80

Som ung var man stamkund på Sverigebåtarna. Det fanns många som kunde skaffa gratisbiljetter och man åkte över till Stockholm flere gånger under året för att festa om och shoppa. Då kändes båtarna lite smålyxiga och man kunde äta gott och dricka mycket för en liten penning. Och fylla förråden hemma med billig alkohol och kosmetik. Stockholm låg hästlängder för Pargas och Åbo vad gällde utbud och man bar hem LP-skivor, jeans och annat tufft som man inte fick tag på hemma.
Nuförtiden åker man mest till Tallinn och på snabbast möjliga sätt för att i mån av möjlighet undvika färjorna. Dom känns för det mesta sjaskiga, illaluktande och sjabbiga. Priserna är lika dyra som i land och maten är ok men inget extra. Och festandet har blivit mycket rojsigare sedan man själv slog runt i barerna (eller har det??).

Men då släktens ålderman fyller 80 år och önskar samla familjen på kryssning så ställer alla upp mangrant (utom barnbarn nummer 4 som må vara ursäktad där nere på stranden i Kreta). Och visst finns det sjaskiga kvar och visst är klientelet i dansrestaurangen obeskrivligt och visst är trängseln vid smörgåsbordet nervpåfrestande, men om man koncentrerar sig på att ha skoj med familjen i ålder 3 till 80 år så blir det ändå en trevlig utfärd och ett fint födelsedagsfirande.

PÅ 24 timmar hinner man med mycket. Farbröderna delar med sig av sin livsvisdom till Barnbarn nr 2 inspirerade av en rejäl dos malt i flytande form, Fammo försöker desperat hålla gruppen samlad och på plats vid rätt tidpunkt, Trean och Bonusbarnbarnet slösar pengar i spelautomaterna, Svägerskan och Tvåan sitter med huvudena tätt ihop och utbyter förtroenden sent på natten, Svärsonen uppoffrar sig och tillbringar kvällen i hytten med Barnbarnsbarnen och en god bok, Flickorna rockar loss på dansgolvet, Ettan och Faffa utbyter allvarliga tankar om framtiden och andra Svägerskan träffar gamla bekanta. Under resan stöter man alltid på någon i gruppen vid spelautomaterna, i bollhavet eller i taxfreen. Eller så hänger vi kanske i Skybar eller ute på däck i solen och blåsten.

Lite otippat gick det verkligen bra att partaja med Jean S. Vilket partyband alltså!

Vi gjorde vårt bästa vid smörgåsbordet. Jag jobbade mig igenom fiskbordet  och uppskärningarna och salladerna och ostarna, men stupade vid efterrätten. Den här chokladmoussen som faktiskt skulle ha gått som en munsbit i gapet fick bli på tallriken...

Och de fina vyerna är aldrig fel.
Horisonten och skärgården måste ju vara världens vackraste. 

Tack till alla som var med för ett trevligt dygn. Om fem år igen, sade Trean, och då stönade alla högt.