Degklumpar

Nu är det höst och vad passar då bättre än ett semlebak. Ända sedan i somras har jag haft en påse speltflingor i skåpet (tack Borgåborna!). Den ropar till mig nu och då och vill bli använd.

 

Sagt och gjort, jag blandade

1 paket jäst
5 dl ljummet vatten
några nypor salt
en rejäl kläm på honungsburken

50 gram margarin
ett par deciliter speltflingor
ett par deciliter grahamsmjöl (heter det grahamSmjöl eller grahammjöl? Spellchecken tycker att jag ska peta in ett 's' i ordet, men jag tycker det låter konstigt)
i min hushållsassistent och fyllde sedan på med vetemjöl tills degen var av lämplig konsistens.

Sedan fick degen jäsa tills den nästan kom över skålkanterna och då bakade jag ut semlor som fick jäsa en gång till medan ugnen värmdes till 225 grader. Efter ungefär 15 minuter i ugnen - voilà!

Här har jag dessutom piffat upp semlorna med lite havreflingor på ytan. Det är detaljerna som gör det...

Och så lite smör...

En hemlig last

Jag har en hemlig last. Ja, i och för sig har jag nog flera hemliga laster, men dom andra är riktigt hemliga och kan inte avslöjas på webben. 

Men en last som jag kan avslöja är min svaghet för spenatsoppa. Just det. Spenatsoppa. Och inte nödvändigtvis en kulinariskt högklassig, hemlagad soppa gjord på ekologisk, egenodlad spenat (inte är det något fel på en sådan soppa heller, men sådan står sällan till buds) utan riktigt färdiglagad Saarioinens mikrosoppa. Skulle kunna äta spenatsoppa till lunch flera gånger i veckan. Och inte skäms jag heller.

 Om jag har ork och tid så lyxar jag till soppan med ett hårdkokt ägg. Men en ostsemla som tilltugg går lika bra. Återigen ett riktigt husmorstips - varsågoda!

Lördagens teaterföreställning

Scenen är Giganttis Megastore i Esbo. Ett helvete på jorden för personer med noll intresse för elektronik av olika slag. Kvadratmeter på kvadratmeter fyllda med mojänger och manicker och energiska unga försäljare med bonus knutet till uppnådd försäljning. 

I rollerna ses Mor och Trean och intrigen går ut på att köpa ny laptop till Trean. Vän av ordning frågar naturligtvis i detta skede varför Mor har en roll i detta skådespel. Mor som inte vet nånting om datorer. Ja, nöden har ingen lag. Gymnasiestudierna kan tydligen inte framskrida i önskvärd takt om inte ny laptop införskaffas och den gamla förpassas till datorernas kyrkogård. Sagt och gjort. Trean och kreditko... jag menar Mor åker på uppdrag. 

Ung manlig försäljare stiger in på scenen. Mor drar efter andan och säger hjälpsamt att vi är ute efter en ny laptop. Vi står mitt i avdelningen för bärbara datorer så det är möjligt att öppningsfrasen ger honom en inblick i kunskapsnivån hos den vuxna personen i sällskapet. 

Försäljaren vänder sig till Trean. Ett klokt val. Trean har gjort ett grundligt förarbete och vet vad han vill ha. Trean kastar sig modigt in i en tekniskt intrikat förklaring på finska (guldstjärna för det!) och tekniska och gör sig tydligen förstådd på båda språken. 

Då sker en överraskande vändning i pjäsen och den unga Försäljaren frågar om vi hellre vill tala svenska (ny guldstjärna delas ut!). Trean och Försäljaren inleder nu en djuplodande diskussion på ren tekniska och Mor står bredvid och pillar förstrött på olika manicker och försöker se intresserad ut. Trean och Försäljaren samtalar och funderar och kollar i lagret och på hyllorna och hittar tyvärr inte den exakt rätta laptopen bland de femtielva modellerna som Megastore saluför. Mor deltar i samtalet endast då man diskuterar pris och summan överskrider den som budgeterats för köpet. 

Trean är tvungen att bita i det sura äpplet och vi går tomhänta från butiken i akt och mening att på kvällen beställa den exakt rätta laptopen från nätbutiken istället. I sista stund innan Mor håller på att falla i koma inne i butiken. Händelseförloppet som antagligen räckte en halvtimme känns som en halv livstid. Väl utomhus känner Mor livsandarna återvända, låter tacksamt solens strålar värma ansiktet och andas in den friska luften utomhus efter pärsen. 

Datorn är nu beställd. 

En trygg arbetsplats

Arbetssäkerhetskort - check

Årligen utbildas tusentals i programmet som strävar till att göra våra arbetsplatser säkrare och tryggare. Kortet är i kraft 5 år och du får kortet efter att ha deltagit i en dagslång utbildning och klarat en tent i ämnet. Utbildningen i arbetssäkerhet är riktad i första hand till industrin, speciellt byggbranschen, men är väldigt nyttig för alla. De första arbetssäkerhetskorten trädde i kraft 2003. 

Många företag, däribland IDO, har beslutat att alla anställda ska ha ett giltigt arbetssäkerhetskort och satsar en hel del tid och pengar på utbildningen.
Jag gick utbildningen och fixade tenten i förra veckan! Tulityökortti nästa kanske?

Persedelvård

Jag avskyr städning, speciellt den så kallade veckostädningen då man på fredagkväll, trött efter arbetsveckan, håglöst irrar omkring med dammsugaren och rör om i dammet. Sedan tar man en tur i badrummet, städar bort tandkrämsfläckarna i handfatet och bromsspåren i toaletten, byter handdukar, tänder några ljus och säckar ihop på soffan och inbillar sig att huset skiner. Fem minuter senare är golvet igen fyllt av chipsrester, dammråttor och brödsmulor och badrummet lika unket som på morgonen. Städandet tar liksom aldrig slut. Tröstlöst.

Däremot gillar jag att byka. Vilket är konstigt med tanke på att det i princip är lika tröstlöst som städandet. Man tvättar en maskin, hänger ut den på tork, plockar ner den från strecket, stryker kanske eller viker bara snyggt ihop och lägger in i skåpet. Så vänder man ryggen till och vips har någon haft på sig klädesplagget, blivit svettig eller spillt på sig och lagt plagget tillbaka i tvättkorgen där man tog den för bara några timmar sedan. Tröstlöst - men ändå på något sätt en meningsfyll sysselsättning.

Ännu torkar tvätten utomhus. Lite mer blåst idag skulle ha varit önskvärt. Snart blir det torktumlardags då hösten klämmer i på allvar.

Högarna bara växer och vissa kommer sig inte för att plocka in sina rena kläder i klädskåpet...

Idag blev det parningslek i strumpkorgen. Många udda strumpor hittade sitt par. Men kvar blev som vanligt några ensamma strumpor som saknar sin andra hälft. Ett av livets många mysterier - vart försvinner alla ensamma strumpor?

Att stryka är rogivande. Det går utmärkt att titta på TV samtidigt, och strykandet går som en dans om man bjuder sig själv på ett glas vin som stryksällskap. 

Bykdagar är bra dagar. Doften av rena kläder, krispiga lakan mot din hud, nytvättade handdukar, prydligt strukna dukar. Och en känsla av tillfredsställelse då man ser resultatet av sitt arbete. Soffan nästa. 

Överflöd

Jaha, nu är vi med krikon. I trädgården finns ett litet, men naggande gott krikonträd. Jag står helt handfallen inför den kommande skörden, och förbereder mig nu främst på att kratta bort ruttnande frukter längs med hösten. Det finns ju begränsningar på hur mycket krikon man förmår äta, liksom. 

Omogna krikon i juli.

Klara för skörd!

Kvistarna dignar under tyngden.

Ge och ta

SEFE (Suomen Ekonomiliitto) håller på att fram en app som registrerar din arbetstid, speciellt utanför arbetet, läser jag i dagens Husis. Jamen så bra, nu får vi ännu bättre möjligheter att kräva orimliga övertidsersättninger och kompensationer och extra ledigheter utöver den vanliga lönen. Nu får vi ännu ett verktyg att försvåra det redan kämpiga läget på arbetsmarknaden och ytterligare klämma åt arbetsgivarna...

Missförstå mig inte, jag vet att det finns många där ute som jobbar på tok för mycket, antingen av egen fri vilja (!) eller därtill nödd och tvungen av blodsugande arbetsgivare. Som skulle må bra av att slå av lite på takten. Och det blir säkert en bra app för att uppmärksamma arbetstiden för just sådana som är i riskzonen att bli utbrända och slutkörda.

Men jag efterlyser som motvikt en app som registrerar all slötid som arbetsgivaren betalar för. En app som noterar alla långluncher och överlånga kaffepauser. Noterar alla samtal med barnen som har kommit hem från skolan och ringer för att fråga a) om de får ta en glass, b) om de får titta på TV, c) om de får gå till en kompis, d) om de kan bjuda hem en kompis eftersom de inte fick gå till kompisen i fråga, e) om de får ta en glass till, f) om de får bjuda hem en annan kompis eftersom den första inte fick komma på besök, g) vad det är för mat idag, h) om man istället kan köpa hem pizza och så vidare i all oändlighet. Noterar den tid du slösurfar på Facebook på telefonen, letar billiga södernresor på nätet, läser Iltalehtis rubriker eller kollar recept till veckoslutets middag. Noterar den där halvtimmen som går åt då du ringer Soneras kundtjänst för att beställa hem ett nytt Viihdepaketti. Och förstås den tid du sitter inne på kollegans rum och pratar strunt. 

Visst är också icke-arbetstiden viktigt. Visst är det bra med arbetsdagar då du faktiskt hinner gå på toaletten, äta lunch i matsalen med kollegerna, sitta vid kaffebordet på kaffepausen och interagera med den övriga arbetsmiljön. Och visst är det bra om du ibland kan uträtta ett privat ärende under kontorstid. Det bjuder din arbetsgivare gärna på. 

Så varför är det då så svårt att erbjuda samma tjänst tillbaka? Att skriva färdigt det där brådskande protokollet fast klockan just slog fyra. Att ringa ett jobbsamtal medan du sitter i bilen på väg hemåt. Att svara på ett par akuta e-postmeddelanden samtidigt som du ändå hänger på datorn på kvällen hemma. Att på söndag kvällen hemma i soffan i lugn och ro förbereda en presentation till måndagens möte. Att helt enkelt (om du har ett sådant arbete...) ordna ditt arbete på ett sätt som passar dig. Varför är man bara intresserad av att registrera den tid du ger till arbetsgivaren utanför arbetet och inte av vad du tar av arbetsgivaren under arbetstid? Fram för flexibilitet åt båda hållen. Ge och inte bara ta. 

Grann-skap

Sådärja, nu har vi slitit ut de första grannarna! Sade vi skämtsamt kaxigt då våra grannar i parhuset flyttade ut i förra veckan och ett nytt par flyttade in. Fast onekligen med ett stänk av oro i rösten, ifall de faktiskt hade hunnit tröttna på oss efter futtiga 4 månader vägg i vägg med oss. Efter tjugo år i egnahemshus kan det ju hända att man lagt sig till med sätt som eventuellt inte lämpar sig i parhus? Fast vi har försökt vårt bästa och visat oss från vår allra bästa sida. Och gamla grannarna försäkrade att de flyttar av helt andra orsaker.

Nå, nu är det upp till bevis. Hur länge orkar dom i 3A? Jag lovar att vi inte ska spela musik på hög volym hela natten, inte dammsuga klockan 7 på söndag morgon, inte gömma deras tvätt och inte stjäla deras post. Vi ska vara exemplariska och stillsamma och hjälpsamma. Det ska nog gå bra det här!