En liten men bestämd ung dam i treårsåldern klev in i ångbastun i simhallen. Hon stannade i dörren precis så länge att den mesta ångan hann försvinna. Hon bredde omsorgsfullt ut sin sitthandduk tätt intill min, i den i övrigt helt tomma bastun.
-Du tycker inte om att vara ensam, va? Sa hon uppfordrande och spände ögonen i mig. Lite mesigt mumlade jag nånting om att jag gärna sitter ensam i bastun och njuter. Sånt biter inte på bestämda unga damer. Hon informerade mig om att ångan får henne att hosta och att hon tror det är farligt i ångbastun. Jag mumlade nånting om att det inte finns nånting farligt i ångbastun. Det klingade för döva öron.
-Du tycker inte om att vara ensam, va? Sa hon igen och föreslog sedan att jag skulle göra henne sällskap i den vanliga bastun istället. Istället för att sitta ensam och övergiven i ångbastun. Lite mesigt mumlade jag nånting om att jag hellre stannar kvar i ångbastun. Ensam. Och räddades i samma ögonblick av hennes mamma som ropade på henne.
-Stäng dörren efter dig, ropade jag morskt efter henne och drog en lättnadens suck. Sällskapssjuka unga damer är inte att leka med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar