Brännboll och semesterkoma

En eller annan läsare har kanske undrat var jag håller hus? Har jag brutit nånting nu igen? Skrivararmen kanske? 😱

Lugn, bara lugn. Inget har brutits och välmåendet är på topp. (Och skulle mot förmodan skrivararmen brytas så illa att den inte kan nyttjas, lovar jag att anlita sekreterare som hjälp med att nedteckna nya blogginlägg.) Nej, det som drabbat mig är blott och enbart semesterkoma som orsakats dels av ledighet men också av extremhetta. 

Nu är hettan och semestern ett minne blott och jag har istället drabbats av återgå-till-arbetet-trötthet. Det är inget att hänga läpp över, det är övergående, och i takt med det friska regnet som faller känner jag energin flöda. Okej, nu kanske jag överdriver lite. Det tycks vara en bieffekt av trötthet. 

Det jag åstadkom på första arbetsdagen var ungefär det här:

Nu drabbades jag också av en plötslig längtan efter ett ordentligt brännbollsspel. Det var inte igår man kutade mellan boen och missade tre bollar på raken då man stod i tur att slå. 

Hoppas ni alla har haft en fin sommar och en smidig återgång till arbetet, ifall ni redan är tillbaka i ekorrhjulet.