Ris och linser

Ännu smälter jag intrycken från Nepal-resan. Och njuter av att vara hemma igen. Knäckebröd. Fisk och potatismos. Dusch med varmt vatten. Egen säng. Livets små lyckoämnen.

Nepalesisk mat är god, men en aning enahanda. Speciellt upplevde många av oss att det i byn blev för mycket ris och linssoppa. I städerna är utbudet större och man kan variera luncher och middagar. Sedan kan det lätt hända att man förivrar sig att dricka nånting med is i eller beställa pizza på "fel ställe" och några i gruppen drabbades av magproblem under de sista dagarna. Vi (som stod på benen) bjöds på en riktig festmåltid sista kvällen i Kathmandu, med dansuppvisning och risvin och hela baletten. Vi satt bekvämt på låga stolar vid dignande bord och rätterna bara ramlade in. Först en liten skål popcorn. Sedan kryddig stekt potatis och momos (degknyten) med dip. I detta skede var jag redan rätt så mätt, men en klunk risvin (som alls inte är något vin utan en stark spritdyck) hjälper att smälta maten. Sedan följde en skål ärtsoppa och så var vi framme vid huvudrätten, dal bhat. En hög med ris (bhat) ackompanjerad av små skålar med linssoppa (dal), vegetarisk röra, kyckling och de allestädes närvarande gröna grönsakerna, troligen grönkål och spenat. I Nepal äter man med fingrarna, men det är helt ok att äta med sked eller gaffel också. Men ät med höger hand! Den vänstra är smutsig. Dela heller inte mat med någon eller drick med läpparna mot glaset (lättare sagt än gjort, vill jag påstå). Överlevde man denna matorgie återstod endast efterrätten, en skål frisk youghurt kryddad med kanel och kardemumma. Det var inte speciellt lätt att ta sig upp ur de låga stolarna efter den måltiden, kan jag berätta. 

I byn serverades frukost och lunch för gruppen i samlingsrummet. Helvetas egen kock Ramis kokade över öppen eld och bjöd på dal bhat men också nudlar och andra spännande röror. Till frukost fick vi alltid hårdkokt ägg, banan och äppel nersköljt med te. Sedan varierades frukosten med vitt bröd, chokladkaka eller cornflakes med varm sockrad mjölk. (Kändes bra att ha ett litet förråd av mellanmålsstänger med i väskan.) 

Middagen skulle ätas hos värdfamiljerna och första dagen på slaget 19.00 fick jag och Maria sätta oss på en bastmatta ute på vår "terrass" medan vår värdinna hämtade fram mängder av dal bhat och grönsaker. Det visade sig snart att nepaleser inte äter tillsammans med sina gäster, så det blev ju lite tråkigt att sitta på tumanhand och äta. De följande kvällarna åt vi i gruppen våra middagar tillsammans uppe i samlingsrummet i stället. Vi europeer åt först och sedan våra värdar efteråt. Först männen, sedan kvinnorna. Ja, alla sedvänjor kändes ju inte riktigt bra. 

Min absoluta favorit i det nepalesiska köket är pakora eller vegetable fritters. Strimlade grönsaker, potatis, blomkål, ärtskidor, lök som blandas med en kryddig smet och friteras i olja. Ramis märkte att alla gillade fritters, så det serverade han flera gånger som mellanmål eller förrätt. (Momos kommer som god tvåa!).
Det nepalesiska köket påminner mycket om det indiska, så på restaurang lönar det sig att äta tandoori, biryani, tikka och liknande. Hamburgare och pizza kan med fördel vänta tills man är i Europa igen.

Tevatten i stora pannan.

Frukost.

Ingenjör till vardags, kock på arbetsläger däremellan. 

Kollegan Beate friterar pakora.

Youghurt - alltid fräsch och kryddig.

Dal bhat hemma hos vår värdfamilj.

Dagen började med en kopp pepparte. Första dagen hällde jag ut teet i smyg, men man vänjer sig vid allt och sista morgonen smakade teet riktigt gott faktiskt. 

Fritters. Jaja, speciellt vackra är de inte. Men goda.  

Sista kvällens matorgie.