Jag läser och läser och läser....

Bloggens bokrecensionsavdelning ska denna gång ta sig an inte bara en eller två utan tre (3) (!) böcker med fokus på inhemsk litteratur. Deckare och spänning är som bekant en favoritgenre, och jag har nyligen läst tre nyutgivna spänningsromaner av finländska kvinnliga författare. 

Storyn i polisromanen Kolibri av Kati Hiekkapelto håller måttet. Den är spännande och slutar med en twist. Däremot är texten sådär finskt rojsig med mycket svordomar, bakfylla, könsord och dålig andedräkt. Samma ingredienser finns också i till exempel svenska deckare, men mer polerat och med finess. Jaja, kanske den finska polisen är rojsigare än den svenska polisen, vad vet jag. 

Dessutom gjorde jag misstaget att läsa romanen på svenska (ren och skär lättja), och det framgick tydligt att översättningen är gjord med tanke på den svenska marknaden. Tyvärr, för på en polisstation i norra Finland fikar man knappast eller kallar varandra pucko. 

Läs gärna för spänning och drama, men själva läsningen är inte nödvändigtvis en njutbar upplevelse.  

Däremot utropar jag ett fyrfaldigt leve för Eva Frantz' nya deckare För han var redan dö. Den är skriven på härlig och tydlig finlandssvenska, med mycket sidu och aj jo och vanligt kaffedrickande. Trovärdigt och snäppet bättre än hennes tidigare deckare. Storyn håller, den är spännande, fartfylld och lättläst. Rekommenderar, men läs gärna de två tidigare böckerna om Anna Glad för att komma i stämning. 

Karin Collins har skrivit en debutroman som skildrar hennes barndoms Hangö. Det utlovas en deckare, men det här är inte vad jag kallar spänning. Författaren har lyckats skapa en brunorange sjuttiotalsstämning i handlingen som är intressant, men går väldigt långsamt fram mot upplösningen som man skyndar förbi, precis som om sidorna i boken skulle ha tagit slut. Boken är skriven ur 7-åriga Los perspektiv, och jag tycker det är jobbigt att läsa en hel roman som skriven av ett barn. Infallsvinkeln är intressant, visst, men det hade räckt med mindre. 

Läs gärna för Jaffa-inspirerade ögonblicksbilder från tågstationen, sjusovarfirandet och glasskiosken vid stenlejonen. Men inte så mycket för spänning.