Normalt älskar jag att resa, båda på semester och i jobbet. Det beror förstås på att jag har precis lagom med resdagar, snarare för få än för många, under året. Jag älskar atmosfären i avgångshallen på flygfältet, spänningen i säkerhetskontrollen, dofterna och rösterna som slår emot en då man har landat i ett annat land, i en annan stad, känslan av den mjuka hotellsängen och smaken av annorlunda kryddor och lokala specialiteter.
Men enough is enough, liksom. 28 timmar efter att vi kom hem från en minisemester i Spanien åkte jag iväg mot flygfältet igen, denhär gången på jobbresa till Schweiz. Det var måttligt roligt. Väl framme i Pfäffikon där solen lyser känns det lite bättre, men oj vad jag ska njuta av att bara vara hemma i veckoslutet. Inte ens vilda björnar (hästar? vargar?) kommer att kunna dra mej utanför Ekenäs.
 |
| Paella i La Manga på söndagen. På måndagen maletköttsås i matsalen på jobbet i Ekenäs. Tvära kast. |
 |
| Idag sitter jag i hotellrummet och jobbar. Fast mest kollar jag ut på utsikten över Zürich-sjön som skymtar bakom parkeringen. I morgon och på torsdag är det konferensrumsväggarna som står för utsikten. |
Min bästa investering i klädväg nånsin är kanske de här fulingarna, mina flygstrumpor som jag alltid drar på mig på flygresor längre bort än Köpenhamn. Jag har inga stora problem med åderbråck eller blodtryck, men vem som helst får ju myror i benen av att sitta still i flera timmar. Flygstrumporna håller dina ben och fötter glada och nöjda hela resan. Köp ett par egna, det kommer du inte att ångra!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar