Stämplar ut

Som vanligt då det drar ihop sig till semester, ligger man i som en liten råtta för att försöka hinna med allt och ingenting innan man stämplar ut. Målmedvetet har jag under veckan arbetat mig neråt i pappershögen. Kampen är oftast förgäves, det blir alltid några ouppklarade uppgifter kvar att ta itu med vid återkomsten. Några retsamma mail kvar i inboxen. Några obesvarade samtal. 

Men det brådskande och det viktiga är skött. De sista fakturorna godkända. Några viktiga datum för hösten inbokade. Till sist vattnade jag min krukväxt, tömde hålstansen och stämplade ut. 

Hej, semestern! Trevligt att träffas igen!

Urk för finska

Jag ber färdigt om ursäkt nu, för jag tänker avslöja att jag ogillar det finska språket. Just det. Finska är svårt och klumpigt. Finska är tungt att läsa och olämpligt att sjunga på. Finska i grundskolan var en ständig kamp mot rödpennan i proven och finska idag är en ständig kamp mellan partitiv och ackusativ. Och det känns som som det alltid är fel kasus som vann. Alla språk (antar jag) har ett smidigt talspråk. Utom finskan där det talade språket inte har nånting att göra med det stela grammatiskt korrekta skriftspråket, och gör den som studerar finska helt förvirrad över vad som egentligen är rätt eller fel. Partitiven och ackusativen hänger envist kvar, men i övrigt är det bara att använda passiv form överallt. 

Men. Finskan bjuder på en ljuspunkt. Uttrycken. Endast i finskan svänger man sig med uttryck som tarttua lillukanvarsiin, järjestää kissanristiäiset, kylmä kahvi kaunistaa, seisoa hoomoilasena, käydä kiinni kuin sika limppuun, tekevälle sattuu eller oma lehmä ojassa. 

Det finns säkert hundratals, ja tusentals sådana här guldkorn och jag kan bara beklaga att jag endast känner till några få av dem, och tyvärr använder ännu färre aktivt. 

Nej, nu ska jag sluta stå här som hoomoilanen. Istället ska jag iväg och ordna ett kattdop. Paistaa se päivä risukasaankin, eller hur. Eteenpäin sanoi mummo lumessa!

Terminalvård

Hej små gryn! Det är en månad sedan morsdag, men idag tänkte jag ändå göra ett inlägg om min mamma. Mamma är sjukskötare, dock ickepraktiserande sedan drygt 20 år. Under många år arbetade hon på åldringshem och vad jag kan förstå gillade sitt jobb väldans mycket. 

Ränderna går aldrig ur, sägs det, och mycket riktigt sysslar mamma med vård i livets slutskede ännu idag som pensionär. Men nu är det inte människopatienter som gäller utan krukväxter. I mammas vardagsrum finns hennes blombord med mängder av krukor med fina växter. Prickblad, ampellilja, julkaktus och saintpaulia. Mer eller mindre frodiga. Nu tror ni förstås att mamma är expert på växter och har gröna fingrar. Nja, precis som hos de flesta av oss varierar det hur bra växterna mår. Stundvis frodas de, men ibland är det någon växt som hänger läpp och mår dåligt. 

Då stiger sjukskötaren fram, byter mylla, beskär, planterar om och tar skott. Och placerar växten, som inte längre är en fröjd för ögat, i terminalvårdsrummet. Där får den bo tills den a) kryar på sig och börjar frodas igen eller b) torkar bort och dör. Tror inte det är så många växter som återvänder till blombordet från terminalvården. Tyvärr. 

Jag avslutar det här inlägget i debatten om åldringsvården i dagens samhälle med några kattbilder. Det är inte mammas krukväxter och inte heller min katt. 

Didier gillar som bekant att sköta mina krukväxter då han är på besök.
Han multitaskar också och sköter tvätten ibland. 

Han gör också anteckningar. 

Didier är mycket hjälpsam i linneskåpet. 

Jag läser och läser och läser....

Bloggens bokrecensionsavdelning ska denna gång ta sig an inte bara en eller två utan tre (3) (!) böcker med fokus på inhemsk litteratur. Deckare och spänning är som bekant en favoritgenre, och jag har nyligen läst tre nyutgivna spänningsromaner av finländska kvinnliga författare. 

Storyn i polisromanen Kolibri av Kati Hiekkapelto håller måttet. Den är spännande och slutar med en twist. Däremot är texten sådär finskt rojsig med mycket svordomar, bakfylla, könsord och dålig andedräkt. Samma ingredienser finns också i till exempel svenska deckare, men mer polerat och med finess. Jaja, kanske den finska polisen är rojsigare än den svenska polisen, vad vet jag. 

Dessutom gjorde jag misstaget att läsa romanen på svenska (ren och skär lättja), och det framgick tydligt att översättningen är gjord med tanke på den svenska marknaden. Tyvärr, för på en polisstation i norra Finland fikar man knappast eller kallar varandra pucko. 

Läs gärna för spänning och drama, men själva läsningen är inte nödvändigtvis en njutbar upplevelse.  

Däremot utropar jag ett fyrfaldigt leve för Eva Frantz' nya deckare För han var redan dö. Den är skriven på härlig och tydlig finlandssvenska, med mycket sidu och aj jo och vanligt kaffedrickande. Trovärdigt och snäppet bättre än hennes tidigare deckare. Storyn håller, den är spännande, fartfylld och lättläst. Rekommenderar, men läs gärna de två tidigare böckerna om Anna Glad för att komma i stämning. 

Karin Collins har skrivit en debutroman som skildrar hennes barndoms Hangö. Det utlovas en deckare, men det här är inte vad jag kallar spänning. Författaren har lyckats skapa en brunorange sjuttiotalsstämning i handlingen som är intressant, men går väldigt långsamt fram mot upplösningen som man skyndar förbi, precis som om sidorna i boken skulle ha tagit slut. Boken är skriven ur 7-åriga Los perspektiv, och jag tycker det är jobbigt att läsa en hel roman som skriven av ett barn. Infallsvinkeln är intressant, visst, men det hade räckt med mindre. 

Läs gärna för Jaffa-inspirerade ögonblicksbilder från tågstationen, sjusovarfirandet och glasskiosken vid stenlejonen. Men inte så mycket för spänning. 

Potturi

Årets pryl! Nej, decenniets pryl! Kanske till och med århundradets pryl! En potatistvättare! Glöm rotborstar och svampar och skrapor och handskar och andra märkliga prylar. Och införskaffa omedelbart en potturi till sommarens nypotatis. En skenbart enkel apparat men mycket effektiv. Testade potturi idag och tycker att resultatet är mer än tillfredsställande. Det strittar en del så det är tydligt att potturi är till sin fördel utomhus. Och om skalet sitter fast så ska man inte vänta sig underverk för då behöver du potatisskalare. 

Rädda alltså sommarens luncher och skaffa dej en potturi! Ingen betald reklam, men en riktig rekommendation, varsågod. 

 

Svensk nypotatis har rest lång väg och är lite trötta. Men går bra i väntan på riktiga finska nypotatisar. 

Man tager vad man haver eller det går lika bra med selleri

Dagen har som omväxling firats på hemmakontoret. Det är inte mitt favoritställe, men eftersom ni-vet-vad grasserar för fulla muggar, rekommenderas det att man i mån av möjlighet jobbar på distans. Så, i mån av möjlighet har jag under de gångna veckorna valt att hållas till på jobbet, men för att undvika trängsel kring kopieringsapparater och kaffebord har jag (med långa tänder) gått med på att sitta hemma vid skrivbordet en eller två dagar i veckan. 

Lunchen är det tråkigaste med hemmakontoret. Den ska gå snabbt att tillreda, snabbt att äta och snabbt att diska undan. Idag intogs den ensam, ity Maken har returnerat sig till skolan i väntan på eleverna. Som den samvetsgranna husmoder jag är, stod Rester på menyn idag. Och sannerligen blev det en särdeles märklig blandning bestående av rester från söndagslunchen och lite gammal skåpmat. Eller serverar ni ofta grynkorv med bästföredatum för två veckor sedan med pariserpotatis, ättiksgurka och grillad sparris inlindad i parmaskinka?

Men vet ni vad. Det var ju riktigt gott ändå. Inte så kompatibelt kanske, men gott. 

Efter fullgjord arbetsdag är det dags att ta en sväng i butiken tror jag. Annars blir det ingen lunch i morgon över huvudtaget. 

Hej alla mammor

Hej alla morsdagsfirare!

En så solig och rolig dag vi har haft! Visserligen firade jag med decimerat antal barn eftersom 2/3 inte var hemma. Men det gick så bra ändå. Min egen mamma bjöd på förmiddagskaffe på sin soliga terrass, vi åt grillad lax med parmalindad sparris till lunch och sedan satt jag i solskenet med ett glas prosecco och min nya morsdagsbok hela eftermiddagen. 

Veckoslut som det här ger krafter för hela veckan som kommer. Även om det utlovas kyla och regn och en massa jobb. Puss och kram 🤗!

Jag tror jag har lyckats förmedla mina presentpreferenser till mina närmaste...