Alla båtar med självaktning ska vara utrustade med kikare. Den används inte så ofta, men under långa seglingar brukar jag ibland förströ mig med att kika mig omkring. En fågel här, en båt där, en tjusig stuga, en konstig klippa....
Att använda kikare då man är närsynt och långsynt och har ett lätt brytningsfel är inte optimalt. Oftast ser jag just ingenting. Bäst går det att kika med bara ena ögat. Gärna turvist, för det kikande ögat tröttnar lätt. Jag skruvar och justerar och kisar och låtsas se mig omkring. Tänker att det kanske skulle vara lättare att kika med en tubkikare, sådär som kapten Krok på sin tid. Han hindrades kanske mer av sin stympade hand än av brytningsfel, men det spelar inte så stor roll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar