Ingen eld utan rök?

Funkar din brandvarnare? Du kommer väl ihåg att kolla regelbundet? Åtminstone ska du göra det 1 december varje år på Brandvarnardagen. Men det är helt tillåtet att kolla meddetsamma också. 

Jag är själv lite osäker på våra. I huset i Tenala fungerade brandvarnaren precis som den skulle. Till exempel den gången då lite oskyldig plättstekning ledde till extrema mängder stekos eller gången då en av sönerna - vi ska låta det vara osagt vem av dem - eldade upp mikrovågsugnen med popcorn. 

I Langansböle hade vi en särdeles känslig brandvarnare. Den tjöt flera gånger i veckan om vi eldade med fuktig ved och lite rökutveckling som följd och alltsomoftast då vi rostade bröd. Det blev ju lite "vargen kommer" inställning till brandlarmet till slut, och jag vet att sista månaderna vi bodde där låg den stundvis avstängd på köksbordet eftersom ingen orkade lägga upp den tillbaka. 

I nya huset har vi förstås testat att brandvarnaren funkar. Den larmar snällt då man trycker på den, men vi eldar och rostar bröd och tänder ljus och steker bacon för fulla muggar och brandvarnaren hänger tyst och stilla i taket utan att säga ett knyst. Kan man lita på den nu?

Ni vet väl förresten att brandvarnare nuförtiden inte behöver vara tråkiga smutsvita plastdosor i taket? Kolla Paola Suhonens härliga insekter! Jag har önskat en eller två Lento-varnare av julgubben. Få se om jag har varit snäll nog?

Vad händer?

Alltså, vad är det som händer? För mindre än två månader sedan levde vi glatt och intensivt i vårt hem, planterade sommarblommor och sådde dill, bytte gardiner och planerade en köksrenovering. Och sen verkar det som om utomjordingar tog över och svängde upp och ner på tillvaron.

Nu har vi plötsligt sålt vårt hus och köpt ett nytt. Och i torsdag kommer flyttbilen. Ja, du läste rätt. Vi flyttar!

Omväxling förnöjer, kan man väl säga. Fyra år bodde vi i Langansböle, med vår underbara terrass och plommonträdet. Vi fixade badrummet, planterade hallon och bodde in oss. Och nu känns det ändå helt rätt att packa ner hemmet och flytta in i ett litet nätt hus med en ännu mindre trädgård nästan mitt i stan, ett stenkast från stranden. Tvära kast, javisst. Men skoj! Stay tuned for more...

Välkommen!

En egen Ernst

Ernst Kirchsteiger. Svärmorsdröm? Galen pysslare? Barfotaflummare? Mästerkock? Alla har sin egen åsikt om vad Ernst står för, men alla har inte en egen Ernst hemma hos sig. Det har jag. Nästan. Pysslandet och syarbetena har vi inte men nog fixandet och kockandet. I samband med badrumsrenoveringen passade Maken på att renovera vår hall. Den var smal, mörk och svårinredd. Numera är den smal, ljus och inredd med finess. 

En ny hallmöbel. Och hyllor för husfåglarna.

Birds by Toikka.

Nya krokar i vindfånget. The Dots.

Då jag har njutit färdigt av vårt nya fina badrum brukar jag hänga i hallen. Småpratar med fåglarna och beundrar träknapparna som jag hittade på flygplatsen i Oslo och släpade hem. Ugglan är min avskedsgåva från förra jobbet. Den verkar fortfarande förvånad över att jag vågade ta språnget efter 20 år hos samma arbetsgivare.

Badrumsfixering

Hur gick det med badrumsrenoveringen, undrar läsarskarorna. Kanske. Eller så inte. Vem bryr sig. Egentligen. Fast jag tänkte ändå bjuda på några sneakpeaks från mitt för tillfället favoritrum. 

Ido Seven D med grått slow close lock. Inget smällande på toa hos oss.

Lådor. Jag säger bara lådor. Äntligen är vi av med de otympliga underskåpen. 

Det är de små detaljerna som gör det. En magnetlist för bekväm förvaring av saxar och filar.

Rejält tvättställ. Vi behöll vår spännande vattenfallskran som alla gäster noterar med intresse. 

Seppo Heinämaas byggfirma och Ido. Här ingredienserna till det här lyckade projektet. Och om du funderar på badrumsrenovering kan jag varmt rekommendera ett besök på Ido Maailma där alla Idos produkter finns utställda och där du får proffshjälp med planeringen. 

Semestersummering

Jaha. Så var då årets sommarledighet avklarad. I morgon väntar jobbet. Det har på min ära varit en märkvärdig semester. På plussidan kan noteras att vädret har varit ok, inte för blåsigt, inte för regnigt och inte för varmt. Lagom. På plussidan kan också nämnas att jag åtminstone inte har jobbat ihjäl mig med arbeten som mattvättning (avklarat med Makens bistånd redan före), städning eller trädgårdsarbete. Avkoppling har varit nyckelordet alltså. 

På minussidan, som många av våra vänner vet, framträder två smärre katastrofer. En badrumsrenovering gone bad och ett motorhaveri med därpå följande bogsering i hamn. Den utomordentligt välutarbetade planen för årets ledighet omfattade en komplett renovering av badrummet under de tre veckor vi tänkte segla jorden runt. Eller en bit i alla fall. Men fuktskador i badrumsgolvet krävde en extra torktid på två veckor, varför badrummet naturligtvis inte stod färdigt som planerat. Lagom tills Maken började jobba alltså. Då var goda råd dyra! Var ska vi bo medan huset är i totalkaos och saknar både vatten och badrum? Men det finns underbara människor som utan att tveka ställer sitt hem till vårt förfogande under ett par veckor. Med ett nödrop ska huset bli såpass beboeligt att vi kan flytta ut då invånarna behöver sitt hem igen. Tack för den livräddande gärningen!

Som klart minus - åtminstone i kassan - kan räknas motorhaveriet vi råkade ut för under seglingsvecka 2. Motorn gav alltså upp och båten omhändertogs av kunniga mekaniker. Positiva händelser som ändå kan härledas av detta blev två hotellnätter i Hufvudstaden och tre dito på stugan i Pargas. 

Summa summarum så har vi överlevt sommaren med många fina minnen i behåll men också med en viss frustration över att inte få sova i egen säng och greja på i eget kök (börjar vara trött på allt uteätande nu). Mina kläder är mestadels på fel ställe (tack mamma för tvätthjälp!), laddarna borttappade och bären på gården blir oplockade. Ska bli skönt att få rutiner på jobbet igen. Bara fem dagar till hemkomsten nu. 

 

I Borgå fick vi vara med och fira ett härligt diamantbröllopspar! 60 rosor i buketten.

I Helsingfors drack vi öl och åkte spårvagn.

Frukosten ombord är dagens viktigaste och bästa måltid.

I Lovisa hängde vi med härliga människor och spelade kort.

På Attu fiskade vi och åt nyrökta abborrar.

Ultimatum

Igår ställde Maken mig ett ultimatum.

Först måste ni ändå veta vem i familjen som är den som mest gillar rent och städat. Och det är inte jag, kan jag avslöja. Visst, jag gillar en rejäl storstädning nu och då, då huset fejas från stenfot till taknock och allt flyttas, lyfts och rengörs. Sisådär två gånger i året. På sin höjd. Men sådan där fuskstädning som borde göras en eller två gånger i veckan då man hasar omkring med dammsugare och flyttar skiten från ett hörn till ett annat avskyr jag. Och vill helst slippa. Och är fruktansvärt slarvig dessutom. 

Jag är duktig på att blunda för damm och smuts. Men jag vet - ibland måste man röja. Och igår var vårt hushåll i skriande behov av åtgärder med dammsugare och trasa. Sa Maken. 

Och så ställde han mig ett ultimatum. Antingen dammsuger han på söndag. Med sitt ryggskott. På vilodagen. Hans sista semesterdag. (Utropstecken!). Eller så dammsuger jag på måndag, då jag fortfarande har semester. Och underförstått  har inget att göra. 

Jag förlorade. Idag är huset nödtorftigt befriat från dammråttor och sand och matrester. Men nästa gång är det jag som ska ställa ultimatum. Faktiskt. 

Kalispera från Langansböle

Tvåan far till Åbo för att påbörja studierna och istället flyttar en grekisk tonåring in för en vecka. Vet inte om det är PK att servera finsk fetaost till en grekisk gäst, men jag bestämde mig för att pröva. Och han var artig nog att äta. 

Vi har redan hunnit diskutera flyktingproblemet på hans hemö Leros. Leros ligger nära turkiska kusten och har under de senaste veckorna invaderats av tusentals flyktingar. Kontrasten till Finland är skarpare än nånsin. Jag önskar de 16-åriga Lerosungdomarna får en fin vecka i Ekenäs innan de återvänder till den brutala verkligheten i Medelhavet. 

Dagens intressanta

Det händer på gården. Vi inventerade trädbeståndet och konstaterade att ett par stora björkar och en liten eländig tall ska få stryka på foten. Vi kallade på hjälp med trädfällningen. Det är en fröjd för ögat att se på då en yrkesman hanterar motorsågen och klättrar i träd. 

Före... 

Upp i trädet, lika snabbt och vigt som en ekorre. 

Bitvis kom den stora björken ned. Man vill ju inte fälla den genom grannens fönster heller. 

Tallstammen sågas i färdiga bitar. Lite uppvisning också...

Nu återstår endast vedhuggning och radande. Jag gick in och skalade potatis istället. 

Dan före dan

Jag bara älskar 23 december. Dan för dan. Speciellt på kvällen då julstöket är klart och hemmet är julpyntat. Då jag sitter, nybastad, i soffan med en glögg och njuter av de tända ljusen. 

Dan före dan är det storstädning. Golven ska dammsugas och moppas, rena mattor plockas fram. Badrummet skuras, det bäddas rent i sängarna och jag plockar fram röda julhanddukar och fleeceplädar. Den gamla goda julskivan med Michael Bolton (det ni, honom hade ni glömt helt!) från nittonhundrakalltomvintern får komma fram och familjen stönar. I år varvade vi med nyförvärvet Thomas Lundins julskiva och städningen gick som smort. Julen ska dofta klorit och Pled. Nystädat. Ja, och lite pepparkaka och glögg kanske också. 

Jag var väl kanske lite orolig för hur julen skulle bli i det nya hemmet, men också här har de älskade julpynten hittat sin plats. Tomtespeldosan står vid kakelugnen, halmbocken vaktar på trappan och min norska glastomte står som vanligt på vardagsrumsbordet. I år står granen på terrassen, utanför vardagsrumsfönstret och inne har vi istället en liten vas med tallkvistar. 

På köksbordet står julgrisen och skålen med clementiner (finns det juligare frukt än det?) på julduken som min kära moster har vävt till mig. Glöm inte burken med fammos spritskransar som också hör julen till. Och allra bäst är förstås att Ettan kom hem på kort julferie från Amsterdam idag. Hela familjen är samlad. 

Nu har jag förberett potatislådan för i morgon och rört ihop senapsströmmingen. Julklapparna väntar i förrådet och mina två vita amaryllisar blommar med stora fina vita blommor. Pojkarna badar bastu. Julfriden sänker sig över det Karlssonska hemmet. 

Jag önskar alla mina läsare en hjärtevarm jul. Njut och ta hand om varandra. 

Mer ljus till folket

Smaken är som baken - delad. Det är alltså lite vågat att komma med synpunkter på ljusdekorationerna i grannskapet. Men det tänker jag alltså göra. Något skoj ska man väl ha i vintermörkret och regnet. 

Låt oss ändå först etablera att alla får dekorera med uteljus precis som de vill (så länge det inte utgör en olägenhet för grannarna, förstås). Om jag gillar eller ogillar nånting spelar absolut ingen roll för hur din gård ser ut. Och det finns säkert många som sneglar missnöjt mot vår gård under kvällspromenaden. Det är helt OK. 

På min topp 3 lista över dekorationer jag inte vill ha på min egen gård finns några klara "favoriter". 1. Blåfärgade ljus. 2. "Istappar" som rinner och andra rörliga eller blinkande ljus. 3. Och djur. Oftast är det renar. Med vidhängande släde och tomte. Dessa tre är sådant jag inte gillar. Men visst - djur och blåljus är bättre än mörklagda trädgårdar, gårdar helt utan uteljus. I det här kompakta vintermörkret behöver vi uteljus, så om du föredrar någon av ovannämnda varianter så är det ändå bättre än ingenting. 

På min topp 3 lista över favoritdekorationer hittar vi först en enkel och vacker trästjärna i fönstret med en svag lampa i. Den kan lysa med sitt milda sken under hela adventstiden till efter trettondagen och bara vara vacker. God tvåa är en ståtlig enbuske eller tuja med många små ljus, gärna med ett gulaktigt sken. (Åh, vad jag saknar mina tujor från förra trädgården.) Och min tredje favorit är en lykta med ett riktigt stearinljus i. Nackdelen förstås är att lyktans glas ska putsas och ljuset bytas ut då det har brunnit ner. Man kan ju inte få allt. 

 

Alla ut på kvällspromenad nu och beundra grannskapets trädgårdar. Mer ljus till folket!