Rekommendationer och recept

Det är en sak att frejdigt dela ut boktips eller rekommendationer på TV-serier eller restauranger. Och nånting helt annat att storvulet dela med sig av recept och maträtter. I alla fall om man bara är en vanlig hemmakock som misslyckas vid spisen lika ofta som man lyckas. 

Men som vanligt kastar jag all försiktighet över bord och lägger ut några bilder på en särdeles lyckad och enkel lunchrätt. Allt du behöver är en grill, lite aluminiumfolie samt lax, kokt potatis, chèvreost, körsbärstomater, lök, broccolini, peppar och salt. Och ett glas kallt vitt vin till. Bon appetit!

Klippteknik

Gräset växer som svampar efter regn och behöver klippas ett par gånger i veckan. Hur klipper du gräs? Är du noggrann och mejar ner allt från grässtrån och maskrosor till scillor och bellisar och lämnar efter dig en metikulöst snaggad grön matta? Eller är du en lat och bekväm typ som kör runt alla dessa näpna små vårblommor och lämnar halva gräsmattan oklippt med många små tofsar av långt gräs och blommor? För att dom är sååå fina...

Jovisst är bellisarna söta. Men nu är dom i alla fall klippta. Varen dock icke förskräckta, ty i morgon dyker dom upp igen, och står redo nästa gång du släpar fram gräsklipparen. 

Fynd i frysdisken

När är en konsument som gladast? Då man fyndat nånting på rea kanske? Två produkter till priset av en? Köp två, få en tredje på köpet? 

Nej, ett lyckosamt köp är att hitta TIO wienerbröd i en påse som ska innehålla NIO!

Som vanligt är de enklaste nöjena de bästa...

Pesten

Min cliffhanger från föregående inlägg ska inte förbli hängande. Poängsamlandet verkar ha gått utmärkt. De hemmavarande barnen hämtade gåvor, bjöd på cava i solskenet och lagade mat. 10 poäng för årets morsdag. 

Men ännu fler poäng får den gångna veckans semester. Jag har varit ledig och latat mig i det fina sommarvädret. Jag har för all del också varit flitig. Tvättat hundratals fönster. Klippt gräsmattan. Bakat semlor. Fört våra skumsläckare på årsservice. Premiärseglat. Planterat miljoner sommarblommor i krukor och anlagt en ny blomrabatt. Cyklat och promenerat tusentals kilometer. Och lite annat ditt och datt.

Men framför allt har jag stormläst den här:

Är människan synsk? Albert Camus La peste i all ära, men hur har Hanne-Vibeke Holst lyckats ge ut en roman som kunde vara en verklighetsskildring av dagens Corona-pandemi? För fyra år sedan? Ibland känns det som om jag inte riktigt kan skilja mellan bokens influensa och den riktiga Coronan. 843 nästan gastkramande sidor. Läs den! 

Slutade den lyckligt? Nja. Men kanske dagens politiker och påverkare kunde hitta några visdomar här. 

Sista minuten

I ett (fruktlöst?) försök att i sista minuten rafsa ihop lite mammapoäng inför Morsdag på söndag ställde jag mig vid spisen för att steka några staplar plättar så där på fredagkväll. Det gick sådär. Stekandet alltså. Vet inte hur poänginsamlingen går. 

Jag och min trogna gjutjärnsplättpanna kommer inte så bra överens med induktionsspisen. Jag tycker att pannan värms ojämnt och det är svårt att hitta rätt värmeläge. Men plättar blev det och bra smakade det. Fridfull fredagskväll mina vänner! 

Hemligt språk

Då pojkarna var små var det lätt för oss föräldrar att använda finska eller engelska som hemligt språk då vi behövde säga något som inte angick dem. Så småningom lärde ju pojkarna sig båda språken, och det blev svårt att utbyta hemlisar med dem närvarande. 

Idag såg jag ett behov att säga något till Maken utan att en av sönerna skulle höra. (Det händer ju inte så ofta längre.) Då fick jag en snilleblixt och klämde fram en (stapplande) mening på TYSKA och lyckades få fram mitt ärende medan sonen satt som en fågelholk i soffan och undrade vad som hände. 

Hah! Än är inte gumman (och gubben) helt uträknad! 

10 poäng och papukaijamärke

10 poäng och papukaijamärke till Raseborgs stad för föredömligt skött massvaccinering. Nu vaccineras redan åldersgrupper fram till 1971 och jag tror vi ligger före många andra kommuner. I Ekenäs sker vaccineringen i bollhallen, föredömligt skyltad, med tillräcklig bemanning och med välfungerande flow. Allt går lugnt och stillsamt till och i hallen ljuder avslappnande musik medan man väntar på sin tur och efter uträttat ärende väntar lydigt i 15 minuter innan man lämnar platsen.

 

För den som är utrustad med ett rejält mått fantasi och är bekant med The Handmaid's Tale, Orwells 1984 eller andra dystra framtidsskildringar, är det kanske inte så konstigt att konspirationsteorier kan födas och Antiwaxxare få konstiga idéer i ett sådant här sammanhang. Där satt vi alla lydigt och väntade i tystnad på att få vårt stick i armen. Vem vet vad som fanns i lösningen som den vänliga sjukvårdaren sprutade i mig. Lydnadsvätska? Sanningsserum? Foglighetsmedicin? Jag skulle inte ha blivit överraskad om den lugnande musiken skulle ha avbrutits av suggestiva meddelanden av Vår Store Ledare…

 

Nu ska jag gå och vårda min vänstra biceps, som ömmar oroväckande. Vill man ha vaccin, får man lida pin.