Ett galet semesterprojekt eller Det funkar faktiskt!

Under semestern sysselsatte sig Maken med ett snickararbete av gigantiska mått. Ja, inte storleksmässigt alltså, utan arbetsmässigt. Med ett gammalt vitrinskåp från Emmaus som bas tillverkade han ett kvartersbibliotek i stil med vårt hus som vi klämde ner utanför hagtornshäcken. Han hade ju naturligtvis vissa baktankar med projektet som inbegrep att jag behöver skiljas från några av mina älsklingar till förmån för bokskåpet. (Nej, inte våra barn för guds skull! Mina böcker så klart!) Det var ju meningen att vi båda ska bidra med det vi är bra på. 

Modigt, utan att vi frågat lov vare sig av stadens nitiska tjänstemän eller våra grannar, stod alltså bokskåpet där en vacker dag i juli. Jag plockade högtidligen ut ett antal böcker ur min egen bokhylla, sade farväl till dem, och ställde in dem i skåpet. Redan samma kväll gjorde jag en kontrollrunda för att se om de ännu fanns kvar. Nå förstås. Där stod alla böcker ståtligt på hyllan. Antagligen hade ingen ens hunnit märka bokskåpets existens ännu. 

Men döm om min stolthet då jag två dagar senare tog en sväng via skåpet och märkte att två av böckerna hade försvunnit! Tjohoo! Vi har också hunnit få beröm och papukaijamärke av ett par grannar och av några förbipasserande hundar med tillhörande mattar. Det värmer. Och idag, kan ni tänka er, hade bokskåpet fått påfyllning! Någon har passat på att lämna av några skatter till glädje för oss andra. Jag passade förstås genast på att håva in två av de nya böckerna (men säg inget till Maken!). 

Ta en bok! Låna en bok! Hämta en bok! Det är bokskåpets enkla regler. Böcker som kan tas med på resa, få hundöron, glömmas ute i regnet eller bli sandiga på stranden. Delad glädje är dubbel glädje. Och nu är jag överlycklig över att bokskåpet redan efter en vecka tycks leva sitt eget liv! Välkommen förbi för att fynda du också!