Får man skämta om den globala uppvärmningen?

Jag har precis gjort en fasansfull upptäckt. Den globala uppvärmningen är troligen frammanad av oss. Ja, av yours truly med Make. Oerhört, inte sant. Nu undrar ni förstås varför. Är det vårt privata jetplan som används för flitigt? Eller läcker slutförvaringen för kärnavfall i hörnet av trädgården? Pruttar vi för mycket?

Nej, det är faktiskt enklare än så. Vi har tidigare i våra liv alltid bott om inte på hög höjd så i alla fall flera meter ovanför havsytan. Tryggt alltså med tanke på nära förestående höjningar av havsvattenståndet. Och i fjol flyttade vi till vårt nya hus. Nätt och jämnt ovanför havsytan. I själva verket en gammal sjöbotten (inte på min levnadstid, men dock). Vid högvatten måste man nästan ha gummistövlar på då man går till postlådan. Näckrosorna frodas och bredvid bilarna är roddbåten förtöjd. 

Okej, nu överdriver jag en aning. Men jag ser i alla fall ett klart samband mellan eskaleringen av den globala uppvärmningen och vårt flytt till stranden. Tydligen satte vi bollen i mera rullning i fjol. Plötsligt känner jag mig inte så trygg längre. Vad tror ni? Om jag siktar på att leva i trettio år till, kommer vår trädgård då att ligga under vatten? Och när i så fall är det läge att skaffa ett stim karpfisk istället för gräsmattan? Hjälp.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Knappförvirring

Som inbiten småstadsbo är det rätt sällan jag åker hiss. Men det händer. Faktiskt räknar jag mig som en van hiss- och rulltrappsresenär, uta...