Sorg i hjärtat

Nu har vi levt nästan en vecka efter Den Stora Tidningsreformen. Beroende som jag är av papperstidningen har jag - efter den första chocken - i lugn och ro samlat intryck och smakat på nyheterna. Och nu börjar jag vara redo att ha en åsikt om de nya tidningarna. 

Som tidningsstorkonsument sedan barnsben anser jag att två dagstidningar inte är en lyx utan en allemansrättighet. Det är alltså med sorg i hjärtat jag nu konstaterar att vi inte längre kommer att prenumerera på två dagstidningar (Husis och Västis) utan att jag framöver kommer att bo i ett entidningshushåll. Här hjälper inte ens rejält tilltagna rabatter för dubbelprenumeranter, och speciellt inte den futtiga 15% som KSF erbjuder oss som kanske skulle vilja fortsätta med två tidningar. 

Nej, det finns faktiskt ingenting som lockar att läsa två tidningar med exakt samma innehåll till trefjärdedelar, ja, till och med mer än det. Nej, nu får Husis stryka på foten och nöja sig med att göra tillfälliga gästspel hos oss på söndags- och måndagsmorgnarna för att kompensera Västis frånvaro. 

KSF ska i alla fall ha tack för kombo-erbjudandet 5-2 som garanterar en tidning i postlådan varje morgon. Jag hoppas verkligen att det möjligheten kommer att finnas kvar också i framtiden och vill inte veta av att KSF om sisådär två år säger "tji fick ni" till sina trogna prenumeranter och slutar erbjuda den här varianten. 

I velandet mellan Västis och Husis var det slutligen ett sista argument som vägde tyngst till Västis fördel. Och det var inte de lokala nyheterna, sporten, evenemangskalendern eller ren och skär knutpatriotism. Nej, Västis vinner klart på att ha de bästa serierna och dessutom i färg. Hurra för Zits och Baby Blues och de andra!

Tummen ner för Studio Hbl

Nu vet jag att ni kommer att tycka att jag är hopplöst förlegad och gammalmodig, men det bjuder jag på. Jag bara måste få ifrågasätta tidningshusens utvecklings- strategier och speciellt Husis senaste påhitt, Studio Hbl, dvs webb-TV. Teve!!?! Alltså.

Som alla företag måste också tidningshusen ständigt ligga steget före och fundera på strategier och visioner för framtiden, och till och med en dinosaurie som jag inser att framtiden måste inbegripa också webb och andra kanaler än det traditionella pappret. Men alla företag måste också ständigt föra en intern diskussion om vad som är och ska vara företagets kärnområden, vad är essensen i företags- verksamheten och vad kan man låta någon annan sköta om. Och just nu känns det som om själva tidningsproduktionen är den verksamhet som kommer i andra hand för tidningshusen, som är fullt sysselsatta med webbnyheter, filmklipp, status- uppdateringar på Facebook och e-tidningar. Ja, och TV-sändningar då alltså. Samtidigt som vi tidningsläsare och -älskare går omkring och känner oss som kusinen från landet som får finna oss i sämre service och nollutveckling. Vi tolererar tidningslösa långhelger, standardartiklar från FNB som förekommer i alla dagstidningar, tunnare tidningar och högre priser. Ja, och samma seriestrippar flera dagar i rad för att ingen ids kolla upp vilka serier som publicerades igår...

Nog är det väl ändå nyhetsproduktion i tidningsform som ska vara Husis' kärnverksamhet? Den kärnverksamhet som man borde satsa på för att hålla kvar sina prenumeranter och sålunda också sina annonsörer?
Nu ska inte Västis smälla med hängslena och tycka att dom är så mycket bättre. Femdagarsvecka, förhållandevis lite lokala nyheter och massvis med mass- producerade FNB-artiklar är inget att skryta med, minsann. Snart finns det ingen orsak att prenumerera på både Husis och Västis längre.

Jag har en känsla av att alla tidningshus befinner sig i en kapplöpning. Inte om vem som ska överleva utan om vem som först kommer att skippa papperstidningen helt.
Ja' e' inte bitter, som Robert Gustafsson säger i en av sina bejublade sketcher. Men glad e' ja' inte heller.

Leve papperstidningen!

Den som förutspår papperstidningens snara försvinnande har aldrig upplevt besvikelsen då man står med lång näsa och tittar i en tom postlåda på morgonen!

I vintermörker och bitande kyla, i morgonsol glatt ackompanjerad av fågelkvitter, i grått och höstligt duggregn  - varje morgon småspringer jag iklädd nattlinne och morgonrock till postlådan för att hämta dagens Husis och Västis. Klockan är i allmänhet halv sju på morgonen, morgongröten eller den lyxigare söndagsfrukostvarianten väntar på köksbordet och den övriga familjen sover. Och så tidningarna. Krispiga, färska, släta och doftande av trycksvärta. Med lockande rubriker. En god start på dagen.

Vi är lyckligt lottade här i Tenala. Morgontidningarna kommer tidigt och regelbundet som klockan. Varje dag. I ur och skur. Därför blir man extra chockad om tidningarna för ovanlighetens skull uteblir.

Vid halvsjutiden i morse, i -22 graders kyla och vackert månsken stod jag igen en gång ute vid vägen med högra handen nerstucken i postlådan. Lät fingrarna vispa runt efter tidningarna. Tomt? Tittade klentroget ner i lådan. Fortfarande inga tidningar? Tittade åt höger. Tittade åt vänster. Inget tidningsbud i sikte. Ingen granne heller. Moloken gick jag tillbaka till köket och den väntande gröten.

Att bläddra genom rubrikerna på webben eller i telefonen känns bara bökigt och tråkigt. Dagens nyheter ska läsas i tidningen. Utan morgontidningarna kommer inte dagen igång. Det har varit en extra jobbig fredag.