Flytande italienska

Igår åkte Maken och jag tillbaka till Rom på lunchen. Närmare bestämt så att vi åt upp en av våra souvenirer, en påse risotto ai funghi. 

Busenkelt att tillreda. Om man som jag är flytande på italienska. Där stod jag i köket iklädd förkläde och kockmössa, nynnandes till Eros Ramazotti och rörde i mina grytor. Cipollan och olion flög omkring och burron och brodon flödade. Jag klarade hela receptet utan goggle translate och kunde dessutom improvisera med en rejäl skvätt vitt vin. För vad är väl en risotto utan vitt vin?

Så här gott blev slutresultatet. Måste nog åka tillbaka för att införskaffa ett par påsar risotto till. Absolumente! Ciao! 

Den inre klockan har stannat

Min inre klocka har utsatts för extrem påfrestning de senaste veckorna. Inte bara ändring till sommartid utan också tidsskillnader och snabba årstidsväxlingar. 

Först upplevde vi våren i Rom. Vi flyttade klockan då vi anlände till värmen och vi flyttade den till sommartid under vistelsen. Och avslutningsvis flyttade vi den tillbaka till finsk tid då vi återvände till vintern. Efter bara en dag var det dags för snöslask och"takatalvi" i Stockholm. Och svensk tid förstås. Och hem tillbaka. Igen ett par dagars andningspaus innan det åter var dags för vårvärme i Zurich. Och centraleuropeisk tid. På hemmaplan var det åter dags att skrapa bilfönster och vinterdäck. Och så i veckan igen en tur till den skånska våren och svensk klocka. 

Bromma. Snöslask. +1. CET.

Rom. Sol. +25. CET.

Pfäffikon. Halvmulet. +10. CET.

Solsken över den vackra Ivösjön. +5. CET.

Ekenäs. +2. Inte ens med bästa vilja kan man påstå att våren har kommit. EET.

Sena flyg och tidiga morgnar och lite sömnskuld i en salig blandning. Noll koll på väder, temperatur och vilken dag det är. Påsken kommer inte en dag för tidigt. Behöver ställa klockan nu. 

When in Rome, do as the Romans do

Jaja, ni förstår ju att ett obligatoriskt Rom-inlägg är att vänta. Jag kunde ju ha gjort det enkelt för mig och hänvisat till förra gången jag besökte den eviga staden, se här, men ingen resa är den andra lik och nu finns det förstås en hel massa annat att berätta om. 

Orsaken till årets Rom-besök är förstås Ettan som har gått och blivit romare för ett år. Det är bara tre månader sedan han åkte iväg, men oj vad det var fint att få krama om honom riktigt rejält igen. Vi besökte hans arbetsplats Circolo Scandinavo i Trastevere och stötte på några av månadens konstnärer. 

På lördagen åkte vi på utfärd i en liten Fiat (finns det andra bilar i Italien?) till Pompei för att insupa historia på allvar. Vädret visade sig från sin bästa sida och solen gassade där vi vandrade på de antika gatstenarna. Solgasset var inte lika kul i vår bil utan luftkonditionering, men med mycket vatten gick det bra det också. Så himla skönt att vattnet är drickbart överallt och att det finns vattenposter utplacerade här och var! 

På hemvägen avvek vi från motorvägen och tog den vackra kustvägen norrut tillbaka mot Rom i regionen Lazio. Det blev skymning och mörkt innan vi hann hem tillbaka, och vi fick njuta av en underbar solnedgång vid havet strax utanför Gaeta.

Maten är som vanligt himmelskt god och jag kan återigen bara beklaga att man hinner äta så få gånger under ett långt veckoslut. Vår son, romaren, tog oss med till Roms bästa pizzeria, Pizzeria Baffetto. Vi åt också risotto, pasta, saltimbocca och ännu mera pizza och sköljde ner härligheterna med lent vino di tavola serverat i kannor. Ett och annat glas prosecco hanns det också med. Man måste ju variera...

 

I övrigt gjorde vi inget speciellt. Gick och vandrade och promenerade och vandrade och gick och promenerad och gick. Och satt ibland och vilade., 

Gränden utanför vårt hotell i Trastevere.

Oculus i Pantheon är ca 9 meter i diameter och lyser upp hela rummet. 

Tibern by night. Peterskyrkan i bakgrunden. 

Ponte Rotto betyder inte Råttornas bro, som man kunde tro, utan Den trasiga bron.
Där står den mitt i floden Tibern och skräpar. 

Santa Maria di Trastevere -kyrkan är en av Roms äldsta kyrkor. Här har man inte snålat med bladguldet.

På Campo di Fiori säljs inte bara blommor. Till exempel också Limoncello i långa rader.
Man kan också bara sätta sig på en uteservering och ta en cappuccino istället för att shoppa.

Spanska trappan var som vanligt fullpackad. Inte så mycket med romare utan med turister. Det är fortfarande en gåta för oss varför den har blivit ett must-see för turister? Men fin är den ju, det ska medges. 

Här står vi och missar helt den vackra utsikten bakom oss. Måste vara något spännande som händer på vägen? 

och maten... Mamma Mia!

Efter Rom-resan har det i alla fall klarnat för mig att förutom vällagad finländsk husmanskost är det italienska köket min absoluta favorit.

Härliga paninin med saltig skinka och mustig ost, pasta i alla former och färger, bolognese, carbonara, arrabiata... Och så pizzorna, förstås. Bakade i vedugn, med mumsiga fyllningar. Croissanterna, plain eller med chokladkräm, ackompanjerade av en cappucino. Synd att man inte hinner äta så värst många gånger under ett förlängt veckoslut.

Ravioli med ricotta och spenat. Husets vita vin smakar lika bra i duralex-glas.

Salami, mozzarella, parma, champinjoner...

Lätt att köpa sig ett litet mellanmål från en av dessa små snabbmatskiosker som stod strategiskt placerade runt staden.

Klassisk bolognese.

Gelato. Förstås.

Och några glas rödvin.

Tack för att du har orkat titta på bilder och läsa om hur vi hade det på vår resa!

Urbs Aeterna IV

Tre intensiva dagar med välplanerat program - och ändå fanns det mycket som vi inte hann med. Men det vi hann med var ju desto roligare.


Vi klättrade upp i Peterskyrkans kupol. Först hiss och sedan 332 trappsteg. Men den fantastiska utsikten över Rom var värd klättrandet.

Sonen vilar fötterna i Spanska Trappan. Lägg märke till shoppingbagarna...

Och så slängde vi slantar i Fontana di Trevi i hopp om att någon gång få återse Rom.

 

Här kontempleras tydligt ett bad i Fontana di Trevi à la Anita Ekberg. Tur att det var en rätt så kylig novemberdag...



En förmiddag räckte inte till för att fördjupa sig i Vatikanmuséerna. Enorma samlingar av vackra och mindre vackra målningar, statyer och fresker. Och det otroliga Sixtinska kapellet. Hurra för Michelangelo.

Titta bara på freskerna i den här korridoren. Och det fanns mängder. Man fick ju nästan lite ont i nacken av allt beundrande...

 

Vilken trafik! Vespa eller Smartbil är verkligen beaktansvärda alternativ till Ferrarin och Alfa Romeon.

Piazza del Popolo i skymningen. I bakgrunden börjar Via del Corso, shopparnas paradis.

Vi följde professor Robert Langdon i spåren på Piazza Navona.

Petersplatsen sedd uppifrån Peterskyrkans kupol.

Peterskyrkan är enorm. Mäktig. Breathtaking.

Urbs Aeterna III

Vi styrkte oss med ett glas rödvin och en Cola efter showen på Petersplatsen och hoppade sedan på buss 280 mot stadens norra stadsdelar och Stadio Olimpico. Dags för show numero due!

"Ni vet nog var ni ska stiga av" sa Giorgio då han gav goda råd om hur vi bäst tar oss till Roms fotbollsstadion. Men den som hjälpte oss på traven var nog ändå ett anonymt Lazio-fan iklädd ljusblå rock och Laziomössa. Där han steg av bussen, där hoppade vi också av. För vi skulle se Rom-klubben Lazio spela ligamatch mot gästande Parma. Fotbollsfest!
Stadion var inte fullsatt, men på italienskt sätt var publiken placerad tätt ihop på tre läktare istället för att sitta glest utspridda över hela stadion. Det blir mera trångt och intimt och mysigt på det viset. Stämning! Vi satt nästan i famnen på ett gäng glada tanter och farbröder i ålder 60+ som engagerade sig starkt i matchen. Vi var stundvis lite rädda att i misstag få en smäll av en argsint handgest i bakhuvudet, men lärde oss också en massa nyttiga uttryck som "Mamma Mia" och "Stronzo", vilka vi hade stor nytta av under resten av resan.

Stillheten och värdigheten på Petersplatsen var försvunnen. Det här var fartfylld show från början till slut. Tama örnar, busvisslingar, allsång, applåder och bu-rop ackompanjerade hela tillställningen från början till slut. De ljusblå halsdukarna och flaggorna viftade och publiken steg ofta upp för att ge eftertryck åt sina åsikter. Vi fick vänta länge på matchens enda mål, men då var glädjen desto större hos hemmapubliken. Serietvåan hade visat vem som är bättre och alla kunde lyckligt ta sig hem i trafikkaoset och ösregnet.


HJÄLP, snart börjar det. Inte mammas favoritshow, precis...



Publiken i spänd förväntan.

Parmas hejaklack var inte så stor. Men omgiven av en mängd säkerhetsvakter.

Äntligen!

Glädjen visste inga gränser!

Urbs Aeterna II

Show numero uno
Under Rom-besöket hann vi se två stora shower, av mycket olika karaktär. Såhär gick det till på den första showen.

På söndag förmiddag steg vi av vid St Pietro Stazione och följde strömmen av besökare som drog sig mot Vatikanen och Petersplatsen. Solen lyste från en blå himmel och värmde våra nordiskt frusna ansikten där vi stod bland tusentals andra och väntade på påven. Fryntliga amerikanska turister i shorts stod sida vid sida med svartklädda, meterhöga italienska gummor, munkar minglade med nunnor, unga par med barnfamiljer, kostymnissar med ungdomar i slitna jeans och japanska turister med kameran i högsta hugg och två bleka finlandssvenskar. Där stod vi alla med blicken spänt riktad mot det andra fönstret från höger i påvepalatset (påvens arbetsrum). Fönstret öppnades, mikrofonen riggades upp, röda mattan rullades ut och då klockan slog tolv visade sig en liten figur klädd i vitt som möttes av spontana applåder och busvisslingar. Sedan sänkte sig en slags stillhet över de tiotusentals människorna på Petersplatsen, en högtidlig stämning som smittade av sig också till oss icke-katoliker. Påven talade till oss på italienska och latin och fortsatte sedan med spontana hälsningar på tyska, franska, spanska, engelska, polska, portugisiska och slovakiska. Han välsignade oss och önskade oss en trevlig söndag och en givande vistelse i Rom.
Vi glömde våra trötta fötter, glömde att vi var törstiga och tappade uppfattningen om tid och rum. Vi bara lyssnade. Tysta. Tillsammans. Förenade av stundens allvar.

Efter den korta ceremonin blev folkmassan igen en vanlig folkmassa. Vi blev turister, romare, italienare, unga och gamla, kvinnor och män. Trafiken brusade och gatukommersen drog igång. Vi talade högt, ropade och skrattade, barnen grät, vi hostade, grälade och ringde i våra telefoner. Stunden av stillhet var över. Men minnet består.

Såhär gick det till: Angelus på Petersplatsen 6 november 2011

Obelisken mitt på Petersplatsen.

Leden tätnar.

Trötta fötter och en kort vilopaus.

Påvens arbetsrum - andra från höger. Det första fönstret från höger är hans sovrum.

Urbs Aeterna I

Endel tycker att det är vansinnigt tråkigt att titta på foton från andras resor och höra reseskildringar. Om du hör till dom, är det läge att sluta läsa nu. För nu tänker jag utnyttja detta forum till att ge er några ögonblicksvyer från min och yngste sonens resa till den eviga staden Rom.

De slitna kullerstenarna i en stad som grundades år 753 f.Kr. andas onekligen historiens vingslag. Visst sveper vesporna fram i vild fart på gatorna och visst klapprar de chica italienskornas fram på vansinnigt höga klackar i moderna shoppingpalats. Men om man tar sig tid att slå sig ner på en stenbänk nära den porlande fontänen på Piazza Navona eller på en omkullfallen pelare inne på Colosseum och sluter ögonen för en sekund, så är det inte svårt att frammana bilder av togaklädda romare med skarpa profiler och vinfyllda amforor i armarna som strosar fram i sina sandaler på gatorna i staden.
Palatinen som omges av mäktiga cypresser, det tjocka vattnet som stilla flyter fram i Tibern, de slitna kullerstenarna, det härliga rödvinet, handviftningar och busvisslingar i folksamlingarna, mustigt bröd som bakats i vedugn, klassiska romerska siffror som samsas med modernare ristningar i gedigna stenväggar... vilka härliga intryck man hinner samla på sig under ett förlängt veckoslut och en sådan dos historia man får på köpet.
Fler intryck och bilder på kommande...

En av världens mest kända husfasader.

Till och med duvorna kuttrade romerskt stolt.

Palatinen, en av de berömda sju kullarna.

Sonen välte i misstag en pelare och försökte rädda situationen...

Tibern flyter stilla fram förbi Castel Sant'Angelo.