Snart är det jul igen, snart är det jul igen...

Nu måste jag dels göra lite skamlös reklam för och dels ge stående ovationer till Julhjälp Raseborg som jobbar för att mindre bemedlade raseborgsfamiljer ska kunna fira jul trots svåra situationer. Jag är förstummad och full av beundran inför min vän Tomtemor som både startade upp initiativet och driver verksamheten nu för femte året i följd. Och ni ska veta att det är en Tomtemor som minsann har fullt upp med sin egen familj, med jobb, studier och Livet i allmänhet. Ändå hittar hon tid och ork att också se till att raseborgsfamiljerna kan fira en fin jul. R E S P E C T!

Lyssna på Tomtemor här!

Uppmuntrande applåder går också till alla raseborgare som bidrar till julhjälpen med presentkort, Lego, barbiedockor, biobiljetter, kattmat och annat som står på de rätt så anspråkslösa önskelistorna. Lite förundrad är jag dock över att bidragsgivarna till 100% verkar vara kvinnor? Har männen i Raseborg ingen julfeelis? Applåder går också till de lokala företag som bidrar med frissabesök, massage, cykelreparation och restaurangbesök. 

Men lystring gott folk! Nya ansökningar droppar ännu in under de närmaste dagarna och ännu ryms det mycket smått och gott i Tomtemors julklappssäck. Alla kan bidra med nånting! Marsch in och kolla: Julhjälp Raseborg

God jul!

En övernattningsgäst

Det är jobbigt att ha övernattningsgäster. Speciellt om gästen heter Didier och är knappa fem månader gammal. Det är mycket att tänka på. Didier äter inte med oss vid bordet, utan har egen mat och egen matplats. Didier använder inte vår toalett, men om man glömmer att stänga locket finns det risk att han lite klumpigt ramlar ner i stolen. Leksaken jag hade skaffat är ointressant, istället leker Didier gärna med våra blomkrukor och ett torrt eklöv som han hittade i hallen. Didier gillar också kurragömma. Maken och Trean sökte honom i en halvtimme i går kväll och var säkra på att jag (!) hade släppt ut honom på gården i misstag. Det tog mig 15 sekunder att hitta honom bakom vår sänggavel. Där är städat nu. Faran över. 

Men så mysigt det var i går kväll då han hoppade upp i min säng för att prova om den skulle vara en lämplig plats att sova i (det var den inte). Eller i morse då han gjorde mig sällskap vid frukosten, tänkte bränna morrhåren på ljuset och slickade på tomaterna i skålen. Ett hem behöver en katt. Fast vi får klara oss med tillfälliga besök. Mjau. 

Internationella Äggdagen

Fyra dagar utbildning i Schweiz. En vecka med luftkonditionering, kindpussar, europeiskt kaffe och en märklig blandning av engelska, tyska och schwizerdütsch. Energiförråden urladdade och huvudet tomt.

Det finns emellertid ljuspunkter under en dylik ansträngande period. Till exempel hotellfrukosten. Färdigt uppdukad. Med brett urval. Om man tröttnar på äggröra och bacon kan man till exempel koka sitt eget ägg. Och på hotell Speer har äggen dessutom glada ansikten. En bra start på morgonen.

Känns nästan lite synd att lägga ner en av de här sötnosarna i äggkokaren...

10 oktober firar vi dessutom Internationella Äggdagen. Mera ägg till folket!
#internationaleggday

Nyheter från Nepal

Det är nu ett drygt halvår sedan vi besökte byn Lapha i västra Nepal. Det känns som en evighet sedan, men då jag tittar på foton från projektet är det lätt att minnas dagarna i bergen. 

Regnperioden är nu i full gång i Nepal och vi har fått blöta och lite dimmiga nyheter från våra vänner. Vattenreservoaren är färdigbyggd, vattenledningarna har dragits och kranar har installerats på gården till alla byns 36 hushåll. Byns invånare har utbildats i hur man förvarar dricksvatten, hur man hanterar hushållsavfall och om vikten att tvätta händerna. Byn är renare och städigare, de ständiga förkylningarna och barnens hosta har försvunnit och kvinnorna och flickorna har bättre tid att sköta hushållet då man inte längre behöver hämta vatten flera timmar varje dag. 

Jag vill gärna inbilla mig att vi har bidragit till att någon flicka kan gå i skolan lite längre och att barnen är friskare. I alla fall fick vi vara med om ett spännande äventyr.

Här är huset där jag bodde, och på gården står dottern i huset vid tvättstället. 

Bakom medlemmarna i byns Water Usage Committee syns den färdiga och fungerande vattentanken, ingärdad med stängsel. 

Alla foton kommer från Helvetas.

Husmorstips 4

Ett osthyvelskaft tillagas enklast i ugnen gömt under bakplåtspappret på 225 grader i ungefär 25 minuter. Du känner på doften då plastskaftet har smält. Låt svalna och lösgör från plåten. Stäng brandlarmet. Tvätta bakplåten. Släng osthyveln. Lycka till!

Världens alla orättvisor

Jag blir helt matt av att följa med nyheterna. Nedvärderingen och smutskastningen av Greta Thunberg. Svärdförsedda skolhatare i Kuopio. Kapsejsade flyktingbåtar i Medelhavet. Brexit. Hongkong. Isberg på rymmen. I det oändliga. Man blir helt avtrubbad och inte längre kan skilja på "riktiga" katastrofer och futtiga småsaker.
Givetvis kan något som upplevs trivialt av mig vara en riktig katastrof för någon annan. Men trots allt tänker jag att en daghemsstängning i Ingå eller avbrott i färjtrafiken till Skåldö inte riktigt spelar i samma liga som det faktum att en asylsökande i Nykarleby valde att ta sitt eget liv efter ytterligare ett avslag från Migri. 

Nu är det ju så att man ALDRIG ska uttala sig om saker där man inte känner till bakgrunden och hela bilden. Det är möjligtvis helt rätt att avslå den här mannens ansökan. Det är möjligtvis så att han till exempel är terrorist eller kriminell eller tänkte sig att parasitera på det finska samhället. Migri har kanske gjort en helt korrekt bedömning. Men visst funderar man över att ständigt och jämt höra om vår strikta urvalspolitik där vi skickar iväg människor, ibland välutbildade, till synes skötsamma och stillsamma, som har lärt sig vårt språk, hittat ett jobb och ordnat ett boende. Skickar iväg dem från ett samhälle som behöver arbetskraft och skattebetalare. 

Jag poängterar igen att vi nyhetsknarkare INTE vet hela bilden. Och en myndighet ska naturligtvis inte gå ut och förklara sina motiveringar för kreti och pleti. Men det är därför vi undrar hurdana ramar och instruktioner har Migri fått och av vem? På vad baserar de sina beslut? Är dom nöjda nu?

Nej, nu ska jag gå ut och hötta med knytnäven om den nya promenadstigen i Hangö där rullstolsbundna inte kan röra sig. DET om nånting är orättvist, eller hur.