Jag hade faktiskt tänkt låta bli att lägga mig i debatten om Yle Vegas programutbud. Helt enkelt för att jag förstår att smaken är som baken och att det är omöjligt att vara alla till lags i en public service kanal som riktar sig till en bred och diversifierad publik. Och för att de flesta radioapparater jag känner till har en avstängningsknapp som man kan ta till då man absolut inte vill lyssna.
Men dagens insändare i Hbl ville annorlunda. Först av allt vill jag tacka skribenten som tydligen placerar in mig i den obestämbara gruppen "ungdomar". Jag är 54 år och gillar det mesta av "det öronbedövande oljudet, den så kallade musiken" som spelas på Vega. Flödesradion passar mig och min lyssnarstil utmärkt. Jag gillar korta inslag och nyheter varvat med bra musik. Vissa av de "program som är värda att lyssna till" tycker jag är helt ok, vissa pratprogram är bara helt otroligt usla. Så blir det på en kanal som riktar sig till vuxna lyssnare, dvs människor i yngre medelåldern fram till pensionärer, människor på landet och i stan, singlar, familjer, tondöva, ateister och troende, veganer och schackspelare, cyklister och dyslektiker. Yles redaktörer gör ett superbra jobb för att producera något för envar. Ibland blir det sillsallad, ibland toppenradio. Och fortfarande finns den där avstängningsknappen på radion.
Den som vill ha mer pratradio kan ladda ner en podd. Den som vill höra enbart visor eller klassiskt kan lägga på en skiva. Framför allt ska man akta sig för att göra sig till talesperson för alla "mognare lyssnare" och tro sig veta vad andra tycker. Alla får ha sin egen åsikt och man får gärna tuta ut den på gator och torg. Men den åsikten representerar inte mig och det jag tycker och tänker. Heja Yle Vega.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar