Får man skämta om den globala uppvärmningen?

Jag har precis gjort en fasansfull upptäckt. Den globala uppvärmningen är troligen frammanad av oss. Ja, av yours truly med Make. Oerhört, inte sant. Nu undrar ni förstås varför. Är det vårt privata jetplan som används för flitigt? Eller läcker slutförvaringen för kärnavfall i hörnet av trädgården? Pruttar vi för mycket?

Nej, det är faktiskt enklare än så. Vi har tidigare i våra liv alltid bott om inte på hög höjd så i alla fall flera meter ovanför havsytan. Tryggt alltså med tanke på nära förestående höjningar av havsvattenståndet. Och i fjol flyttade vi till vårt nya hus. Nätt och jämnt ovanför havsytan. I själva verket en gammal sjöbotten (inte på min levnadstid, men dock). Vid högvatten måste man nästan ha gummistövlar på då man går till postlådan. Näckrosorna frodas och bredvid bilarna är roddbåten förtöjd. 

Okej, nu överdriver jag en aning. Men jag ser i alla fall ett klart samband mellan eskaleringen av den globala uppvärmningen och vårt flytt till stranden. Tydligen satte vi bollen i mera rullning i fjol. Plötsligt känner jag mig inte så trygg längre. Vad tror ni? Om jag siktar på att leva i trettio år till, kommer vår trädgård då att ligga under vatten? Och när i så fall är det läge att skaffa ett stim karpfisk istället för gräsmattan? Hjälp.

Dunkadunka i radion

Jag hade faktiskt tänkt låta bli att lägga mig i debatten om Yle Vegas programutbud. Helt enkelt för att jag förstår att smaken är som baken och att det är omöjligt att vara alla till lags i en public service kanal som riktar sig till en bred och diversifierad publik. Och för att de flesta radioapparater jag känner till har en avstängningsknapp som man kan ta till då man absolut inte vill lyssna. 

Men dagens insändare i Hbl ville annorlunda. Först av allt vill jag tacka skribenten som tydligen placerar in mig i den obestämbara gruppen "ungdomar". Jag är 54 år och gillar det mesta av "det öronbedövande oljudet, den så kallade musiken" som spelas på Vega. Flödesradion passar mig och min lyssnarstil utmärkt. Jag gillar korta inslag och nyheter varvat med bra musik. Vissa av de "program som är värda att lyssna till" tycker jag är helt ok, vissa pratprogram är bara helt otroligt usla. Så blir det på en kanal som riktar sig till vuxna lyssnare, dvs människor i yngre medelåldern fram till pensionärer, människor på landet och i stan, singlar, familjer, tondöva, ateister och troende, veganer och schackspelare, cyklister och dyslektiker. Yles redaktörer gör ett superbra jobb för att producera något för envar. Ibland blir det sillsallad, ibland toppenradio. Och fortfarande finns den där avstängningsknappen på radion. 

Den som vill ha mer pratradio kan ladda ner en podd. Den som vill höra enbart visor eller klassiskt kan lägga på en skiva. Framför allt ska man akta sig för att göra sig till talesperson för alla "mognare lyssnare" och tro sig veta vad andra tycker. Alla får ha sin egen åsikt och man får gärna tuta ut den på gator och torg. Men den åsikten representerar inte mig och det jag tycker och tänker. Heja Yle Vega. 

Dagens mindfulness

I går morse fick jag en ofrivillig övning i mindfulness. Tåget till Karis hade precis åkt iväg då jag kom till järnvägsövergången. Men då går bommarna ner igen och ett godståg segar sig förbi i slow motion. Kan du motstå att räkna vagnarna på ett passerande tågsätt? Nej, inte jag heller. 40 vagnar drog loket. Långsamt. Mycket långsamt. Jag skulle ha cyklat snabbare. I alla fall i nerförsbacke.

Högintensivt

Hösten är officiellt här, även om temperaturen och vädret lite spjärnar emot. Och såsom traditionen påbjuder är det igen dags att börja ett nytt liv efter sommarens utsvävningar.

Ekenäs gymnastikförening erbjuder i år en ny träningstimme på torsdagar, Tabata eller högintensiv träning. Nu behövs det fler deltagare i gruppen annars inhiberas den och det är ju tråkigt. Det behövs också fler deltagare för det är jättejobbigt att bara vara fem deltagare. Man har ingen chans att fuska eftersom ledarens hökögon har full koll på alla. 

Kom med nästa torsdag och hjälp mej bli lite osynlig i de värsta övningarna! Vi ses!

EGFs program hittar du här!

Sveicieni no Rīgas!

Vi flyttade villa-avslutningen förra veckoslutet några hundra kilometer söderut och tillbringade månadsskiftet i Riga, Lettland. Det är inte långt till Riga, men jag hoppas Greta förlåter oss att vi ändå tog flyget ner. Flygresan är så kort att det bara serverades kalla drycker, kaffe hann man inte koka. 

Riga är en intressant stad, som påminner mycket om Tallinn eller Helsingfors. Riga lär vara ett intressant resmål för arkitekturintresserade men funkar bra också för oss som är mer intresserade av matupplevelser och priset på ett glas vin. Hälften av invånarna i Riga är rysktalande, men landets officiella språk är lettiska. Det spelar inte så stor roll, lettiskan är i det närmaste omöjlig att förstå. Men man klarar sig bra på engelska. 

Stegmätaren visade nästan 20000 steg per dag, och det kändes minsann. Det var skönt att bada sina trötta fötter i Östersjön ute på Jurmalas härliga sandstrand. Rekommenderar en tur till Baltikums största stad, åk dit vetja.

Riga är fullt av pampiga statyer. I bakgrunden Järnvägsbron som går över floden Daugava. 

Vi stötte på bekanta.
(Nej! Vi gick inte in)

Rigas motsvarighet till Stockas klocka.
Laima-klockan är en populär mötesplats framför Frihetsmonumentet i bakgrunden.

Parlamentshuset med lettiska flaggan stolt vajande på taket. 

I toppen på den 60 meter höga flaggstången mitt i Daugava vajar en enorm flagga som syns bra från flodstranden. 

Kruttornet.

Stadsmusikanterna i Bremen står staty i Riga också.
Åsnan, hunden, katten och tuppen står vackert uppställda utanför en kyrka i gamla stan.

Ibland är de enkla nöjena de bästa. 

Vi tog tåget till Jurmala, för det hör till då man besöker Riga. Vi blev inte besvikna!
En bråkdel av den 26 kilometer långa stranden orkade vi ta oss an.

På Centralmarknaden köper Riga-borna sin mat.
4 zeppelinhangarer fulla med kött, ost, grönsaker och allehanda varor slår nog vilken supermarket som helst. 

Som vanligt frossade vi i god mat. Räkspettet var bara en av höjdarna. 

Kul graffiti. Är ingen opera-konnässör så jag tar inte ställning till påståendets riktighet.