Lite ovanligt - jag och Airbnb

Många förfasade sig över att jag reste ensam till andra sidan jordklotet. Och visst var det stundvis tråkigt att bara ha sig själv som sällskap. Men samtidigt var det skönt att bara behöva ta hänsyn till sig själv. Äta när man är hungrig, vila när man är trött, se det man själv vill se. Me, myself and I. 

Själv förfasade jag mig mer över att jag inte - som jag brukar - reste med snyggt vikta kläder i kappsäck utan bar mina grejer i en rinka. Det säger ju sig självt att jag inte kunde bära med mig kläder för nästan tre veckor, så jag packade minimalt och tvättade under resan. Det är visst inte mitt favoritsätt att packa, men det funkade. Nästa resa blir nog med kappsäck i alla fall...

Och mest förfasade jag mig över att jag var modig nog att bo på Airbnb, dvs hemma hos folk! Jag som avskyr att övernatta hos andra människor och helst bor på ett bra hotell med alla bekvämligheter... 

Dels tvingades jag av budgeten att välja billigare boende, men framför allt ville jag pröva på att bo hemma hos lokalinvånare för att få sällskap. Och bra gick det! Jag hade lyckats pricka in väldigt trevliga värdar och lämpliga övernattningsplatser. 

Så här lyxigt bodde kinesiskan Elaine på nittonde och översta våningen i centrala Melbourne. Jag hade eget rum (nedan) och delade badrum med gästen i det andra gästrummet. Dusch med schampo och duschkräm, tvättmaskin och köket stod till förfogande. 

I Hobart bodde jag en liten bit utanför stan hos Vee i ett vanligt egnahemshus med en ljuvlig trädgård. Citronträdet gav ännu frukt men wallabyn som brukar besöka henne regelbundet syntes inte till tyvärr.
Jag hade en egen "lounge" utanför mitt sovrum, men delade badrum och kök med värdinnan. Det var lite snålt med uppvärmningen, speciellt då natten var kylig, och värmeslingor i kaklat badrumsgolv är tydligen en uppfinning som endast används på norra halvklotet. 

Hos pensionerade paret Peter och Mary i Melbourne hade jag hela källarvåningen för mig själv. Ouppvärmd kan jag tillägga. Tackochlov för den elektriska filten i sängen.
Peter och Mary bjöd på hemlagad pizza och rödvin och en trevlig pratstund i sitt kök då jag anlände sent på kvällen, så att jag inte behövde gå ut för att äta.

Hos unga paret Erin (Australien) och Nicolas (Frankrike) bodde jag verkligen centralt i Auckland. Men i deras lägenhet svingar man minsann inte en katt. Jag hade faktiskt svårt att svänga mig med rinkan på ryggen...
Mitt rum rymde en säng och inget annat, och vi delade förstås det minimala badrummet. Men jag kunde tvätta och torka mina kläder, använda köket och fick vänligt bemötande och goda råd av ungdomarna. 

I Wellington bodde jag hos pensionerade Pen i ett rätt så lyxigt våningshus på promenadavstånd till stan.
Pen körde mig in till stan första kvällen och bjöd på lyxig frukost, ett stort sovrum med fin utsikt och glatt småprat. 

Några nätter "unnade" jag mig att sova på hotell. Det är nog den övernattningsformen som passar mig bäst, men visst kan jag rekommendera Airbnb för särskilt sällskapliga människor, och visst kan jag tänka mig att använda mig av det igen. Återigen har jag vuxit som människa. Tänk vad man kan lära sig även som femtioåring!