Årsbokslut från boklådan

Den vid det här laget världsberömda*) boklådan på Skeppsholmsvägen har gjort ett litet bokslut efter ett lyckat år med ständigt ökande omsättning. 

Urklipp ur tidningen Västra Nyland 1.8.2025

Jag gör ett gott försök att hålla koll på inkommande och utgående böcker. Det funkade bra de första åren, omsättningen var stor men överkomlig. Men år 2025 har slagit alla rekord, och jag har inte längre kunnat föra bok över omsättningen. Flera hundra böcker (ja, verkligen! kring 400!) har kommit in och lika många hundra har fått nya ägare. Många böcker har gjort en sväng ut i stora världen och återkommit, endel 3-4 gånger till och med. Boklådan funkar alltså både som bokhandel och bibliotek. Andra böcker har stått på hyllan och samlat damm och inte lyckats locka besökarna. Mitt hjärta brister nästan för dem, men under höstens storstädning var jag tvungen att plocka en kasse full av långliggare och föra till Emmaus. Hoppas de hittar sin nya ägare där istället. 

Boklådan är mestadels välfylld, ibland såpass att böckerna inte riktigt får rum på två hyllor. Den finska delen har vuxit mycket i år, medan barnböcker och engelska böcker fortfarande kan räknas på ena handens fingrar. Vad är det för böcker som har vägarna förbi, undrar du kanske. Allt mellan himmel och jord, faktiskt. Deckare och feelgoodromaner, naturligtvis. Nobelpristagare och Harlekinromaner sida vid sida. Självbiografier och politiska analyser. Fantasy. Mark Levengood, Päivi Lipponen, Liza Marklund, Enid Blyton, Kjell Westö, John le Carré, Barack Obama och Jojo Moyes i en salig blandning. En bok om krukväxter, en kokbok, till och med en bilatlas från förra millenniet hittade ett nytt hem. 

Fortsätt att titta in. Ta en bok - det är gratis! Eller hämta en bok - en du verkligen inte gillar och vill bli av med, eller en som du älskar men vill dela med dej av till andra. Att läsa är en mänsklig rättighet. 

*) världsberömd bland tidningen Västra nylands läsare 

Följ oss på Instagram. 

Den ofrivilliga städaren

Semestern sjunger på sista versen och arbetsvardagen lurar runt hörnet om ett par dagar. 

Jag såg mig omkring i hemmet och insåg att jag behöver slösa en kvart av den återstående ledigheten på att dammsuga upp de värsta dammråttorna, katthåren och björkfröna i köket och hallen men lovade mig själv att inte sätta alltför mycket tid på världens tråkigaste sysselsättning men sen märkte jag att badrummen var i skriande behov av lite uppfräschning så jag torkade av det värsta och tömde roskisarna och bytte handdukar och så satte jag på en maskin tvätt innan jag fortsatte med dammsugandet som borde gå i en handvändning eftersom vi har inga mattor på golvet för dom har jag skurat under ledigheten men sen märkte jag att dammråttorna hade spridit sig över hela huset så jag fick ta ett varv i sovrummen också fast jag hade tänkt fuska med dem och sedan såg jag att en ormbunke hade dukat under i värmen och tappat alla sina blad på golvet så jag fick ta en sväng med dammsugaren också i vardagsrummet och sedan behövde jag torka bord och bänkar och köra en maskin tvätt till och då började jag längta efter en sval dusch men insåg att också duschhörnan behöver tvättas och eftersom jag redan var upp i varv så plockade jag fram golvmoppen för att torka upp ett par fläckar i hjälpköket som funnits i flera veckor redan och irriterat mig och då var det lika så bra att ta en sväng med moppen i köket också innan jag satte på en sista maskin tvätt och radade skor i vindfånget och vek ihop lite underkläder som hade hängt på tork. 

Jag valde att sluta innan jag plötsligt fick för mig att börja tvätta fönster och torka golvlister (vilket givetvis också skulle behövas) och gick till kylskåpet för att belöna mig med en kall öl men så råkade jag kolla klockan och märkte att den visade 10.15 och även om det är semester så vill jag inte vara en person som dricker öl på förmiddagen så jag fick nöja mej med ett glas vatten. NU ska jag njuta av semestern resten av dagen.   

Win some, lose some eller Boklådan är tillbaka!

I höstas stängde Skeppsholmsvägens Boklåda efter en lyckad första säsong. Det har ändå förekommit en del aktivitet i skåpet under vintern, det har varit besök av halloweenpumpor och tomtar och tjuvar. Tjuvar? Ja, tjuvar! Tekoppen som jag placerade ut som inredningsdetalj i höstas var plötsligt försvunnen för ett par veckor sedan. Min tro på mänskligheten är skakad, men mest är jag förundrad över vem som kan vara intresserad av att plocka med sig en udda tekopp på sin promenad runt kvarteret? 

Men om jag blev chockad då jag upptäckte tekoppsstölden, blev jag igår glatt överraskad över att hitta två påsar påskgodis i skåpet tillsammans med en liten hälsning. Plus- och minusbalansen återställdes.

Nu har vi haft vårstädning i skåpet och en kasse böcker har placerats ut. Några skatter från i somras och några nya. Medan jag stod och putsade i skåpet gick en dam med hund förbi och sade "Äntligen öppnar det!". Och grannen avbröt sitt äppelträdsklippande för att fråga om skåpet nu öppnar. Det känns som om det här är efterlängtat i grannskapet.   

Boklådan är öppen!

  

Jul i lådan

Är det kanske någon av er som minns Boklådan? Makens och mitt semesterprojekt som utmynnade i grannskapets mest omtalade inflyttning under sommaren? 

Boklådan har varit i god användning under sensommaren och hösten. Vi har fått uppmuntrande tillrop av grannar och andra som vandrar förbi. Vi har blivit omskrivna i kulturtidskrifter och vi har fått tackkort och choklad som tack för gott initiativ! Och vi har känt oss lite stolta och glada faktiskt. 

Nu har de första snöflingorna fallit, och det är dags att packa ihop böckerna och stänga för vintern. Och dags för en kort summering av den första säsongen. Vi började med att lägga ut 25 böcker i lådan. Under hösten har det tillkommit 49 böcker, alltså har totalt 74 litterära verk tagit en sväng via boklådan. Det är ju fullt möjligt att det är ännu fler än så, för jag har inte kollat lådan alla dagar, utan ett par gånger i veckan. Slutsaldot då jag tömde boklådan var 33 böcker (som nu väntar i en kasse på att det blir vår igen). Alltså är det (minst) 41 böcker som har hittat nya hem under hösten. Jag har ju ingenting att jämföra med, så jag tillåter mig att jubla över det här saldot! 

Det är varierande litteratur som har defilerat förbi. Allt från feelgood och klassiker, Dan Brown och en massa svenska deckare till Roslings Factfulness och några Bellmanhistorier. Ett par cocktailböcker som jag trodde hade dumpats i boklådan hittade nya ägare efter bara ett par dagar. Mest är det böcker på svenska, men också en del finska böcker och några engelska romaner har dykt upp. Allt passar i boklådan!

Nu har jag dekorerat med en ljusslinga, en tekopp och lite vackra löv. Om några veckor flyttar en tomtefamilj in i skåpet. Och sedan räcker det inte länge tills boklådan kan fyllas med böcker igen. Snart är det vår! 

Airbnb på sommaren

På sommaren lever vårt hus upp till en hub för ungdomar från storstaden. Det kanske låter som om vi fungerar som sommarkoloni för barn från fattiga familjer med arbetande föräldrar, men så avses icke i detta fall. Nej, snarare tvärtom. Våra ungdomar, andras ungdomar och deras vänner lämnar sina små lägenheter i storstadens sommarhetta och vallfärdar i stora massor till skärdgårdsstaden för att umgås på bröllop, festivaler och kräftskivor eller spela golf och åka båt. Mera i stil med de rika stadsborna som åkte till Hangö och andra kurorter för att dricka brunn förr i världen. De anländer med buller och bång och kassar och katter och använder till buds stående service som välfyllt kylskåp, tvättmaskin, cykelutlåning, dusch och Alkos filial i pappas barskåp. Och vi grillar, bakar semlor, stryker en skjorta och agerar Uber. (Mina Uber-poäng är alldeles katastrofalt låga eftersom jag tydligen kör fel och sysslar med häftiga inbromsningar). 

Fasiken så roligt det är med fullt hus! Okej, jag ska inte sticka under stol med att det stundvis under sommaren blir ganska hektiskt, och en kort period av lättnad infinner sig då stadsborna drar tillbaka till storstadsvimlet. Men nu längtar vi redan tills nästa gång det blir besök. Under vinterhalvåret hyser huset två halvtråkiga, tystlåtna medelåldringar som åker till jobbet, tittar på TV och går tidigt och lägger sig i en oändlig loop av mörka vinterdagar tills klockorna nästan stannar. För mycket och för lite skämmer allt, sägs det som bekant. 

Nu då det bara är vi två som går i kylskåpsdörren, handlar vi sällan, kanske bara en gång i veckan. Det betyder också att det blir rätt tomt i kylen mot slutet. Visst, stapelvaror som knäckebröd, ättiksgurka, grädde och öl finns alltid, och vi skulle inte ha några som helst problem att klara de första 72 timmarna av en samhällsnedstängning. Men det är ju trevligt med frukt och pålägg och kanske en korvbit till kvällsmat, så igår begav vi oss till butiken för att storhandla. På butikslistan stod från tidigare
- kökstvål
- bakplåtspapper
- tändare
- olivolja

Jag tog en titt i kylen och fyllde på med       
- inte gurka
- inte ost
- allt annat

Sedan åkte vi och handlade tre kassar fulla.   

En lovande skörd

 

Tittade du på bilden? Alltså riktigt noggrant? Ser du ett litet plommonträd som helt klart skulle behöva en frisering? Då tittar du slarvigt! För bilden visar vårt plommonträds första skörd! Två lila plommon, fem före mogna och färdiga att skördas! Och två till som ännu är gula och skulle behöva få lite sol innan skörd. 

Trädet har bott hos oss sedan 2019, och har sannerligen tagit god tid på sig att bära frukt. Men nu vänder det! Skörden kommer att vara enorm nästa höst!  

Ett galet semesterprojekt eller Det funkar faktiskt!

Under semestern sysselsatte sig Maken med ett snickararbete av gigantiska mått. Ja, inte storleksmässigt alltså, utan arbetsmässigt. Med ett gammalt vitrinskåp från Emmaus som bas tillverkade han ett kvartersbibliotek i stil med vårt hus som vi klämde ner utanför hagtornshäcken. Han hade ju naturligtvis vissa baktankar med projektet som inbegrep att jag behöver skiljas från några av mina älsklingar till förmån för bokskåpet. (Nej, inte våra barn för guds skull! Mina böcker så klart!) Det var ju meningen att vi båda ska bidra med det vi är bra på. 

Modigt, utan att vi frågat lov vare sig av stadens nitiska tjänstemän eller våra grannar, stod alltså bokskåpet där en vacker dag i juli. Jag plockade högtidligen ut ett antal böcker ur min egen bokhylla, sade farväl till dem, och ställde in dem i skåpet. Redan samma kväll gjorde jag en kontrollrunda för att se om de ännu fanns kvar. Nå förstås. Där stod alla böcker ståtligt på hyllan. Antagligen hade ingen ens hunnit märka bokskåpets existens ännu. 

Men döm om min stolthet då jag två dagar senare tog en sväng via skåpet och märkte att två av böckerna hade försvunnit! Tjohoo! Vi har också hunnit få beröm och papukaijamärke av ett par grannar och av några förbipasserande hundar med tillhörande mattar. Det värmer. Och idag, kan ni tänka er, hade bokskåpet fått påfyllning! Någon har passat på att lämna av några skatter till glädje för oss andra. Jag passade förstås genast på att håva in två av de nya böckerna (men säg inget till Maken!). 

Ta en bok! Låna en bok! Hämta en bok! Det är bokskåpets enkla regler. Böcker som kan tas med på resa, få hundöron, glömmas ute i regnet eller bli sandiga på stranden. Delad glädje är dubbel glädje. Och nu är jag överlycklig över att bokskåpet redan efter en vecka tycks leva sitt eget liv! Välkommen förbi för att fynda du också!

Matsvinn och prepping

Preppar du? Har du skaffat vevradio, fyllt på konservförrådet och tankat vattenkanistern full? Jodtabletter behöver du knappast, du är troligen för gammal för att dra nytta av dem, precis som jag. Det är mycket prat om prepping just nu, och kanske kan det löna sig att ägna en tanke nu och då åt hur man skulle klara sig 72 timmar utan el och vatten. Just in case...

Men egentligen tvärtemot alla preppingrekommendationer håller jag nu på att minska på frysen och julstäda i skafferiet. Som brukligt under hösten städar jag skåp och rensar i förråden och nu jobbar jag på att använda mat med utgånget datum. Det här veckoslutet har jag tagit mig an ostsås, två paket gamla smörgåskex, en burk tonfisk i vatten och inlagda mujkor i tomatsås. Hur detta passade ihop med en burk dulce di leche är en annan historia. Nästa vecka ska jag göra nånting av en förpackning tortillas, lite räkstjärtar och några pitabröd, en sillburk från i somras och en burk blåbärssylt. Det är så här som nya maträtter uppstår!  

Nyckelbarn

Vi har varit strängt upptagna med renovering under hösten. Jag använder givetvis ordet 'vi' i sin vidaste bemärkelse, för som vanligt har mitt bidrag begränsat sig till att välja de dyraste modellerna ur en broschyr, föreslå färg som Maken vänligt men bestämt byter ut till en mera passande nyans och lite håglöst städande efteråt. Maken har stått för jobbet och den här gången är det köket som har stått i tur, eller egentligen husfasaden, för vi har bytt våra vita och sjabbiga ytterdörrar till nya fräscha och pigga. Och ny dörr i köket kräver ny färg på väggarna. 

Nya dörrar innebär också nya lås och nya nycklar. Nycklar är INTE billiga, kan jag meddela, så vi har nu glatt alla barnen med förtida julklappar och delat ut egna nycklar till dem. 

Tänk så lite färg kan pigga upp. Glad november!

Elpanik

Elpriset är som bekant på allas läppar. Man följer börspriser med appar, hamstrar ved, installerar solpaneler och stickar sockor. Vi som har ett fortlöpande elavtal och inte särskilt stora elräkningar hittills, har lutat oss lugnt tillbaka i sofforna och roat följt med den stigande paniken.  

Men nu höjdes också vårt pris från 1 oktober. Nu skrattar vi inte så mycket. Bring it on. Vi är redo.

Stressiga september

Hej govänner!

Ni tror antagligen att jag bara cyklar omkring och lever ett ointressant liv. 

Tja, cyklar gör jag ju givetvis. Så gott som varje dag. Om jag hinner. För nu är det brådis både på jobbet och hemma. Kappsäck och pass hinner inte in i skåpet mellan svängarna, vi ställer till kräftskiva, åker på picknickkryssning till Åland, går på marknad,  byter bil, säljer båt, agerar flyttfirma åt Tvåan och Trean och sysslar med en massa.  Det är kul då det händer, men det får ju inte bli för mycket av det goda. 

Just nu skulle det passa bra med ett helledigt veckoslut, men det får vi vänta på. Terrassmöbler ska plockas undan, fönster borde tvättas, svamp väntar på att plockas och en massa bra böcker ligger på nattduksbordet och väntar på att läsas. Det skulle passa fint med några riktigt regniga och ruskiga dagar, men de kommer nog bara vi väntar. Till dess rusar vi vidare.

Svischade över Öresundsbron och njöt av utsikten. 

Åt thaimat på marknaden. 

Traditionell kräftskiva med extra allt. 

Welcome on board. 

Släkten är bäst

Släktträff med mostrar och kusiner och barn och barnbarn och barnbarnsbarn. Hur spännande och trevligt låter det 🙄? 

Jättekul, faktiskt! Åtminstone då det gäller vår släktgren. En gång i året brukar vi samlas i ungefär 24 intensiva timmar för att prata, skratta, äta, dricka, spela och tävla. I år gick åldersspannet från 3 år till 90 år. 19 personer gav sig tid att vara med i år, och ett gott tecken på att det brukar vara trevliga tillställningar är att medelåldern i år låg på 44 år och det är många av ungdomarna i den tredje generationen som gärna hänger med. 

Middag på Höijers, glassbuffé till efterrätt hemma hos oss, Yatzy, mölkky, en del vin, frågesport och lite golf på lek. Söndagslunch och sedan hemfärd. Kort och intensivt. Och planeringen för nästa sommar är igång. Tack för i år!

Flerfack

Är ni också trötta på att kärlet för plaståtervinning alltid är fullt, på att hinken kartong och papp alltid svämmar över, på att det alltid ligger en påse plaståtervinning vid ytterdörren och väntar på att föras till insamlingspunkten? Gör då som vi! Skaffa flerfackstjänsten och ha din egen plastinsamlingspunkt bekvämt på gården! 

Nu återvinner vi plast, kartong, metall och glas i vårt eget insamlingskärl. Nära och behändigt. Inga påsar och lådor dräller längre omkring i hallen och inga dåligt sköljda plastaskar luktar illa i köket. Vardagslyx! 

Flitiga arbetsbin grävde bort häcken, lade sten och förstorade skyddet.
Blommorna till vänster brukar jag vattna.

Lövblåsning

Den uppmärksamme ser genast att ett av hushållen på vår gata inte har krattat löv. Till vårt försvar vill jag säga att 🍁 🍂 🍃 löven faktiskt inte är våra. Jag har sagt till grannarna att de ska komma och hämta sina löv från vår gård, men med klen framgång. 

Nu väntar jag mest på att vinden ska blåsa från andra hållet. Eller så får jag väl ta mig i kragen och ta en sväng med krattan. Vad tycker ni?

Arbetsfördelning

Vi flyttade in i vårt hus utan desto mer ingrepp i ytor och inredning. Men som med alla hus behöver man nu och då uppdatera tapeter och golv och kakel och dylikt. Såhär i nivetvad-tider passar det därför bra att som tidsfördriv måla och fixa lite här hemma. 

Arbetsfördelningen är klar. Maken flyttar möbler, plastar in, river tapeter, skruvar, tejpar, skaffar färg, spacklar, målar, skaffar mera färg i en annan nyans då den första blev fel, målar ett varv till, flyttar tillbaka  möbler, skruvar tillbaka lampor, strömbrytare, hyllor och gardinstänger. Under tiden koncentrerar jag mig på små men ack så viktiga inredningsdetaljer. Som Maken får lägga på plats. Arbetsfördelningen kan för den oinvigde te sig orättvis, men låt mig intyga att den är helt rätt. Åtminstone tills jag opererar bort tummarna från handflatorna. 

Mitt bidrag till sovrummets ansiktslyft till exempel är tre nya kanvastavlor som jag tycker sitter som ett smäck på den nya midnattsblå väggen. 

Stenarna har vi samlat på oss under våra vandringar i skärgården. Hälsingholm, Smögen, Rosala. Från vänster till höger. I nästa rum ska jag fokusera på vilken färg på stearinljus vi ska ha 🤔.

Påverkar Coronapandemin vårt trafikbeteende?

Trafiken i våra kvarter har ökat, om inte dramatiskt mycket så i alla fall oroväckande mycket. Och trafikbeteendet är under all kritik. Det struntas i trafikregler. Gränsen mellan gator och privata gårdar suddas ut. Och reflexanvändningen, speciellt i dessa mörka tider, är nästan obefintlig.

Själv kom jag häromkvällen cyklande i allsköns ro på vår gata. Välförsedd med framlykta, röd baklykta och reflexväst. Då jag skulle göra en vänstersväng till en tvärgata uppstod en farlig situation då två rådjur kom i snabb trav från höger och en hare kom skuttande från vänster. Utan belysning och reflexer, mitt på gatan, och möjligen över hastighetsbegränsningen också. Väjningsreglerna respekterades inte av mina medtrafikanter och jag fick nästan tvärbromsa för att undvika en farlig situation. Sedan vände båda ekipagen tvärt i motsatt riktning in på ett litet grönområde.  

Vi gör väl som med allt annat, skyller på Coronan.

Ett bryskt uppvaknande

 ...fick jag i morse då dörrklockan ringde kl 04.59. I normala fall är det helt ok att det ringer på dörren, men mitt under bästa djupsömnen är inte den mest lämpliga tiden för dörrpingleri. Det ringde heller inte bara en gång, så där som det brukar vara då man vaknar till med ett ryck och är säker på att George Clooney eller Bingolotto har kommit för att överraska, och sedan (besviket) lägger sig tillrätta i sängen då man inser att ljudet inte kom från dörren utan från drömmen. Nej, i morse ringde dörrklockan i ett, uppfordrande och lite hetsigt. Plingplong, plingplong, plingplong... och så ligger man där med bultande hjärta och uppspärrade ögon och funderar på om det är fru Jönsson från grannhuset som desperat ringer på i ett (fruktlöst) försök att undgå herr Jönsson som har flippat ut helt och jagar henne med en köttyxa. Vi tittar ofta på krimserier, och en sak har man ju lärt sig och det är att under inga som helst omständigheter öppna dörren då en mördare står utanför. Intet ont anande går den dumma (och lättklädda) blondinen till dörren och öppnar, trots att man sitter i soffan och skriker att hon inte ska göra det. Den fällan tänkte jag minsann inte gå i. Medan jag låg där i sängen och lyssnade till klockringningen och funderade på alternativ hann klockan bli 05.00 och dörrklockan ringde fortfarande envist och högljutt och då återstod bara en sak att göra. Väcka Maken. (Som förunderligt nog inte vaknade av oljudet, trots att han för det mesta klagar på att jag snarkar så högt att han inte kan sova). Maken vaknade genast och lydigt och frågade vad klockan är. (05.01). Sedan steg han upp, öppnade dörren till den tomma trappan, rev ner ringklockan från väggen, tog ut batterierna och gick tillbaka till sängen. Jag kokade ägg till frukost, som tröst.  

Låt täckelset falla

Nästan varje dag, i alla fall flera gånger i veckan, på min promenad i kvarteret, går jag en sväng nere längs stranden. Hela vintern igenom vandrar jag förbi alla båtar som står på rad i vinterförvaring. De är intäckta med presenningar i varierande former och kreationer. Varje gång det stormar är det någon ställning som ger vika och någon presenning som blåser bort. Och varje gång det stormar, gnider Maken förtjust sina händer och gläder sig åt att Marea står varmt och tryggt inne i sin båthall. 

Den här tiden råder febril aktivitet på stranden. Varje dag har någon presenning dragits bort och båten och båtens namn blir synliga igen. Det är vanliga, hederliga kvinnonamn som Emma, Amanda och Frida. Det är de vanliga sjöfågelnamnen som Grisslan och Måsen. Och det är fyndiga namn som Carpe Diem, Minandra, Bojn och Storm Stina. Och en personlig favorit - Varevi. Bara fantasin sätter gränser. 

Det slipas och tvättas och målas och fixas och nästan varje dag har någon båt sjösatts och lämnat en tom plats. Om några veckor är stranden tom på båtar och bryggorna är fullsatta. Snart är det sommar. 

100% laddat

Kommer ni ihåg hur det var "förr i världen"? Kommer ni ihåg kaffekokaren, locktången och TV:n? Kopplade till var sitt eluttag. Armbandsuret som man drog upp med jämna mellanrum. Kassettradion som kunde gå på batterier, men helst inte, för batterier är dyra och inget man slösar med. Telefonen i telefonuttaget. Enkelt. Inte så värst mobilt, men enkelt. 

Idag ska allting LADDAS med jämna mellanrum. Och det som inte kan laddas går på batterier, som i sin tur kan laddas. Mobiltelefonen laddas givetvis varje dag. Laptopen. Plattan. Aktivitetsklockan. Bilnycklarna. Eltandborsten. Cykellampan. Rakmaskinen. Powerbanken. Fjärrkontrollerna till TV:n, digiboxen, högtalaren och lamporna. I all oändlighet.

Eluttagen i huset byggt 1991 räcker knappt till och är ständigt upptagna av diverse laddare. För det säger ju sig själv, alla, verkligen ALLA apparater har sin egen laddare. Eventuellt kan du använda en laddare till två apparater, med hjälp av ett litet mellanstycke som oftast är borttappat. 

All den tid vi nu sparar in på att vara uppkopplade och mobila med våra apparater går åt till att hitta rätt laddare och ett ledigt eluttag. Oftast så att apparaten visar rött med 3% laddning och håller på att ladda ur helt. Power to the people. 

Otäck ohyra

Ett sorgligt frånfälle har skett i vårt hem. Det har inget att göra med ni-vet-vad, men icke desto mindre var det mycket ledsamt att behöva bära iväg med vår ståtliga bergpalm till soptunnan. Häromdagen skulle jag idka lite växtvård och medan jag vattnade palmen märkte jag till min förskräckelse att den hade drabbats av nånting underligt vitt på stjälkarna. En snabb googling gav vid handen att det troligen rörde sig om ullöss, en ilsken form av löss som är i det närmaste omöjlig att utrota. Och som gärna sprider sig till övriga växter om den ges tillfälle. Då hjälptes det inte, palmen förpassades i soptunnan och de närmaste krukorna fick sig en extra behandling med såpvatten för säkerhets skull. Det verkar som om skadan var begränsad endast till palmen.  

Här står palmen så grön och grann i stugan. 

Ullöss, säger Google. Vad för slags ohyra det sen nu är, så inte är det bra. 

Förutom att det är tomt i hörnet, så tänker jag med förtvivlan på vad den gästande katten Didier nu ska äta på? Den här palmen var ju hans favorit! En ny palm måste införskaffas, så fort undantagstillståndet det medger. Och det ska vara en utan ohyra. Det är ett som är säkert.