Låt täckelset falla

Nästan varje dag, i alla fall flera gånger i veckan, på min promenad i kvarteret, går jag en sväng nere längs stranden. Hela vintern igenom vandrar jag förbi alla båtar som står på rad i vinterförvaring. De är intäckta med presenningar i varierande former och kreationer. Varje gång det stormar är det någon ställning som ger vika och någon presenning som blåser bort. Och varje gång det stormar, gnider Maken förtjust sina händer och gläder sig åt att Marea står varmt och tryggt inne i sin båthall. 

Den här tiden råder febril aktivitet på stranden. Varje dag har någon presenning dragits bort och båten och båtens namn blir synliga igen. Det är vanliga, hederliga kvinnonamn som Emma, Amanda och Frida. Det är de vanliga sjöfågelnamnen som Grisslan och Måsen. Och det är fyndiga namn som Carpe Diem, Minandra, Bojn och Storm Stina. Och en personlig favorit - Varevi. Bara fantasin sätter gränser. 

Det slipas och tvättas och målas och fixas och nästan varje dag har någon båt sjösatts och lämnat en tom plats. Om några veckor är stranden tom på båtar och bryggorna är fullsatta. Snart är det sommar. 

100% laddat

Kommer ni ihåg hur det var "förr i världen"? Kommer ni ihåg kaffekokaren, locktången och TV:n? Kopplade till var sitt eluttag. Armbandsuret som man drog upp med jämna mellanrum. Kassettradion som kunde gå på batterier, men helst inte, för batterier är dyra och inget man slösar med. Telefonen i telefonuttaget. Enkelt. Inte så värst mobilt, men enkelt. 

Idag ska allting LADDAS med jämna mellanrum. Och det som inte kan laddas går på batterier, som i sin tur kan laddas. Mobiltelefonen laddas givetvis varje dag. Laptopen. Plattan. Aktivitetsklockan. Bilnycklarna. Eltandborsten. Cykellampan. Rakmaskinen. Powerbanken. Fjärrkontrollerna till TV:n, digiboxen, högtalaren och lamporna. I all oändlighet.

Eluttagen i huset byggt 1991 räcker knappt till och är ständigt upptagna av diverse laddare. För det säger ju sig själv, alla, verkligen ALLA apparater har sin egen laddare. Eventuellt kan du använda en laddare till två apparater, med hjälp av ett litet mellanstycke som oftast är borttappat. 

All den tid vi nu sparar in på att vara uppkopplade och mobila med våra apparater går åt till att hitta rätt laddare och ett ledigt eluttag. Oftast så att apparaten visar rött med 3% laddning och håller på att ladda ur helt. Power to the people. 

Man tager vad man haver

Nu har vi en också. En nalle i fönstret. Ja, jag föll för grupptrycket och vårt hus deltar nu i Nallevandringen, alltså i uppropet att placera ut en nalle i ett fönster mot gatan för att glädja förbipasserande barn i dessa dystra ni-vet-vad-tider. Ute på mina promenader i grannskapet upptäckte jag nämligen att det är inte bara barn som blir glada av att se nallar i alla färger och former och ibland hela björnfamiljer trängas i fönster. Också vuxna spanar faktiskt gärna in mjukisutbudet. 

Så det var bara att ta skeden i vacker hand och gräva i pojkarnas minneslådor i förhoppning att hitta någon slags mjukt och djuraktigt som kunde platsa. Det mesta är bortstädat i de senaste flyttarna men jag hittade en pikuliten kanin som nu hänger i vårt vardagsrumsfönster och ser ut som om den hängt sig. 

   

Så välkommen att ha vägarna förbi. Gå ganska nära, för kaninen är verkligen liten. Och tyck lite synd om den där den hänger. 

Kriminell sysselsättning

Hej på er lördagslivsnjutare! Hoppas ni alla mår bra i dessa ni-vet-vad-tider. Jag tänkte komma med några sysselsättningstips för alla som sitter isolerade och har vansinnigt långtråkigt. 

1. Skriv! 

Endel verkar ha ork och inspiration att blogga mer än vanligt. Andra satsar på tidningsinsändare. Spalterna svämmar över av insändare som givetvis handlar till stor del om viruskrisen men också om sjukhusstängningar, svenska språkets ställning och annat ständigt närvarande. Läs, skaka på huvudet, skratta och förundras.

2. Ät! 

Vi uppmanas som aldrig förr att stöda våra lokala restauranger och handla lokalt. Vi kommer att komma ut ur vår isolering feta och panka. Men restaurangerna kommer att överleva! 

3. Titta på TV! 

Jaja. Folk instagrammar om hur de går på skogsvandring, pysslar med barnen, spelar spel och bakar surdegsbröd. Kan ni inte bara erkänna att ni ändå mest tittar på TV? Under de senaste veckorna har vi avverkat Wisting och Tunn is och  i går började vi på säsong 2 av Karppi. Nordisk krim står högt i kurs nu. Och Trädgårdstider. 

De här första veckorna av lockdown har varit minst sagt stressiga på mitt jobb. Det enda jag orkar på kvällarna är att ligga i soffan. I förra lördags tvättade vi husets femtielva fönster. Det är också ett bra tips förresten.

Storsläggan

I detta forum försöker jag avhålla mej från att klaga till höger och vänster. (Nånting som faller ganska naturligt för mig i andra sammanhang, måste erkännas. Men jag försöker bättra mej.) På bloggen vill jag istället gärna berätta små solskenshistorier om god betjäning och bra service (och på så vis ge  sken av att jag är en positiv och trevlig människa).

Men idag tänkte jag faktiskt ge med storsläggan på Systudio Hennas i Ekenäs. För nu är jag besviken. Dit lämnade jag nämligen min vinterrock i slutet av januari för att få dragkeden bytt. Javisst, hon meddelade genast att leveranstiden är tre veckor. Det är lång tid att vara utan den varma vinterrocken så här vintertid, men är det tvunget så är det tvunget. Och visst är det bra att en systudio har så bra orderstock att mitt lilla arbete får vänta i tre veckor.

Tre veckor gick. Inget hördes. Man blir fundersam och tänker att man kanske uppgav fel telefonnummer i misstag. Eller har jag missat SMS:t som berättar att rocken är klar för avhämtning? Så efter fyra veckor svängde jag förbi systudion för att fråga om läget. Först hittades beställningen överhuvudtaget inte, men efter en hel del bläddrande långt bak i orderboken dök min rock upp. Jo nej, den är inte färdig, och den blir inte färdig förrän nästa vecka tyvärr.

I mitten av mars var "nästa vecka" för länge sedan förbi. Jag gick in till skrädderiet för att kolla läget (se oro ovan). Rocken var inte klar. Jag kände mej lite som den lille mannen i sagan om Mäster Skräddare och hoppades att det inte skulle sluta lika illa för mig som för honom.
Men följande måndag plingade äntligen telefonen, och rocken var klar. Rocken avhämtades efter nästan två månader. I lätt spänd stämning och vänligt nog till rabatterat pris pga av den utdragna tidtabellen.

Nästa gång nånting ska sys och lappas får det bli slit och släng och köp av nytt, för systudion känner jag inte för att anlita. 

...
När det blev lördag, så gick den lille mannen till skräddaren igen.
- Goddag, goddag, mäster skräddare, är min tumme färdig?
- Ack nej.
- Är den inte färdig? Varför då?

- Ack jo, det bidde ingen tumme.
- Bidde det ingen tumme? Vad bidde det då?
- Det bidde ingenting.
- Jaså, bidde det ingenting?
Det var bra, mäster skräddare. Tack så mycket, mäster skräddare. Adjö, adjö, mäster skräddare.
Och så gick den lille mannen och kom aldrig mer igen.