Win some, lose some eller Boklådan är tillbaka!

I höstas stängde Skeppsholmsvägens Boklåda efter en lyckad första säsong. Det har ändå förekommit en del aktivitet i skåpet under vintern, det har varit besök av halloweenpumpor och tomtar och tjuvar. Tjuvar? Ja, tjuvar! Tekoppen som jag placerade ut som inredningsdetalj i höstas var plötsligt försvunnen för ett par veckor sedan. Min tro på mänskligheten är skakad, men mest är jag förundrad över vem som kan vara intresserad av att plocka med sig en udda tekopp på sin promenad runt kvarteret? 

Men om jag blev chockad då jag upptäckte tekoppsstölden, blev jag igår glatt överraskad över att hitta två påsar påskgodis i skåpet tillsammans med en liten hälsning. Plus- och minusbalansen återställdes.

Nu har vi haft vårstädning i skåpet och en kasse böcker har placerats ut. Några skatter från i somras och några nya. Medan jag stod och putsade i skåpet gick en dam med hund förbi och sade "Äntligen öppnar det!". Och grannen avbröt sitt äppelträdsklippande för att fråga om skåpet nu öppnar. Det känns som om det här är efterlängtat i grannskapet.   

Boklådan är öppen!

  

Omväxling är ansträngande

En hektisk men intressant vecka börjar närma sig sitt slut. Söndag i Zürich,  eller egentligen på ett hotell invid flygplatsen. Måndag på firmans enorma fabrik och logistikcenter i södra Tyskland. Tisdag och onsdag på ett litet hotell/spa/konferenscentrum mitt ute i ingenstans på den tyska landsbygden. Onsdag tillbaka till Zürich och kvällsplanet till Köpenhamn. Snö på söndag. Ösregn på måndag. Sol och 20 grader varmt på onsdag. 

Nu är det torsdag och jag sitter på morgontåget 05.59, på väg mot Bromölla och mina nordiska kollegor. Dimman är tjock både utanför tågfönstret och inne i huvudet efter en väldigt kort natt. Efter dagens utbildning blir det sista kvällsplanet hem, och äntligen egen säng. Jag håller på att tappa kontrollen över vilket språk jag ska prata med vem - svenska,  engelska eller en fruktansvärt stapplig tyska. Jag har ingen aning om jag har rena eller smutsiga kläder på mig, resväskan är i total kaos. Men jag klagar inte. Det är trevligt och intressant och givande på alla sätt och vis. Bara lite tröttsamt. 

Veckoslutet är bokat för återhämtning. 

Robotar på rad. (Gäsp).
Det intressanta med den här roboten är att den heter Gollum. 

Konferensrum ser lika ut överallt. Men här är utsikten bättre än genomsnittet och i hagen nedanför fönstret betade tre hästar. 

Vårblommorna var i full gång. 

Tomt i vagnen. Än så länge. 

På västfronten lite nytt

Nu har vi lite eftersläpning i rapporteringen här. Men bättre sent än aldrig,  tänker jag och vill ge er ett par Stockholmstips att lägga bakom örat tills ni besöker grannlandets huvudstad nästa gång. Där tillbringade vi ett veckoslut senaste månadsskifte. Passade på att botanisera i bokhandeln, äta lunch i Hötorgshallen och fika på konditoriet vid Stortorget. 

Men framför allt åt vi middag på Markus Aujalays restaurang Tegelbacken. Mackan var själv inte på plats på lördagskvällen, men vi njöt av en utsökt matupplevelse i hans anda. Konceptet avviker från det normala trerättersupplägget. Istället äter man 4-5 mellanrätter, alltså mindre portioner av t.ex Tartar av Fröyalax med mandarin, yuzu, forellrom, citronverbena och koriander eller Bakat lantägg med sotade svartrötter, balsamvinäger, stekt bröd, hollandaise och örtsallad. Min absoluta favorit blev Tortellini med tryffelfärskost, parmesan, smörad svampbuljong och riven tryffel. Det vattnas igen i munnen bara vid minnet...

Lite pliktskyldigt bestämde vi oss för att göra ett grundligt besök på kungliga slottet som kulturellt inslag. Såpass att vi anmälde till en guidad visning, vilket visade sig vara ett smart drag. Maken till engagerad, kunnig och underhållande guide får man leta efter. En mycket välspenderad eftermiddag. Ja, ett riktigt trevligt veckoslut på det hela taget. Sedan tog vi flyget hem.

Tortellini i smakrik svampbuljong. I bakgrunden ses Makens ankbröst. 

Blandade känslor

Nu tycks det ha samlats böcker på nattduksbordet snabbare än jag hunnit läsa. (Besök i grannlandet brukar ofta inbegripa besök på bokhandel nämligen.) Oroa er inte, detta är enbart positivt och högen kommer att betas av i snabb takt under våren. Det tråkiga är att mina älskade biblioteksbesök blir nu lagda on hold tills högen minskat. Det kan man kalla blandade känslor. 

(Ja, det är en gammaldags klockradio ni ser på bilden. Den införskaffades på 1990-talet och fungerar alldeles utmärkt.)

Terrasshäng

Erkänn. Rubriken "Terrasshäng" fick dej att drömma dej bort till sommaren och ljumma sommarkvällar och vackra solnedgångar och kanske ett glas gott rosévin. 

Men nu är det faktiskt vinterterrassen jag tänker på och den livliga trafiken som tycks försiggå där så fort vi vänder ryggen till. Vad sysslar de med egentligen?  Och vem är det som umgås på vår terrass mitt i smällkalla vintern? 

En jobbig period

De senaste dagarna har varit riktigt jobbiga. Eller mest nätterna faktiskt. 

För ett par veckor sedan började vi kolla på en riktigt ruggig krimserie om människohandel och slaveri i Europa. Kryddad med hustrumisshandel, alkoholism och otrohet. En riktigt bra serie på danska, svenska, flamländska, tyska och franska. Men hemsk. 

Efter ett par avsnitt på kvällarna går jag och lägger mig och försöker koppla av (och koppla bort) med en god bok och råkade välja en roman som utspelar sig i Frankrike under naziockupationen. En riktigt bra skriven, spännande och viktig berättelse. Men hemsk. 

Gissa om jag har sovit dåligt om nätterna!

Nu är vi klara med serien The Team (första säsongen) och boken Näktergalen är slutläst. Nu ska jag ta en riktigt lättläst och underhållande feelgood-bok och kanske titta på ett par avsnitt av Frasier där det hemskaste är att hunden Eddie har ätit av hans bästa gåslever. Så kanske pulsen går lite ner på nätterna.  

Ett jäkla firande

Knappt är julen och nyåret förbi och de tre vise männen har kommit och gått  förrän det blir valdag och Runebergsdag och fastlagstisdag och fastlagssöndag. Och ännu en valdag. Och däremellan kommer halvsnödagen. Inte så underligt att Semikolonets dagen, som firades igår, nästan glömde bort. 

Semikolonet är lika viktigt som komma eller citationstecken; grattis i efterskott!