Nödutgångar och biblar

Jag reser inte så värst mycket, sådär lagom bara. I jobbet eller privat. Men i alla fall så mycket att jag har skapat mig en viss rutin på flygplatser och i flyg (läs mera här). Och så har jag skapat en egen strategi för hotellvistelser för att underlätta övernattandet. Här delar jag frikostigt med mej av några tips och reflektioner. 

Det lönar sig att be om ett rum som inte ligger på första våningen ut mot gatan. Det må vara en hur liten stad som helst, men du kan slå dig i backen på att det är livlig trafik utanför ditt fönster hela natten. Alltid är det inte möjligt, men ett rum på femte våningen är alltså alltid att föredra.

Låt oss också hoppas att ditt rum ligger längst bort i en korridor. Du kanske stönar där du släpar din väska i korridoren och viker runt tre hörn innan din egen dörr hägrar, men betänk att du får sova på betryggande avstånd från hissens plingande och sena godnattdiskussioner i korridoren. Och högst antagligen ligger ditt rum lämpligt bredvid en baktrappa/nödutgång - för det första du gör då du har kommit in i rummet är naturligtvis att kolla på den lilla tavlan på insidan av dörren var närmast nödutgång ligger.
Jag behöver väl inte påminna dig om att alltid sova med pyjamas. Annars kan det bli pinsamt ifall du råkar ut för en hastig utrymning...

Börja din vistelse med att öppna fönstret, för rummet är förmodligen alltför varmt. Du är en lyckost om det finns ett temperaturreglage som funkar. Annars får du reglera med fönstret. Men kolla noggrant utanför fönstret. Det finns ju för sjutton risk för att råttor, ormar eller fåglar börjar strömma in i ditt rum ifall fönstret är olämpligt placerat. Man kan aldrig vara säker...

Jag behöver inte bo på designhotell eller lyxhotell, det går bra med med ett standardrum på vilken som helst hotellkedja. Ett bra hotellrum har en bra säng och ett välplanerat badrum. Jag struntar i hur välfylld minibaren är, och det är inte viktigt att det finns strykjärn, hyllor, extra täcken, brevpapper och pennor, bibel i sängbordet eller chokladbit på huvudkudden. Sängen ska vara lagom hård, lagom bred och ha lämpliga kuddar. Rena sängkläder är givet. Det räcker.

Hotel 115 i Christchurch

Härlig tegelvägg på hotell Regatta i Hangö

Amaranten i Stockholm kan det här med kuddar.

Westerby Gård i Ingå. Smal säng, men en inredning som bjuder på det lilla extra. 

Men det är klart, visst är det hotellen med karaktär, de lite speciella rummen och inredningarna som man minns. Och om man för det mesta bor i standardrum med dussininredning så kan man väl ibland få njuta av det lilla extra. Det lilla extra behöver förresten inte alltid kosta mycket, det kan vara fråga om små detaljer som får en att känna sig extra hemma.

En arbetshörna med utsikt över Zürich-sjön är inte helt fel ifall du behöver jobba på rummet. 

Lilla Hotellet i Lund har det lilla extra. Fast inte särskilt bekväma sängar tyvärr.

Om man bor på ett hotell i Rom som drivs av nunnor, då får man somna tryggt under ett krucifix. 

I nästa avsnitt av hotellskolan diskuterar vi badrummet. Stay tuned. 

Livet som medelålders - del 20

Med stigande ålder kan jag skönja ett minskat intresse för höga klackar och smäckra snygga skor. Det finns antagligen någon slags matematiskt bevisad exponentialkurva som beskriver detta grafiskt.

Istället har bekvämlighet och fotriktighet stigit fram som allt viktigare köpargument tillsammans med lästens beskaffenhet och tåutrymme. På ren svenska betyder detta hellre en bekväm sko än en snygg. Sorgligt men sant. Sånt är livet. 

Kolla på de här nya godingarna som ska omsluta mina slitna sommarfötter under den stundande säsongen. Jag kommer att gå som på moln. Rosa moln. 

Flytande italienska

Igår åkte Maken och jag tillbaka till Rom på lunchen. Närmare bestämt så att vi åt upp en av våra souvenirer, en påse risotto ai funghi. 

Busenkelt att tillreda. Om man som jag är flytande på italienska. Där stod jag i köket iklädd förkläde och kockmössa, nynnandes till Eros Ramazotti och rörde i mina grytor. Cipollan och olion flög omkring och burron och brodon flödade. Jag klarade hela receptet utan goggle translate och kunde dessutom improvisera med en rejäl skvätt vitt vin. För vad är väl en risotto utan vitt vin?

Så här gott blev slutresultatet. Måste nog åka tillbaka för att införskaffa ett par påsar risotto till. Absolumente! Ciao! 

Längtar efter regn

Vi har ju redan en regnmätare, sa Maken. So what, sade tänkte jag. Man kan väl inte har för många regnmätare, eller? Och därför var det absolut tvunget att köpa den här fina himmelsblå regnmätaren idag. 

Den här bara måste man ha! Du fattar? Nu väntar vi bara på ett riktigt fint och stilla sommarregn.

Magic eyes

Inte ens i den ljuva ungdomen var jag bra på att festa om två eller flera dagar i sträck. Festa om behöver inte betyda mängder av alkoholhaltiga drycker (även om det ibland gör det...), det räcker bra att skönhetssömnen naggas i kanterna på grund av försenad läggdags. Och nu, mitt i livet, är det tyngre än någonsin att dra på sig bästa stassen och festminen två dagar i rad.

Gårdagens trevliga valborgsmässoafton med god mat, trevliga människor och en del drycker drog ut på tiden och ljuset släcktes vidpass tvåtiden i natt. 

"Den är inte alls stark", he said.
"Bara en till", he said.
#campariochjuiceäraldrigfel

Barpianisten med sin sidekick levererade slagdängor in på småtimmarna.

Tyvärr drog min inre mat- och sovklocka mig upp ur sängen som vanligt vid sjutiden i morse, så efter en särdeles kort natt sitter jag nu här och samlar krafter inför dagens Första Maj-sillis. Och har gett uttrycket "påsar under ögonen" en helt ny innebörd. 

Do your magic. Please. 

Planeringen av årets julfester har startat

Kring det allvetande kaffebordet på jobbet diskuterades idag de förestående ändringarna i taxiverksamheten och det uttrycktes oro över svårigheten att få taxi här på landsbygden efter reformen. Eftersom det konstaterades att det kommer att vara speciellt svårt att få tag i taxi i julfesttider ville jag visa min kreativitet och föreslog att vi kunde ordna firmans julfest som skype-julfest så att alla kan delta bekvämt hemifrån och därigenom kan undvika taxiproblem på morgontimmarna.

Jag har numera portförbud från kaffepauserna.

Om bubblor och telefoner och lite frustration

Jag har ny telefon. Låt oss inte gå in på oviktigheter som varför, vi kan bara konstatera att bytet föregicks av ett slappt handgrepp, en grusväg och glassplitter. 

Låt oss heller inte gå in på hela den fula och utdragna installationsproceduren, vi kan bara konstatera att den inbegrep gråt och tandagnisslan, mera frågor än svar samt ovärderlig hjälp av Trean. 

Den sista (hah!) åtgärden då man tar i bruk en ny telefon är att applicera skyddsfilm på skärmen. Den osynliga filmen levereras i ett eget paket, komplett med putsduk, bubbelutslätare (ett redskap jag inte visste existerade) och nånting som jag inte visste hur jag skulle använda, en Dust removal tape (ja, tejp. Till damm?), så jag slängde det. Efter ett antal minuter är filmen på plats, lite snett och med bubblor givetvis, och jag blöder från pekfingret. Frågan infinner sig oundvikligen, VARFÖR levereras inte telefonen färdigt utrustad med skyddsfilm? Eller - flämt - tänk om skärmen kunde vara gjord av mera hållbart glas? Det här tipset bjuder jag på till alla telefontillverkare. Varsågoda!

PS. Trean övertalade mig att installera fingeravtryckslås för att enkelt och behändigt låsa upp telefonen med ett fingeravtryck istället för att knappa in en fyrsiffrig pinkod, (en omständlig procedur som säkert räcker en halv sekund längre). Gissa vilket finger jag använde för fingeravtrycket!