Hamstring

Hej alla virusvänner! Nu går det inte längre att sticka huvudet i sanden och låtsas som om inget speciellt pågår. Nej, nu är det undantagstillstånd och krisläge och inget är sig likt. Alla påverkas vi på sätt eller annat och vi kan inget annat än gilla läget.

Vad har du hamstrat hem då, undrar jag? Toalettpapper? Handdesinfektion? Ärtsoppskonserver? Eller är det du som har tömt butikshyllorna på jäst? 

Och vad har jag hamstrat, undrar du? Tja. Maken har sett till att vår vinkällare är välfylld och själv störtade jag iväg till biblioteket idag så fort jag hörde att biblioteken stängs. Det gäller att prioritera rätt. 

Några veckors undantagstillstånd ska vi väl klara?

Om kvinnodagar och jämställdhet och kloka gummor

Jag inspireras plötsligt av den annalkande kvinnodagen (8 mars) och speciellt av en kolumn i dagens Västis skriven av Anita Westerholm. Läs inlägget här! 

Alltså en så klok människa den kvinnan är! Hon sätter mina tankar om kvinnodagen på pränt - förutom att mina tankar inte är lika välformulerade och genomtänkta. 

Allt sedan kvinnodagen började uppmärksammas lite mer allmänt har jag haft svårt att förstå varför dagen ska noteras med rosor, choklad eller annat fluff som allmänt anses uppskattas av kvinnor. Förstår folk inte vad meningen med kvinnodagen är? Tror man att det är en upprepning av Valentine's Day? Eller att det är alla kvinnors födelsedag?

Internationella kvinnodagen firas för att uppmärksamma ojämställdhet och kvinnors situation världen över och den kommer att finnas till så länge kvinnor och män inte har samma möjligheter i dagens samhälle. Överhölj gärna kvinnorna med champagne och pälsar och kaviar under årets andra 364 dagar. Men just den här dagen så firas bäst genom att fundera på varför vårt samhälle inte är jämställt och vad just du kan göra åt det. Rosor undanbedes, tack. 

Varning för starka scener!

Jag börjar med att utfärda en disclaimer som närmast riktar sig till män och svaga läsare. Det här inlägget kommer att handla om kvinnor och mens och övergångsåldern och den som har obehag av ämnet rekommenderas sluta läsa nu. 

För några år sedan hittade jag av misstag en mobilapp som håller reda på din menstruation. Appen varnar i god tid före mens, påminner dig om att notera dagarna i appen och håller koll på p-piller. Tänk det! Nu behöver man inte längre kryssa för dagar i en otymplig kalender och ha problem att hålla koll på menscykel och ägglossningar. Den appen skulle man haft nytta av i unga år vill jag påstå. 

Nu råkar jag ju själv befinna mej rejält på ovansidan av femtioårsstrecket med ena foten i övergångsåldern. Min mens har hittills fortsatt som normalt, men har nu lyst med sin frånvaro sedan slutet av december. Appen har förstås sagt till då det skulle ha varit dags för mens och påmint mig flera gånger om att märka i mensdagarna. Nu är mensen 41 dagar försenad och appen har nu konstaterat att jag är GRAVID och berättar hjälpsamt att beräknad förlossningsdag är 2 oktober. Vet inte riktigt hur jag ska berätta den glada nyheten för fadern och storebrorsorna... 

Min gynekolog och jag skrattade glatt åt appen idag på årskontrollen och konstaterade att det  finns behov för en app för kvinnor i övergångsåldern också. Fast vem vet, kanske det redan finns en? 

Verkligen inte!

Glad fastlagstisdag sötnosar!

Har firat med en rejäl portion ärtsoppa till lunch. Och fastlagsbulle. Och den eviga diskussionen om sylt eller mandelmassa. Jag förstår inte frågeställningen. Antingen äter man fastlagsbulle eller så äter man bulle med sylt och grädde. Men kalla den för sjutton inte fastlagsbulle, för den görs med mandelmassa. Sådetså. 

Hemlagat är bäst. 

En ovanligt vanlig lördag

Steg upp, åt frukost, läste morgontidningen (den riktiga, i papper), Kokade förmiddagskaffe, tvättade en maskin tvätt, kollade på sociala medier och slöade. 

Åkte ut i skogen med ett gäng kompisar för att gå i drevet på har- och rådjursjakt. 

Gissa vem som ser sådär proffsig ut!

Åkte sedan vidare till Bötesberget för att klättra upp i utkikstornet (52 m ö.h.) och dricka kaffe i blåsten och regnet. Men vem bryr sig.  

Pannkaka med hallonsylt och grädde smakar mums.

Åkte sedan hem till värdparet för bastu, vinterbad och midddag. Innan middagen tog vi in hästarna från hagen. 

Åkte hem, gick till sängs.  

En helt (o)vanlig lördag.

Fotnot 1

Jaktens utdelning var ett rådjur utom skotthåll och en havsörn. Det var inte drevets fel i alla fall. 

Fotnot 2

Jag klättrade inte upp i utsiktstornet. Det räcker väl att några andra gjorde det. Någon måste vakta kaffekorgen också. 

Fotnot 3

Min andel av vinterbadet var att stå och huttra på bastutrappan och ropa uppmuntrande till de modiga badarna att de ska skynda på för att jag fryser så sjutton. 

Fotnot 4

Jag satte grimman på Ama, men räcktes inte upp att trä den över öronen. Och det var nog mera Ama som ledde mig in till stallet än jag som ledde henne. Hästar är ena riktiga bjässar. 

 

Våga vara ensam

En liten men bestämd ung dam i treårsåldern klev in i ångbastun i simhallen. Hon stannade i dörren precis så länge att den mesta ångan hann försvinna. Hon bredde omsorgsfullt ut sin sitthandduk tätt intill min, i den i övrigt helt tomma bastun.

-Du tycker inte om att vara ensam, va? Sa hon uppfordrande och spände ögonen i mig. Lite mesigt mumlade jag nånting om att jag gärna sitter ensam i bastun och njuter. Sånt biter inte på bestämda unga damer. Hon informerade mig om att ångan får henne att hosta och att hon tror det är farligt i ångbastun. Jag mumlade nånting om att det inte finns nånting farligt i ångbastun. Det klingade för döva öron.

-Du tycker inte om att vara ensam, va? Sa hon igen och föreslog sedan att jag skulle göra henne sällskap i den vanliga bastun istället. Istället för att sitta ensam och övergiven i ångbastun. Lite mesigt mumlade jag nånting om att jag hellre stannar kvar i ångbastun. Ensam. Och räddades i samma ögonblick av hennes mamma som ropade på henne.

-Stäng dörren efter dig, ropade jag morskt efter henne och drog en lättnadens suck. Sällskapssjuka unga damer är inte att leka med.

Det händer en massa i ångbastun vill jag påstå. Läs mera här och här.

Om temperatur och lättklädda unga damer

Det har varit ont om vinterdagar hittills denna vinter. I själva verket har den termiska vintern inte alls börjat här i södra Finland. (Den termiska vintern anses börja då dygnsmedeltemperaturen sjunker permanent under nollstrecket). Jag har tappert försökt heja fram lite kallt och snö och is, men börjar snart luta åt att det skulle vara lika bra att hoppa fram till våren nu. Vi är ju ändå redan i februari. 

Det finns ändå en strimma hopp för alla som är sugna på vinter. Så tänker jag eftersom dragkedjan i min vinterrock gick sönder häromdagen. Jag har fört in rocken för reparation och får vänta ungefär 3 veckor tills den är klar. Och tror starkt på att Murphy kommer att skicka in en kallfront eller två eftersom jag ska klara mig utan min varma vinterrock under tiden. Ni får tacka mig för årets vinter om det blir någon. 

Lite i samma ämne tänker jag på den lättklädda flicktrion jag såg på stan idag. Inte lättklädda i den meningen, alltså, men med öppna tunna rockar, ingen halsduk, inga vantar och bara ben i den obligatoriska glipan mellan strumporna och de tajta leggingsarna. Inga tecken på förfrysning uppvisades, men jag undrar när exakt dessa varmblodiga unga töser förvandlas till ständigt frusna gnälliga tanter som sveper in sig i sjalar och hemstickade yllesockor och klagar på temperaturen både inomhus och utomhus?

Nu dags för eld i brasan.