Nu har vi levt nästan en vecka efter Den Stora Tidningsreformen. Beroende som jag är av papperstidningen har jag - efter den första chocken - i lugn och ro samlat intryck och smakat på nyheterna. Och nu börjar jag vara redo att ha en åsikt om de nya tidningarna.
Som tidningsstorkonsument sedan barnsben anser jag att två dagstidningar inte är en lyx utan en allemansrättighet. Det är alltså med sorg i hjärtat jag nu konstaterar att vi inte längre kommer att prenumerera på två dagstidningar (Husis och Västis) utan att jag framöver kommer att bo i ett entidningshushåll. Här hjälper inte ens rejält tilltagna rabatter för dubbelprenumeranter, och speciellt inte den futtiga 15% som KSF erbjuder oss som kanske skulle vilja fortsätta med två tidningar.
Nej, det finns faktiskt ingenting som lockar att läsa två tidningar med exakt samma innehåll till trefjärdedelar, ja, till och med mer än det. Nej, nu får Husis stryka på foten och nöja sig med att göra tillfälliga gästspel hos oss på söndags- och måndagsmorgnarna för att kompensera Västis frånvaro.
KSF ska i alla fall ha tack för kombo-erbjudandet 5-2 som garanterar en tidning i postlådan varje morgon. Jag hoppas verkligen att det möjligheten kommer att finnas kvar också i framtiden och vill inte veta av att KSF om sisådär två år säger "tji fick ni" till sina trogna prenumeranter och slutar erbjuda den här varianten.
I velandet mellan Västis och Husis var det slutligen ett sista argument som vägde tyngst till Västis fördel. Och det var inte de lokala nyheterna, sporten, evenemangskalendern eller ren och skär knutpatriotism. Nej, Västis vinner klart på att ha de bästa serierna och dessutom i färg. Hurra för Zits och Baby Blues och de andra!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar