För några dagar sedan läste jag i Husis kåseri om kåsörens ständigt återkommande dröm där hon befinner sig hemma i sitt flickrum och packar och packar och aldrig kommer iväg nånstans. Det kunde ha varit jag!
För länge sedan, under många år, drömde jag just den här drömmen. Hemma i mitt barndomshem (där jag inte bott sedan Orwells år 1984) sprang jag omkring och rafsade saker att packa ner i ett otal kappsäckar. Saker både till mig, till Maken och till barnen. Saker som jag inte hittade, som jag glömt att köpa, som fanns på något annat ställe. Ner till köket, upp till flickrummet, ner till vardagsrummet, upp till syrrans sovrum, till garderoben, telefonkammaren (jodå, vi hade en sådan då jag var barn. Idag skulle det kanske kallas kontoret), badrummet, hallen och så vidare i all oändlighet. Och hela tiden med en isande känsla i magen för att jag visste att bussen kommer att gå uppe vid vägen om bara några minuter och det finns inte en chans i världen att jag hinner packa alla väskor och fösa ut familjen till busshållplatsen i tid.
Ganska utmattande ska jag säga. Att vakna på morgonen efter att ha sprungit en hel natt. Förgäves. Inte varje natt kanske, men nog flera nätter i månaden.
Sedan hände det en natt för flera år sedan, jag vet fortfarande inte varför och hur, att jag lyckades hitta alla mina och familjens saker, packa ner dem i väskorna, fösa ut Make och barn och Mor (dessutom) till busshållplatsen. I tid! Vi tog bussen, vi tog tåget, vi åkte till och med flyg nånstans, och sedan bil. Och vi kom fram! Vart vet jag inte, men vi kom fram, och jag har inte drömt min mardröm sedan dess. Här är helt klart nånting för en drömtydare att bita i.
PS. Och vad kommer att hända med kåserierna den dagen papperstidningen ska läggas ner. Det skulle jag bra gärna vilja veta.
Jag är ju ingen expert, men har kommit över ämnet drömmar/drömtydning i terapi flertalet gånger under mina studier i utvecklingspsykologi.
SvaraRaderaFör att man ska kunna tyda en dröm krävs att man ser på dess sammanhang i resten av vardagen och livet, och det kan ju inte jag nu eftersom jag inte känner dig och inte heller har varit inne på den här bloggen förut (klickade hit via "finlandssvenska bloggare" bara för det att jag är så sjukt fascinerad av drömmar, haha).
Men det låter onekligen som allt det här packandet av saker och springande från rum till rum och känslan av att inte hinna SKULLE KUNNA ha att göra med att du just då kanske kände att du behövde sortera ut det som var viktigast i ditt liv. Att du möjligtvis var lite osäker på vilken riktning du ville att det skulle ta, samtidigt som man inte direkt blir yngre heller så att det kan ibland kännas som att tiden och chanserna att hoppa på den där bussen minskar. Och samtidigt ville du också säkra dig om att de vägar, prioriteringar och drömmar du skulle satsa på var sådana så att du kunde få med dig din familj och deras stöd. Rummen kunde möjligtvis också symbolisera olika tidsperioder eller aspekter av ditt liv, som du på omedvetet plan gick igenom ett efter ett. Det med fickrummet kunde exempelvis symbolisera de drömmar du hade som yngre, med vad du ville med livet.
Sen att du drömmer att du hann i tid betyder väl egentligen mest då att du hittade och försonades med en av vägarna :)
...men nu tog jag mig som sagt bara friheten att gissa :D
Tack för din"snabbanalys". Jag har själv kommit fram till ungefär samma resultat och det passar också bra in på min livssituation. Men du gav mig också lite mer att fundera på.
RaderaJag drömmer tyvärr sällan nånting intressant nuförtiden annars skulle jag gärna ge dig fler drömmar att tyda!