Ren och skär lättja

Är det kanske ett ålderstecken? Eller är det ren och skär lättja? Att inte vara så himla intresserad av att göra nya, obekanta saker längre. Jag tänker ibland att jag vid min vördnadsbjudande ålder liksom skulle vara färdig med upptäckandet. Och få hålla mig inom bekvämlighetszonen. 

Livet tycks dock vilja annorlunda, verkar det som. Måste man råka ut för benbrott efter 55 brottfria år? Om jag har lyckats undvika ostron lika länge, behöver jag verkligen äta dylika nu? Och måste jag verkligen åka elsparkcykel? Om jag egentligen är lite rädd? 

Undrar ändå om jag verkligen skulle vara nöjd om livet från och med idag inte skulle bjuda på utmaningar och överraskningar längre? Jag är helt säker på att jag skulle klara mig utmärkt utan att prova på att sjunga karaoke eller hoppa fallskärm eller lära mig att dyka. Men kanske det ändå skulle bli trist att inte få resa till nya platser, läsa nya böcker, lära sig nya färdigheter och smaka nya maträtter. Kanske lite spänning i livet ändå är att föredra. Men gärna med måtta, tack.

Här ser ni mig långt utanför bekvämlighetszonen. På guidad rundtur i Zürichs livligt trafikerade centrum på elsparkcykel.
Jag såg inte värst mycket av omgivningarna. Mest höll jag koll på ryggen på personen framför mig, och på trottoarkanter, spårvagnsspår, våta löv och gropar. Krampaktigt. 
En erfarenhet jag faktiskt kunde ha varit utan. Men nu är det också testat. 

Vinn eller försvinn

På tisdagskvällar lönar det sig att knäppa på YLE Vega för att lyssna på Vegakväll med frågesporten Vinn eller försvinn. Det är en interaktiv frågesport där några modiga deltagare ringer in för att svara på kluriga frågor medan vi andra sitter hemma i gungstolen och stolt ropar ut svaren och buar överlägset då någon svarar fel. 

Lärorikt. Underhållande. Tur ändå att ingen hör mitt deltagande på avstånd.

Resfeber

Det är ungefär ett och ett halvt år sedan 13 februari 2020. Då kom jag hem från en arbetsresa i Tyskland. Några resor var redan inbokade i kalendern, till  Danmark, Österrike, Schweiz. Och en semesterresa i Schweiz och Liechtenstein. En spännande vår i sikte. 

Och vi vet ju hur det gick. Världen stängdes. Och vi hölls hemma. De få resorna har varit hemesterresor på axeln Helsingfors-Tavastehus-Eckerö. Inte illa det heller. Men ett visst sug efter stimmet på en flygplats, storstadstrafik, ljudet av främmande språk och utländska dofter har kunnat skönjas under Coronatiden. 

Och häromdagen var det äntligen dags att åka ut i stora världen igen! Utrustad med vaccinationsintyg och ansiktsmasker och lite resfeber åkte jag till dejlige København för ett par dagars utbildning. Lycka! 

Världen är öppen igen! I’m on my way! Schweiz om ett par veckor. Och sedan verkligen dags för semester. 

Falsk soppa

Beklagar, den här plattformen håller på att utvecklas till en matblogg verkar det som. För nu vill jag faktiskt tipsa om en väldans god och lite lurig kräftsoppa. Den är lättlagad, god och passar både som lätt kvällsmat, förrättssoppa eller huvudrätt på kräftskiva. Och du behöver bara morötter och lite andra ingredienser. 

Det finns otaliga variationer på falsk kräftsoppa, det här är ett som jag har provat. 

Det här behöver du:

1 gul lök

3-4 morötter

1 msk smör

2 msk fiskfond

1 liter vatten

2 dl grädde

330 g kräftost, t.ex Kavli

1 burk kräftstjärtar

salt och peppar

dill

Gör såhär:

Finhacka löken och grovriv morötterna. Fräs lök och morötter mjukt i smöret. Häll i fiskfond och vatten och fyll på med grädde och kräftost. Låt koka ihop i 10-15 minuter och kör sedan med mixerstav till önskad konsistens. Smaksätt med salt och peppar. Soppan har nu en härlig färg, men blir ännu finare med en rejäl näve finhackad dill. Lägg i så mycket kräftstjärtar du önskar strax innan servering. 

  

Mest morötter, blandat med en och annan fingertopp.

Kräftstjärtarna ligger på botten. Ät batong till eller lägg i en näve krutonger. 

Ingen kan gissa att du i själva verket bjuder på morotssoppa! Alla ut i trädgården nu och skörda årets kräf… förlåt, jag menar morötter! Smaklig sopplunch! 

  

Lördagsgalej

Nu pågår skolstarten och skördetiden och andjakten och dagarna mörkna minut för minut. Det är också högsäsong för kräftskivor och jag rekommenderar att skaffa hem ett gäng röda krabater och bjuda in till fest. Dessutom slänger jag in ett par bra tips för en lyckad kväll.

• Pigga upp kräftmenyn med räkor i olika former och kalla tillställningen Skaldjursgalej istället. Snofsigt och överraskande.
• Ta dig tid att göra en kräft-foccaccia. Imponerande och mättande.
• Lägg fram plädar, myggljus och terrassvärmare. Du kan inte ha för mycket.

Men det allra viktigaste tipset är ändå att bjuda in lämpliga gäster. Som är tacksamma för all slags mat och dryck och snällt ställer upp på fjantig kräftfrågesport och sjunger snapsvisor glatt och ljudligt till nöje för hela grannskapet eftersom du har dukat ute på terrassen. 

Enklaste receptet för en lyckad kräftsk.. förlåt skaldjursgalej.

Smaker från förr

Sådär på somrarna blir jag ofta lite tradionalist. Jag skurar mattor med skurborste, handlar släpärter på torget och sätter egen fil. Smultron på strå och barfota på gräsmattan. En längtan efter barndomens somrar på något sätt. 

Idag gjorde jag pressgurka eller mormors gurka som man ibland ser att det kallas. Hos oss heter det ”skakagurka” därför att vi i stället för att lägga gurkan i press, skakar om gurka, salt och socker. Hur som helst smakade det underbart gott som alltid. 

Använd gärna frilandsgurka, skala den och skiva den i lagom tunna skivor, lämpligen med en behändig grönsakshyvel. (Ibland kallas den också för osthyvel.)

På med socker och salt, skaka om, och toppa med ättika och vatten. 

Glöm inte dill.

Gurkan får gärna dra sig en stund, men är egentligen klar att äta ifall du inte kan vänta.

Brännboll och semesterkoma

En eller annan läsare har kanske undrat var jag håller hus? Har jag brutit nånting nu igen? Skrivararmen kanske? 😱

Lugn, bara lugn. Inget har brutits och välmåendet är på topp. (Och skulle mot förmodan skrivararmen brytas så illa att den inte kan nyttjas, lovar jag att anlita sekreterare som hjälp med att nedteckna nya blogginlägg.) Nej, det som drabbat mig är blott och enbart semesterkoma som orsakats dels av ledighet men också av extremhetta. 

Nu är hettan och semestern ett minne blott och jag har istället drabbats av återgå-till-arbetet-trötthet. Det är inget att hänga läpp över, det är övergående, och i takt med det friska regnet som faller känner jag energin flöda. Okej, nu kanske jag överdriver lite. Det tycks vara en bieffekt av trötthet. 

Det jag åstadkom på första arbetsdagen var ungefär det här:

Nu drabbades jag också av en plötslig längtan efter ett ordentligt brännbollsspel. Det var inte igår man kutade mellan boen och missade tre bollar på raken då man stod i tur att slå. 

Hoppas ni alla har haft en fin sommar och en smidig återgång till arbetet, ifall ni redan är tillbaka i ekorrhjulet.