Vi gjorde vårt bästa vid smörgåsbordet. Jag jobbade mig igenom fiskbordet  och uppskärningarna och salladerna och ostarna, men stupade vid efterrätten. Den här chokladmoussen som faktiskt skulle ha gått som en munsbit i gapet fick bli på tallriken...

Och de fina vyerna är aldrig fel.
Horisonten och skärgården måste ju vara världens vackraste. 

Tack till alla som var med för ett trevligt dygn. Om fem år igen, sade Trean, och då stönade alla högt.