Sjögångens högsta enskilda våg är nästan två gånger högre än den signifikanta våghöjden

Ursäkta vad? Har du nån gång hört uttrycket "signifikant våghöjd" nämnas i sjörapporterna? Eller när du sitter i en båt som gungar och kränger och är nära att sjunka? Och du kunde inte bry dig mindre om att den signifikanta våghöjden endast är 1 meter, eftersom vågorna i själva verket är betydligt högre.

Du ska alltså inte låta dig luras av att en lugn radioröst utlovar anspråkslösa våghöjder. Nej, du ska vet att den signifikanta våghöjden räknas "genom att multiplicera kvadratroten av variansen som är beräknad från sjögångens energispektrum med talet fyra". Det där förstår man ju förstås ingenting av, och kan heller inte räkna ut det själv om man inte råkar ha en boj som mäter sjögången till hands. 

Det du behöver veta är att sjögångens högsta enskilda våg är nästan två gånger högre än den signifikanta våghöjden. Sjögången är som bekant oregelbunden, men kan bäst beskrivas med den signifikanta våghöjden (Hs) som motsvarar den våghöjd erfarna sjöfarare uppskattar med ögonmått. Trots mitt liv som sjöbjörn (nej, inte dom med gröna flaggor) har jag inte ögonmåttet som krävs. Men jag vet att då man gungar på i gammal sjö på Hangö Östra är det jättehöga vågor. Och det känns väldigt signifikant. Speciellt i magen. 😨

Lilla vindskolan

Tryggt hemkommen efter några förskräckligt blåsiga veckor till havs. Någon oinkommen kunde kanske förledas att tro att blåst till havs är bra för segelbåtar. Fel. Fel. Fel. Låt mig förklara varför. Säg att det blåser, rätt så hårt, från syd. Då faller det sig naturligt att segelbåten styr dit vinden för. (Det kom vi överens om inför årets säsong - vi seglar alltid dit vindarna för oss. Men som bekant ändrar ju vindriktningen helt osystematiskt varje dag, ja till och med flera gånger under dagen. Vi skulle antagligen snurra runt som en flipperkula mellan Norrskata, Verkan och Korpoström om vi skulle följa vindriktningen. Eller ligga nere på Bornholm och undra hur vi ska ta oss hem till 1 augusti.) Tillbaka till vindförhållandena. Det blåser från syd. Då styr den riktiga seglaren kosan norrut, i medvind, med storsegel och försegel och ibland ett stort färggrant och prassligt tyg längst fram som mestadels viftar vilt omkring och är farligt nära att släpa i vattnet. Det löper bra, i ungefär 15 minuter. För rutten till nästa hamn går sällan eller aldrig i en rak linje norrut. Nej, nu kommer det holmar att passera under eller över, uddar att runda, grund att undvika och remmare att följa. Följaktligen styr vi till exempel till vänster, förlåt, nordväst. Och sedan ytterligare lite till nordväst, vi kan kalla det västerut och vinden blåser plötsligt från sidan. Segel ska omorganiseras, rep ska spännas och släppas ut, sittplatser ska bytas och så vidare. I kanske 10 minuter varefter vi svänger tillbaka högerut och vinden åter kommer bakifrån. Varpå segel ska omorganiseras, rep ska spännas…. Ja, ni fattar. Inte en sekund lugn och ro. Under Tallholmen, runt Stenudden, förbi Abborrgrundet och söder om sydpricken. 

Det har varit få bra seglingsdagar. Dagar då det fläktar försiktiga 2 m/sek och fjärden ligger stilla glittrande framför båten. Och det inte spelar så stor roll hur seglen är organiserade, om repen är spända eller lösa och var man sitter. 

Färre blåsiga dagar, tack.

PS. Trimma seglen, envisas Maken att kalla det.

PPS. De geografiska namnen är fiktiva. Men finns i skärgården. Dock inte på samma sjökortsblad.

PPPS. Det prassliga tygstycket heter gennaker.

Utrustning ombord

Ohoj från s/y Marea! 

Här i seglingskretsar är det viktigt med rätt utrustning. Jag tänker då inte på nya sjökort, tillräckligt många fendertar eller starka rep. Nej, jag tänker på kläder. Seglare bör ha rätta sortens seglarrock, -skor, -mössa, -byxor, -handskar och seglarshorts. Rätt sort betyder PelleP, gärna i blått, rött och vitt. Även bill… jag menar liknande märken som Helly Hansen och Sebago går an. Följaktligen finns i varje gästhamn med självaktning och mer än 20 båtplatser en boutique som saluför seglingskläder. 

Jag protesterar naturligtvis passivt mot det här grupptrycket. Inte minst för att det inte finns seglingskläder som passar min kroppsform. (Surt, sa räven). Men också för att jag tycker det går precis lika bra att vistas på sjön med T-skjortor från Kappahl, jeansshorts och vanliga tossor.

Nu ljuger jag ju lite. Jag har faktiskt också en seglarrock. Den har jag fått i present. Och den använder jag i princip aldrig eftersom den är så styv och tung att jag är rädd för att om jag faller överbord kommer den att dra mig ner i djupet. Trots flytvästen. Det är kanske det som var planen bakom gåvan 🤔? Jackan hänger i skåpet i sovrummet, eller förkajutan som Maken envisas med att kalla det. Jag kanske tar den på mig i nästa storm, ifall min vanliga vindtygsjacka inte förmår hålla vinden ute.

Nu ska jag gå iland en sväng med min rosa t-skjorta och mina blommiga leggings. Alltid retar det någon.

Höstlängtan

Nån gång där mitt i sommaren brukar jag drabbas av en längtan att kura ihop mig i soffan, tända brasan och slå på tv:n. En ofta flyktig och plötslig längtan till hösten och vintern. Var inte oroliga, det är övergående! Men förekommer oftare och oftare ju närmare hösten vi kommer och ju mer mätt jag blir på sommaren. 

Ännu har det dock inte hänt denna sommar. Just nu njuter jag av sol och hav och böljedans som Georg Malmsten gjorde en gång i tiden. Kvällssolen lyser över kyrktornet i Iniö, Norrby. Rosévinet är kallt i glaset. Tidigare i kväll råkade vi ramla in på en konsert med Emma Salokoski i allaktivitetshuset Snäckan. Sommaren är full av överraskningar. Och imorgon kanske höstlängtan slår till för första gången i år.

Fasansfulla nyheter

Läser oroväckande nyheter. Ta in vatten? Av okänd anledning?? Utredning och diskussion av nöden. Sommarens båtsemester kan vara i fara. 

Äta bör man annars dör man

Årets semester har verkligen visat sig från sin bästa sida. Nästan lite för bra, kan jag tycka. Inte många droppar regn, inga långkalsonger, ja knappt en långärmad tröja har jag sett av. Men brännande sol, svettiga lakan och brända näsor desto mer. Tack vare dopp i havet, skugga där man hittar och iskylda drycker har jag överlevt och börjar nu vara redo för att återgå till näringarna. 

Som vanligt har vi flitigt dragit våra strån till stacken för att hjälpa restaurangerna att ta sig ur pandemisvackan. Oj så mycket gott vi har ätit. Trerättersmiddag på Smakbyn som faktiskt övertrumfades av middagen på Havsvidden i Geta (förlåt Micke Björklund). Nyrökt abborre på Sottunga. Räkmacka på ÅSS. Moules frites i Hangö, bästa ever, tror jag faktiskt. Manges gravade sik på Rosala. Och nypotatis med sill och dill i båtköket, givetvis.

Fiskgryta på Havsvidden.

Mojito är alltid rätt.

Smörstekt abborre på Smakbyn.

Ålandspannkaka.

Spontan ölprovning på Stallhagen.

Pasta med kallrökt lax på Marea.

Rosalalimpa med rökt fisk i sittbrunnen.

Eftersom det utlovas att idag är sista sommardagen (tror jag inte en sekund på!) så avslutar vi sommaren med pizza på Baywatch. Kunde inte vara bättre! Nu blir det havregrynsgröt och knäckebröd en tid framöver. (Med färska jordgubbar på och Kalles kaviar!)

Sommarens bokprojekt

Inför seglingssäsongen förbereder alla sig på sitt sätt. Maken slipar, målar, putsar, vaxar, plockar isär, smörjer, går på båtmässa, planerar rutter, införskaffar "nödvändiga" prylar som krokar och linor och segelshorts. I vintras sydde han till och med ett nytt överdrag på ratten. 

Jag förbereder mej genom att samla på mig böcker till båtbiblioteket, företrädesvis pocketböcker, från lopptorg och bokreor. Det ska vara lättlästa böcker, deckare, feelgood och kanske en och annan kåserisamling. Men båtbibliotekariens värv slutar inte där. Båtbiblioteket lever hela sommaren eftersom många gästhamnar erbjuder bokbytarservice. Bokbytet fungerar enligt principen ta med dej en bok, lämna en i stället. Vilken service! Du kan lämna efter dig de lästa böckerna (speciellt de dåliga), och fylla på med nya anefter. I Seglinge lämnade jag 5 böcker och plockade med mig 3. I Korpoström bytte jag en bok. I Föglös väldigt anspråkslösa utbud bongade jag en bok jag ville ha, men den hade försvunnit medan jag gick en vända ner till båten. 

I Seglinge kan du också låna spel och leksaker eller varför inte sitta en stund i en bekväm soffa.  

Korpoströms boklåda skulle behöva en storstädning och lite god marknadsföring för att omsätta lite av de dammigaste böckerna som säkert har legat där i många år redan. 

Boklådor har jag bongat också på Brännskär, i Kejsarhamnen på Högsåra, i Kastelholm. Och antagligen har jag missat många godbitar där ute i skärgården. Mer böcker till folket!

Smygtittare med brytningsfel

Alla båtar med självaktning ska vara utrustade med kikare. Den används inte så ofta, men under långa seglingar brukar jag ibland förströ mig med att kika mig omkring. En fågel här, en båt där, en tjusig stuga, en konstig klippa.... 

Att använda kikare då man är närsynt och långsynt och har ett lätt brytningsfel är inte optimalt. Oftast ser jag just ingenting. Bäst går det att kika med bara ena ögat. Gärna turvist, för det kikande ögat tröttnar lätt. Jag skruvar och justerar och kisar och låtsas se mig omkring. Tänker att det kanske skulle vara lättare att kika med en tubkikare, sådär som kapten Krok på sin tid. Han hindrades kanske mer av sin stympade hand än av brytningsfel, men det spelar inte så stor roll. 

Iss inga jåla

Hej alla glada semesterfirare, alla ni som redan firat semester och alla ni som ännu har den framför er! Nu är det VARMT! 🥵🥵 Jag har varit ledig i en vecka och börjar vara riktigt mosig av ledigheten och värmen. Därför serveras nu några random tankar som min överhettade hjärna har funderat på. 

Jag bloggar sällan om produkter, men nu ska jag slå ett slag för Acos duscholja, som jag aldrig skulle ha tänkt mig köpa, men som jag fick på köpet i apoteket senast. Jag är väldigt lat med att ta hand om min hud och till exempel smörja den efter många timmar i den obönhörliga solen 🌞så en olja att slänga på i duschen och sedan skölja bort passar mig utmärkt alltså. Tumme upp!

Och sedan vill jag lyfta fram Pirkkas after sun gel, som visserligen svalkar skönt på solbrännan, men som antagligen samtidigt fungerar som myggmedel, åtminstone av lukten att döma. Det har de glömt att skriva i instruktionerna dock. Tumme ner!

Tycker det är lite FÖR varmt nu, till och med till sjöss där jag befinner mig för tillfället. Men nu ska vi inte klaga, nu ska vi passa på och nu ska vi njuta, som soldyrkarna brukar säga. Jaja, snart blir det väl ändå lite svalare igen, hoppas jag. Iss inga jåla nu, som vi säger på Kobben. Hälsningar från Eckerö! 

Exakt 49 miljoner

Jaha, gott folk, nu går vi mot mörkare tider. Midsommaren har firats och årets längsta dag har dragit förbi. Värmen slår rekord och jag har till och med simmat. Vilken sommar!

Marea är ute på turné i den finska skärgården. Hon pyntades till midsommarfest med ett sprillans nytt flaggspel som dels höll Maken sysselsatt i timmar med en massa knytande och dels inspirerade ett flertal andra båtlag längs bryggan att också dra upp sina. Det prasslade gemytligt längs bryggan hela midsommaren. Bryggan, den finns på Nötholmen på Rosala på cykelavstånd från både byn och Rousal Brygghus. Där smakade vi lokala öl och åt en läcker midsommardagslunch. 

Det är inte alla restauranger som erbjuder svalkande fotbad. 

Ölen smakade sådär...

S/y Marea i festskrud.

På Rosala avrundas ingenting, här målas inte med grova penseldrag.
Här är det exakta angivelser som gäller. 

En fin midsommarkväll i goda vänners lag bjöd bland annat på Pavlova-dessert nersköljd med champagne.
I en nykorkad champagneflaska finns förresten 49 miljoner bubblor. 

.

Mathushållning till sjöss

Hej alla hungriga vänner!

Här härjar s/y Marea med besättning runt i den åländska skärgården och njuter av sommaren. Som vanligt grälar vi om vindstyrkor, tappar grejer i havet och tar iland med stort spektakel. En normal segelsommar alltså. 

Då vi väl har tagit iland (och uppsökt toaletten) lagar vi mat. Ombord äter vi enkelt. Varannan dag kokar vi nypotatis, varannan steker vi nypotatis. Potatis är gott! Vi äter sill, kallrökt och varmrökt fisk och annan fisk enligt utbud. Och limpa eller surskorpa till. Ibland varierar vi med kyckling eller kanske pasta. Gott äter vi i alla fall. Och mycket. Ibland bjuder vi oss på restaurang. Kanske pizza eller varför inte fine dining om det står till buds. Det är högt i tak på Marea. Och trångt i kylskåpet. 

Tetris i båtkylskåpet. Inte så lätt att hålla ordning. Men vi har allt vi behöver från Kalles kaviar till kall öl. 

Husmorstips

Semestern har börjat och det är dags att gå till sjöss. Det är svårt att packa långkalsonger och varma tröjor i trettio graders värme, men jag gör mitt bästa. Ett omslag i vädret är antagligen att vänta i något skede och då är det bra att vara förberedd.

Här ser ni min packning, allt finurligt packat med en (1) anspråkslös bok högst upp. Vad ni (och Maken) inte ser är ytterligare en halv meter böcker smidigt stuvade i botten av kassen. Bra va!

Boken högst upp är en fascinerande berättelse om resor i Afrika av Marianne Ahrne. Har kommit halvvägs i boken och stålkvinnan rider för tillfället kamel i en saltkaravan. Helt hejdlösa historier. 

Låt täckelset falla

Nästan varje dag, i alla fall flera gånger i veckan, på min promenad i kvarteret, går jag en sväng nere längs stranden. Hela vintern igenom vandrar jag förbi alla båtar som står på rad i vinterförvaring. De är intäckta med presenningar i varierande former och kreationer. Varje gång det stormar är det någon ställning som ger vika och någon presenning som blåser bort. Och varje gång det stormar, gnider Maken förtjust sina händer och gläder sig åt att Marea står varmt och tryggt inne i sin båthall. 

Den här tiden råder febril aktivitet på stranden. Varje dag har någon presenning dragits bort och båten och båtens namn blir synliga igen. Det är vanliga, hederliga kvinnonamn som Emma, Amanda och Frida. Det är de vanliga sjöfågelnamnen som Grisslan och Måsen. Och det är fyndiga namn som Carpe Diem, Minandra, Bojn och Storm Stina. Och en personlig favorit - Varevi. Bara fantasin sätter gränser. 

Det slipas och tvättas och målas och fixas och nästan varje dag har någon båt sjösatts och lämnat en tom plats. Om några veckor är stranden tom på båtar och bryggorna är fullsatta. Snart är det sommar. 

Ett fall för Greta

I dag stötte vi på en hel hop Poker Run båtar på väg från Hangö mot Sommaröstrand. Ja, inte bokstavligen stötte på, alltså, utan vi fick se båtarna ila förbi på horisonten på betryggande avstånd. Och hörde det mäktiga motorljudet tacksamt långt ifrån. 

Det är bra att ha en hobby. Om det sen är att samla äggkoppar, spela fotboll, fiska eller måla akvareller. Att hålla på med muskelbåtar är helt säkert en sund hobby. Man vistas ute till havs, håller sig troligen nykter och nätverkar med likasinnade. Poker Run är dessutom ett utmärkt evenemang för de lokala företagarna som får massvis av synlighet och kunder både bland deltagare och publik som kommer för att se och höra båtarna på de olika etappmålen. 

Men jag frågar mig hur motorsport (båtar, bilar, motorcyklar, Formula, you name it...) i allmänhet får fortsätta år efter år, och troligen växa i antal aktiva, i dessa miljömedvetna tider? Varför viftar klimataktivisterna sina pekfingrar åt oss vanliga människor som gör en semesterresa om året, grillar ett par paket korv på sommaren och tar bilen till jobbet? Varför ska vi skämmas och få ångest över vår miljöpåverkan som är som myggpiss i havet jämfört med ett femtiotal motorbåtar som bullrar omkring i skärgården medan några helikoptrar dessutom svävar ovanför i timtal? 

Nej, jag är inte ute efter att förbjuda motorsport. Var och ska bli salig på sin fason. Men jag vill att Greta och de andra ska engagera sig också i motorsporten. Ge också motorsporten dåligt samvete, och se till att de minskar på någon annan miljöförstörande verksamhet istället. Få dem att välja bort Thailandsresan och bli vegetarianer. Låt miljöskammen slå jämt ut på alla!

Se Poker run båtarna susa förbi på horisonten. Tyvärr hör man inte ljudet av dem på filmen.

Det kunde ha varit vi

Platsen är Dalsbruks gästhamn. Det finns gott om plats, vinden är svag och en Targa modell större är på intåg. Ombord finns kapten med fru, mormor och morfar samt två barn. En rejäl besättning alltså. Dessutom står hamnvakten på kajen för att ta emot förrepet. Bojkroken krokas i och Targan glider mot kajen precis som den ska. Sen börjar det hända. Förtöjningsrepet befinns vara för kort, kapten griper tag i flaggstången för att försöka rädda situationen, varpå flaggstången brister med en smäll. Kapten ramlar i. Och tappar dessutom sina glasögon i vattnet. Tumult uppstår. Kapten halas upp tillbaka, Targan backar utåt och får ett längre rep så att den når kajen. 

-Inte en av de snyggaste landtagningarna, tänker jag, tre båtplatser bort, och lutar mig avslappnat bakåt i sittbrunnen med ett glas prosecco i handen och en bok i den andra. Men en av sommarens roligaste. Och det bästa är att det inte var vi!

Semestersammanfattning

Årets semester är över. Den gick utmärkt, tackar som frågar. Jag har idkat båtliv, läst, ätit kräftor, firat en sextioåring i Skåne, tvättat mattor, varit på allsång i Västanfjärd, sett sommarteater och druckit rosévin. Och haft nästan ohemult trevligt.

Jag vet att ni är många därute som med spänning väntar på rapport om hur årets långseglats har gått, och ser fram emot dråpliga ögonblicksbilder direkt ur sjömanslivet. Tji fick ni. Jag skulle inte gå så långt att säga att seglandet gick bra, men det gick väl helt okej. Om man bortser från små detaljer som att saker tappades i vattnet (en sko som räddades och en båtdyna som fortfarande flyter omkring nånstans i Skärgårdshavet), att somliga fick brännskador på näsan av solen och att Maken svabbade däck medan fönstret till kajutan stod öppet, så klarade vi oss bra. Det kan ha att göra med att det inte blåste speciellt hårt, varken under färd eller vid ilandtagning. Det är alltid lättare då.

Ystad.

Inledde kräftsäsongen i glada vänners lag. 

På landbacken i Västanfjärd.

Ett parti skitgubbe i kajutan. 

Gullkrona. 

Semesterdagbok eller Konsten att varva ner

Dag 1

Vaknade 06.15. Drack morgonkaffe, tvättade 2 maskiner tvätt, betalade räkningar, vattnade blommor, skrev instruktioner till pojkarna. Handlade och gick ombord på båten. Skrev några mail och godkände ett par jobbfakturor. Kollade på klockan. Badade bastu och grillade korv. 

Dag 2

Sov till efter 7. Kastade loss. Tog en rejäl tupplur under seglingen. Drack rosé och läste bok. Märkte plötsligt att jag hade glömt att borsta håret på morgonen. Badade bastu och åt nyrökt abborre på Gullkrona.

Dag 3
Intog sjöfrukost. Kastade loss. Tittade på molnen. Åt. Drack. Läste. Sov.

Repeat.

Om vedermödor och umbäranden ombord

Ombord på Marea talas det en hel del om farligheter. Det talas om ormar, för det råkar vara högsäsong för dem just nu. Det talas om häftiga stormbyar och om meterhöga vågor. Det talas om undervattensgrund och om båtars lutning. Det talas om risken för att provianten eller vinet drycken tar slut eller att mobiltelefonen laddas ur. 

Allt det som det talas om är givetvis realiteter för oss som lever ett äventyrligt sjöfararliv och nära förestående alla tider på dygnet. Men inget som kan hända ombord är ändå lika farligt som det som försiggår i kabyssen varje morgon. 

Varje morgon vid frukost riskerar vi nämligen att Melitta-hållaren  som är uppriggad på termoskannan välter varvid kaffeporo och hett vatten rinner ut i kajutan. 

Glad annandag midsommar till er alla! Nu går vi mot mörkare tider igen.

Jungfrutur

Kära loggbok,

Äntligen tog jag Kapten och Redarfrun ut på årets första tur. Man kan ju tycka att det är ovanligt sent med tanke på det fina vädret i maj, men det har skyllts på 60-årskalas och skolavslutningar och gårdsarbete och annat. Jungfruturen gick till Stuvuholmen där det badades bastu och fixades och ordnades ombord. Det serverades årets första nypotatisar med sill och fisk till och så dracks det prosecco i solskenet i sittbrunnen. 21 grader i vattnet, kantänka. 

Det utlovade åskvädret lyste med sin frånvaro och regnet föll föredömligt endast under natten. Men det blåste rätt så hårt på hemvägen så för husfridens skull beslöt jag att inte dra upp seglen den här gången. Tids nog ska jag luta mig i stormbyarna så att vågorna slår in över relingen, pepparkaret ramlar ner från hyllan och Redarfrun gråter. 

Många svanar, lite mygg och ingen orm. Ett bra saldo för jungfruturen. 

Kära hälsningar

Marea

Sommarminnen

Nej, sommaren är ännu inte slut. Även om den har pågått sedan början av maj, och en viss längtan efter höststormar och vintermörker börjar göra sig påmind. Jag blickar alltså framåt mot gulnande löv, en hemtrevlig sprakande brasa, snöskottning och TV-tittande och summerar redan den gångna sommaren med inte så många ord utan desto fler bilder istället. In no particular order. 

Utsikt från bastukammaren på Aspö. Bastukyrka? Kyrkbastu?
Till vänster butiken med rökt fisk, till höger utedassen.

Det är aldrig fel att inreda med en kristallkrona. Så här på dasset på Bodö. 

I trygga händer på Brännskär.

Still going strong. Deep Purple i Stallörsparken. 

Att stå på Smedsgatan och titta ner mot Västvallen. Det måste man göra ibland i Ekenäs. 

Välkommen till Finland. Utö.
Kolla gärna de blågröna algerna i strandskvalpet bredvid snurrebåten. 

Hemma 💓

Franskisar, GT och jazzmusik på Höijers. Med fantastisk utsikt över vattnet.  

Kyrkfönster i Iniö, Norrby. 

Strunta i båten. Kolla bara färgerna. #nofilter

Blombukett på stugan i Pargas. Från de förra gästerna till de nya gästerna. 😀 

Lunch på båten. 

Utsikt från gäststuga i skärgården. Midsommarafton. 

Fyrtornet på Utö. Sett från kyrkan.

Utedasset på Brännskär ligger högt uppe på berget ovanför hamnen. 

Dags att njuta av de sista jordgubbarna. Snart är det jul.