Jag ber färdigt om ursäkt nu, för jag tänker avslöja att jag ogillar det finska språket. Just det. Finska är svårt och klumpigt. Finska är tungt att läsa och olämpligt att sjunga på. Finska i grundskolan var en ständig kamp mot rödpennan i proven och finska idag är en ständig kamp mellan partitiv och ackusativ. Och det känns som som det alltid är fel kasus som vann. Alla språk (antar jag) har ett smidigt talspråk. Utom finskan där det talade språket inte har nånting att göra med det stela grammatiskt korrekta skriftspråket, och gör den som studerar finska helt förvirrad över vad som egentligen är rätt eller fel. Partitiven och ackusativen hänger envist kvar, men i övrigt är det bara att använda passiv form överallt.
Men. Finskan bjuder på en ljuspunkt. Uttrycken. Endast i finskan svänger man sig med uttryck som tarttua lillukanvarsiin, järjestää kissanristiäiset, kylmä kahvi kaunistaa, seisoa hoomoilasena, käydä kiinni kuin sika limppuun, tekevälle sattuu eller oma lehmä ojassa.
Det finns säkert hundratals, ja tusentals sådana här guldkorn och jag kan bara beklaga att jag endast känner till några få av dem, och tyvärr använder ännu färre aktivt.
Nej, nu ska jag sluta stå här som hoomoilanen. Istället ska jag iväg och ordna ett kattdop. Paistaa se päivä risukasaankin, eller hur. Eteenpäin sanoi mummo lumessa!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar