Naturkatastrof

Nu har semestern äntligen dragit igång och vi har hunnit ta oss ut på böljan den blå. Varje gång man styr stäven bort från Ekenäs blir man riktigt arg. Inte för att man avskyr att åka bort, utan för att på vägen utåt kör man förbi Kalvön. Holmen som invaderades av skarvar och är helt förstörd. Riktigt arg blir man. Och skarvarna finns inte bara på en liten förstörd holme utan på vart och vartannat skär, vik, fjärd, holme och grund. I hela skärgården. Ensamma,  i par eller i enorma flockar. VARFÖR kan vi inte gallra i skarvstammen innan det är försent??!

Jag tror nästan att klimatkatastrofen inte är det största hotet för vår planet. Skarvkatastrofen känns just nu snäppet allvarligare. 

Levande eller död

Ute i trädgården prunkar det. Rädisskörden är enorm. Plommonträdet dignar under frukter. Daglijor, klematis, pipranka, nejlikor och kaprifol frodas i rabatterna. Lavendel, agapanthus, bägarranka och pelargon grönskar i krukorna. För att inte tala om hortensian som nu blommar som en galning för fjärde året i följd. Vatten, solsken, gödsel och trevligt umgänge är tydligen vad som behövs. 

Inomhus är stämningen dock aningen dystrare. Krukväxterna är tydligen på semester, och skötaren också. Vad säger ni om den här? Kommer den att repa sig 💪 eller blir det soptunnan nästa ☠?

Den till vänster, menar jag förstås.

 

Första skörden

Nu får jag säga som jordbrukarna, vi skulle behöva få lite regn. Tunnorna skramlar tomma och sommarblommornas krukor bara dammar. Några millimeter regn, företrädesvis nattetid, skulle vara lämpligt, med jämna mellanrum.

Odlingarna mår ändå bra, speciellt rädisskörden. Kolla här vad som har hänt i odlingslådan de senaste veckorna! 

 

Årets längsta natt eller nu går vi mot mörkare tider?

Idag är dagen då alla världens lustigkurrar högt och ljudligt brukar passa på att påminna om att det är exakt sex månader till julafton. Julafton är också skoj, men ska vi inte ändå njuta lite av ljusa nätter, jordgubbar och solsken innan vi börjar julpynta? 

Midsommaren var som vanligt intensiv med glada vänner och god mat, solsken och brända näsor, månskensbrygga och myggor. Jag försöker spara alla bilder, alla dofter och smaker och alla ljud för att kunna ta fram dem en mörk novemberkväll då stormen viner i knutarna och regnet piskar mot fönstret. Storm och regn är också mysigt för den delen, men under den mörka tiden är det ett bra tips att öppna mappen med foton från sommaren och drömma sig tillbaka. 

Känna smaken av munk och kaffe i solskenet.

Höra ljudet av skrikskrattande medtävlande då man för hundrade gången lyckas missa porten i sommarens nya hitspel Fotiskrocket.

Njuta av den korta stunden efter att vinden har mojnat och innan myggorna anländer.

Minnas en underbar fullmåne och månbrygga över viken.

Känna doft av bränsle, salta stänk på glasögonen, vindrufs i håret och måsarnas skrik. 

Sommarsolståndet är förbi, men ännu är nätterna så ljusa att utan mörkläggningsgardinen skulle det inte bli nån sömn. Semestern ligger ännu framför, mattorna ska ännu tvättas och dagliljorna har ännu inte blommat. Vi ska dricka iskall rosé, äta massor av grillmat och fil med jordgubbar, och ligga i gräset och läsa. Nu är det sommar!

Som på Strömsö

Mitt Instagramflöde bjuder på en massa matlagningsreels. Ju mer jag tittar, desto fler ploppar fram. Jag tittar,  inspireras och sparar en massa reels i hopp om att nån gång komma ihåg att laga till nån god rätt. Igår passade jag på att prova några av recepten, med ganska stor framgång faktiskt. Lyxig pressgurka,  kalljästa frallor och potatissallad med rostad potatis läggs till receptsamlingen och kommer garanterat att ses på middagsbordet framöver. 

Till efterrätt bjöd vi på grillade nektariner med vaniljglass. Det låter ju lättlagat och gott, inte sant? Och gott kanske det var, men inte speciellt vackert...

INSTAGRAM vs Reality

🤣🤣🤣🤣

Bild från receptet. 

Ei jatkoon...

Semesterförberedelser eller hjärnan är en märklig manick

Semesterpaniken har börjat. I god tid innan semestern ska börja, som vanligt. Tusen miljoner saker ska bockas av på osynliga och synliga listor. Rapporter ska skrivas, forecaster ska göras, ärenden ska med fördel skyfflas över till kolleger eller familjemedlemmar, möten ska hållas, möten som man inte hinner hålla innan semestern ska bokas in till efter semestern, epostflödet tilltar i styrka och havet av Post-It-lappar på skrivbordet och köksbänken ökar och verkar korrelera oroväckande med stressnivån. Om inte tanken skrivs ner omedelbart på en Post-It-lapp är den försvunnen för evigt eller åtminstone tills den nästa gång dyker upp, eventuellt för sent. Lapparna måste övervakas och arrangeras och hanteras och sorteras. Hjärnan går på övervarv, och försöker hjälpa till, men det resulterar ofta i stjälp. 

Tidigt på måndag morgon vaknar jag till och kollar på klockan. Hjärnan hugger till omedelbart och meddelar: Det är lördag idag! Lyckligt vänder jag mig i sängen och avser att fortsätta att sova lite till, eftersom det är ledig dag. Nej men, vänta nu. Det är ju måndag idag?! Men Hjärnan ger sig inte. Och Maken är på golfresa. Nu blir jag lite förvirrad. Visst talade vi i går kväll om en tilltänkt kort golfresa som Maken planerar om några veckor. Men inte nu? Och så sista stöten: Du är ensam hemma och YTTERDÖRREN ÄR OLÅST! Nu orkar jag inte spjärna emot mera. Dags att stiga upp och kolla att det är måndag, att Maken sover sött i egen säng och att ytterdörren är låst. Allt lugnt. Såklart. Men nu är jag redan uppe. 

Nu är också tiden då media publicerar hjälpsamma artiklar om semesterförberedelser och uppmanar till att varva ner innan semestern. Det mår man bra av. Men vem lyckas med det? Undrar jag på riktigt. 

Klockan 04.47 på onsdag morgon står Hjärnan bredvid sängen och skakar mig omilt i axeln. Workshopen som du ska leda för arbetsledningen – är du säker på att den är på torsdag? Tänk om den är i dag? Ilsket vänder jag mig i sängen och säger ifrån på skarpen att workshopen naturligtvis är på torsdag, det är jag riktigt säker på. Hjärnan sitter på klockradion och dinglar med benen och skakar på huvudet. Det skulle nog vara bäst att kolla upp en gång till. Ifall den är idag behöver du nog stiga upp och göra klart dina förberedelser. Sluta göra fotspår i dammet, fräser jag och stänger ögonen riktigt hårt. Men det är för sent. Med en suck stiger jag upp, hämtar telefonen och kollar upp att workshopen mycket riktigt är på torsdag. Det visste jag ju. Men då är jag redan vaken. 

På fredag morgon försöker Hjärnan sig på lördagstricket igen. Men jag är förberedd och kan genast kontra och konstatera att det är fredag. Men sen går Hjärnan igång och surrar på i nån underlig kedjereaktion där varje tanke leder till följande. Kom ihåg födelsedagspresenten... mailet till T... frissatiden... M’s avtal... rapporten... posten... räkningen... handla kaffe, tvättmedel och jordgubbar... rådjursgift till trädgården... vattna blommorna... midsommaren... Jag ligger i sängen som en hjälplös åskådare och följer med Hjärnan som susar omkring och arbetar upp sig till nån slags galen frenesi som bara fortsätter att eskalera tills jag ger upp och stiger upp. Jag går till köket med avsikt att skriva upp några av de viktiga tankarna som hade susat förbi, men allt är som bortblåst. Det får bli tidig frukost och morgontidningen i stället.  

Men det är ingen fara. I morgon och på söndag ser jag fram emot att träffa goda vänner och igår hittade jag en bra bok i boklådan som jag ska ta itu med och jag har åtminstone inga problem att somna på kvällarna (om man vaknar före 5 behöver man lägga sig tidigt...) så risken att hinna bli utbränd under de här sista veckorna innan ledigheten är väldigt liten. Men den där Hjärnan skulle gärna få lugna ner sig lite, det skulle vi båda må bra av. Och jag är ganska säker på att det är nånting jag glömt att skriva en Post-It-lapp på. Det problemet får vi lösa då det är dags.

Äntligen!

Äntligen. Regnet kom till slut. I natt. Friskt och häftigt. Doftande. Efterlängtat. Befriande. Välkommet. Och vått.