Semesterpaniken har börjat. I god tid innan semestern ska börja, som vanligt. Tusen miljoner saker ska bockas av på osynliga och synliga listor. Rapporter ska skrivas, forecaster ska göras, ärenden ska med fördel skyfflas över till kolleger eller familjemedlemmar, möten ska hållas, möten som man inte hinner hålla innan semestern ska bokas in till efter semestern, epostflödet tilltar i styrka och havet av Post-It-lappar på skrivbordet och köksbänken ökar och verkar korrelera oroväckande med stressnivån. Om inte tanken skrivs ner omedelbart på en Post-It-lapp är den försvunnen för evigt eller åtminstone tills den nästa gång dyker upp, eventuellt för sent. Lapparna måste övervakas och arrangeras och hanteras och sorteras. Hjärnan går på övervarv, och försöker hjälpa till, men det resulterar ofta i stjälp.
Tidigt på måndag morgon vaknar jag till och kollar på klockan. Hjärnan hugger till omedelbart och meddelar: Det är lördag idag! Lyckligt vänder jag mig i sängen och avser att fortsätta att sova lite till, eftersom det är ledig dag. Nej men, vänta nu. Det är ju måndag idag?! Men Hjärnan ger sig inte. Och Maken är på golfresa. Nu blir jag lite förvirrad. Visst talade vi i går kväll om en tilltänkt kort golfresa som Maken planerar om några veckor. Men inte nu? Och så sista stöten: Du är ensam hemma och YTTERDÖRREN ÄR OLÅST! Nu orkar jag inte spjärna emot mera. Dags att stiga upp och kolla att det är måndag, att Maken sover sött i egen säng och att ytterdörren är låst. Allt lugnt. Såklart. Men nu är jag redan uppe.
Nu är också tiden då media publicerar hjälpsamma artiklar om semesterförberedelser och uppmanar till att varva ner innan semestern. Det mår man bra av. Men vem lyckas med det? Undrar jag på riktigt.
Klockan 04.47 på onsdag morgon står Hjärnan bredvid sängen och skakar mig omilt i axeln. Workshopen som du ska leda för arbetsledningen – är du säker på att den är på torsdag? Tänk om den är i dag? Ilsket vänder jag mig i sängen och säger ifrån på skarpen att workshopen naturligtvis är på torsdag, det är jag riktigt säker på. Hjärnan sitter på klockradion och dinglar med benen och skakar på huvudet. Det skulle nog vara bäst att kolla upp en gång till. Ifall den är idag behöver du nog stiga upp och göra klart dina förberedelser. Sluta göra fotspår i dammet, fräser jag och stänger ögonen riktigt hårt. Men det är för sent. Med en suck stiger jag upp, hämtar telefonen och kollar upp att workshopen mycket riktigt är på torsdag. Det visste jag ju. Men då är jag redan vaken.
På fredag morgon försöker Hjärnan sig på lördagstricket igen. Men jag är förberedd och kan genast kontra och konstatera att det är fredag. Men sen går Hjärnan igång och surrar på i nån underlig kedjereaktion där varje tanke leder till följande. Kom ihåg födelsedagspresenten... mailet till T... frissatiden... M’s avtal... rapporten... posten... räkningen... handla kaffe, tvättmedel och jordgubbar... rådjursgift till trädgården... vattna blommorna... midsommaren... Jag ligger i sängen som en hjälplös åskådare och följer med Hjärnan som susar omkring och arbetar upp sig till nån slags galen frenesi som bara fortsätter att eskalera tills jag ger upp och stiger upp. Jag går till köket med avsikt att skriva upp några av de viktiga tankarna som hade susat förbi, men allt är som bortblåst. Det får bli tidig frukost och morgontidningen i stället.
Men
det är ingen fara. I morgon och på söndag ser jag fram emot att träffa goda vänner och igår hittade jag en bra bok i boklådan som jag ska ta itu med och jag har åtminstone inga problem att somna på kvällarna (om man vaknar före 5 behöver man lägga sig tidigt...) så risken att hinna bli utbränd under de här sista veckorna innan ledigheten är
väldigt liten. Men den där Hjärnan skulle gärna få lugna ner sig lite, det
skulle vi båda må bra av. Och jag är ganska säker på att det är nånting jag
glömt att skriva en Post-It-lapp på. Det problemet får vi lösa då det är dags.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar