Känner mig omtumlad och nästan lite utmattad efter igår. En dag omfamnad av släkten på fädernet, där historiens vingslag har fläktat, ja faktiskt stormat med enorm kraft. En dag som tillbringades på släktträff i barndomsstaden Pargas och där min farmors 120-års födelsedag stod i centrum, Elsa som dog innan jag föddes. Och huvudet surrar av nya ansikten och gamla ansikten och episoder från nånting som känns som ett tidigare liv, en bekant röst eller en gest, aha-upplevelser och "MINNS du då..." och "är det faktiskt du?" och "jag är ju Calles äldsta dotter", där kalejdoskopet blandas med nya bekantskaper, KUSINERs äkta hälfter, barn och barnbarn, flick- och pojkvänner, små och stora människor, och minnen som hela tiden tvingar sig upp på ytan och jag tänker mycket på hur det var förr i världen och glömmer de gråa håren och rynkorna som vi alla har fått och kommer ihåg alla de som inte längre är med oss och minns hur det var FÖRR. Och vi tittar på gamla foton och vi berättar för varandra och frågar och påminner och skrattar och kanske gråter nån pikulite, men inte så det stör. Och på kyrkogården ligger många från den äldre generationen, och vi vandrar runt och tittar på gravstenarna och alla får varsin solros som hälsning från den glada och virriga gruppen släktingar som samlas igen en gång som för första gången. Och jag tittar på de nya ansiktena och på de gamla och ser kanske nånting av min PAPPA och kanske nånting av någon av pojkarna och skrattar åt den Sundmanska hakan med smilgropen och det lite lockiga håret som en del i släkten har. Och så tänker vi på alla som inte kunde vara med den här gången och undrar hur de har det och hoppas att de ska vara med nästa gång och så kramas vi ännu en gång och skrattar igen åt "den gången du minns då" och "kommer du inte ihåg då"...
Kanske blod ändå är tjockare än vatten? Stundvis är det i alla fall, tror jag. TACK till mina kusiner som orkar ordna träffar och samla släkten och tack till er alla som var med igår och hälsningar till alla de släktingar som inte var med igår. Hoppas vi ses igen om fem år?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar