Sommarteater

Är det årliga besöket på sommarteatern ett nödvändigt ont? Eller är sommarteater intimt förknippad med sommar och semester och något du ser fram emot hela året? För egen del ligger jag nånstans där mitt på skalan. Det årliga besöket är en trevlig förströelse, men ingenting jag gråter för ifall det inte blir av. 

Här i Ekenäs är det förstås Raseborgs sommarteater som gäller, med publikvänliga, ofta storslagna pjäser och mer eller mindre duktiga amatörskådelspelare. Det är sidu morjens-mingel före pjäsen och knackkorv i pausen. Bänkarna är lagom obekväma och det är långt att gå från parkeringen. Men för det mesta riktigt trevligt. 

I år bestämde vi oss för att ta sommarteatrandet till nya höjder. Vi lyfte blicken och breddade våra vyer. Vi inledde med ett besök på Mustion Kesäteatteri i Svartå och såg Vaimoni on toista maata. Proffsskådisar, en fars med mycket skratt, hårda träbänkar men sittunderlag till alla som behöver. Och tak över både läktare och scen. Varken sidu morjens eller knackkorv, men en promenad i den vackra slottsparken fullbordade en trevlig upplevelse.

 

Sedan åkte vi norrut, till Tammerfors. Några glasbruk på vägen, sightseeing i Finlands tredje största stad och övernattning vid forsen. (Nå på hotell, förstås, inte på stranden). Vi tog en Nysse-buss ut på Pyynikki-åsen, till Pyynikin Kesäteatteri. Nu snackar vi sommarteater 2.0. Proffsskådisar, alkoholservering i teaterrestaurangen och en nyskriven komedi, Karavaanari - kaikkien kaveri. Läktaren har bekväma säten med ryggstöd och är täckt. Men det allra bästa är att den SNURRAR. Här finns ingen scen i traditionell bemärkelse utan pjäsen utspelar sig i en cirkel runt läktaren. Bekvämt då man behöver bilar, cyklar, mopeder och förstås caravanare för handlingen. 

Vid halva föreställningen drog ett hiskeligt regnväder och en rejäl storm in över Pyynikki. Man sitter tyvärr inte torr på en täckt läktare med öppna sidor 😥. Men skådespelarna som spelade under bar himmel hade det nog några snäpp värre. Vädret rår ingen på, och Pyynikki får tummen upp som sommarteater. 

Nu återstår besöket på "hemmateatern". I år visas De tre musketörerna. Jag ser fram emot paus-serveringen och hoppas att vädret ska vara lite bättre än i fjol. 

Pyynikin Kesäteatteri med sin maffiga läktare. 

Lite bubbel och snacks i pausen. 

På Mustion Kesäteatteri sitter man skyddad för de flesta väder. Litet och intimt. 

Svartån har fått en ny skulptur.

En bild från fjolårets besök på Raseborg.
Regnet stod som spön i backen och regnrock och gummistövlar behövdes.
Hoppas på lite bättre väder i år.