Världens alla orättvisor

Jag blir helt matt av att följa med nyheterna. Nedvärderingen och smutskastningen av Greta Thunberg. Svärdförsedda skolhatare i Kuopio. Kapsejsade flyktingbåtar i Medelhavet. Brexit. Hongkong. Isberg på rymmen. I det oändliga. Man blir helt avtrubbad och inte längre kan skilja på "riktiga" katastrofer och futtiga småsaker.
Givetvis kan något som upplevs trivialt av mig vara en riktig katastrof för någon annan. Men trots allt tänker jag att en daghemsstängning i Ingå eller avbrott i färjtrafiken till Skåldö inte riktigt spelar i samma liga som det faktum att en asylsökande i Nykarleby valde att ta sitt eget liv efter ytterligare ett avslag från Migri. 

Nu är det ju så att man ALDRIG ska uttala sig om saker där man inte känner till bakgrunden och hela bilden. Det är möjligtvis helt rätt att avslå den här mannens ansökan. Det är möjligtvis så att han till exempel är terrorist eller kriminell eller tänkte sig att parasitera på det finska samhället. Migri har kanske gjort en helt korrekt bedömning. Men visst funderar man över att ständigt och jämt höra om vår strikta urvalspolitik där vi skickar iväg människor, ibland välutbildade, till synes skötsamma och stillsamma, som har lärt sig vårt språk, hittat ett jobb och ordnat ett boende. Skickar iväg dem från ett samhälle som behöver arbetskraft och skattebetalare. 

Jag poängterar igen att vi nyhetsknarkare INTE vet hela bilden. Och en myndighet ska naturligtvis inte gå ut och förklara sina motiveringar för kreti och pleti. Men det är därför vi undrar hurdana ramar och instruktioner har Migri fått och av vem? På vad baserar de sina beslut? Är dom nöjda nu?

Nej, nu ska jag gå ut och hötta med knytnäven om den nya promenadstigen i Hangö där rullstolsbundna inte kan röra sig. DET om nånting är orättvist, eller hur.