Nej!

- Calle, ska vi gå ut och leka?
- Nej! Vill inte gå ut!

Nå, barn bör leka utomhus en gång om dagen, så Mosters vilja var starkare och ut gick vi. Lekparken, sportplanen, skogen och så sysslade vi med lite trädgårdsarbete också. (Det sista inbegrep klottande i vattentunnan så nu hänger halaren på tork...)


- Calle, ska vi gå in och laga mat?
- Nej! Vill inte gå in!

!!

Höstmarknad i Fiskars


Att gå på Matmarknad med tre kompisar i ålder knappt 5 år till dryga 80 år är kanske inte optimalt om man tänker sig att vandra omkring över hela området och bära på en massa varor (sorry flickor och Halvan!). Men vi hade ju skoj i alla fall!
Härliga dekorationer!
Petris Chocolate Room har dukat fram annat än choko.

Vi tittade på pumpor och hönor och köpte Tenala-ost och Nyby-kött och macaroner och äppelsaft från Brödtorp. Vi kikade in i Bianco Blu och lärde oss hur man blåser glas. Vi åt hot dog och drack Backers kaffe med smörgås och fick en massa smakprov. Och vi blev trötta.

Alla kom inte med bil... Utmärkt vespaväder!

Man kan se på höns - eller läsa om dem...
Det var rentav trångt inne i Magasinet!
Jaja, jag vet att man kan köpa Tenalaost i Tenala. Men det är klart man måste stanna hos Frimans och köpa en bit. Och provsmaka... 
Wow, vilka pumpor!
Vilken härlig dag för en matmarknad och oj så mycket gott det finns nära dig i Västnyland! Matmarknaden fortsätter i morgon. Borde man ta sig en tur då också?

Det beror på vad man jämför med

Jaha, nu knackar nog vintern på dörren. I morse skrapade jag is från vindrutan första gången och idag är det dags för säsongens första brasa. Nu har vi täcken i påslakanen, strumpor i skorna och ytterdörren står inte längre på vid gavel dagarna i ända. Ungarna gnäller och vill sätta på värmen, men jag håller ut, åtminstone till oktober. Det finns ju sockor och tröjor, för sjutton! Fast i kväll har jag lovat sätta in Treans innerfönster.

Och nu exploderar naturen i färger. Sommarens blomprakt är ingenting mot höstens granna färger! Nu blommar kärleksörten, gullriset och ölandstokarna och physalisens orangelyktor lyser upp uppfarten.







Och lite stillsamt höstregn är heller inte så tokigt. I alla fall inte om du hålls torr under ett stort vitt paraply.

Och tänk att 6 plusgrader på hösten känns vansinnigt kyligt medan 6 plusgrader i mars får oss att ta bort halsduken och gå med rocken öppen medan ungarna börjar prata om shorts. Det beror bara på vad du jämför med...

Tid till alarm...

För det mesta använder jag min klockradio på vardagsmorgnarna, och vaknar oftast några minuter innan den går igång. Men om jag ska stiga upp extremt tidigt brukar jag gardera genom att lägga alarm i telefonen också (även om jag för det mesta vaknar strax innan väckning också dessa morgnar).

Så är då klockan vidpass halv elva på kvällen och klockan förväntas ringa 04.45. Då jag sparar alarmet meddelar telefonen förmanande "Tid till alarm: 6 timmar och 17 minuter". Hjälp. Normalt är jag ju kvällstrött och har svårt att hålla ögonen uppe medan jag läser ett kort kapitel i kvällslektyren. Men nu då jag har en enorm press på mig att somna för att få sova åtminstone de utlovade sex timmarna är jag naturligtvis spritt språngande klarvaken och ögonen är vidöppna och tusen tankar snurrar i huvudet och så ligger jag där och försöker somna med våld. Det går sällan riktigt bra...

Och jo, jag vaknade 04. 37. Inte speciellt pigg och utvilad, men vaken.

Projektledarskap

Klockan är 17.20 och vi är bjudna på kräftskiva kl 18.00. Då frågar Maken, som så ofta tidigare, "Har vi nånting med till värdparet?". (Observera gärna pronominet "vi"). 
Och det är klart att vi har nånting med till värdparet, det brukar höra till mig att skaffa nånting, alternativt tänka på att be Maken skaffa nånting. Sådan ansvarsfördelning har vi haft i alla dessa år och det funkar rimligt bra. Jag brukar sällan glömma.

En gång läste jag Gunilla Bergenstens bok Familjens projektledare säger upp sig, som handlar om det faktum att det för det mesta är kvinnan som håller reda på och organiserar i familjen. I boken beskriver författaren vad som hände då hon slutade med att organisera och hålla koll på familjens aktiviteter. Hon slutade givetvis inte med sin del av hushållssysslor och annat, men tog inget ansvar för att hålla reda på födelsedagspresenter, läkartider, barnens Mulle-matsäckar och föräldramöten. Kaos uppstod givetvis. 
Boken är underhållande skriven och fungerar bra som avskräckande exempel på hur det inte lönar sig att gå till väga om man vill ha en fungerande familjelogistik...

Jag tycker det är lämpligast att fördela ansvaret mellan sig. Så att fotbollsmatcher och -utrustning, räkningar som ska betalas, skolfotografering, vaccinationer, garantikvitton och bilservice inte enbart ligger på den enas ansvar utan var och en gör det man är bra på/är intresserad av. 

Det är alltså helt ok att jag alltid ser till att vi har en gåva med då vi är bortbjudna, bara jag slipper städa bilen. 

Livet som medelålders - del 16

Det måste vara ett ålderstecken, det där med upproriskhet. Jag har inte känt så här sedan tonåren, men nu sitter det en liten rebellisk djävul på min vänstra axel var och varannan dag och lurar mig att göra en massa olutheranska beslut.

Just nu har jag varit helt vild och tagit ut en USB-sticka ur datorn utan att mata ut den i safe mode! Det ni!


Nu ska jag gå ut på gården och sparka omkring lite småsten också.

Spottar tre gånger över axeln

Ibland går det dåligt - men ibland går det riktigt dåligt. Det har inte varit en speciellt bra dag idag. Så är det ibland. Det började redan på väg till jobb, och sedan gick det bara utför.
Då jag på eftermiddagen kom susande längs Norra Strandgatan med bilens tankmätare vilt blinkande och den pigga uppmaningen "Tanka snarast" lysande på instrumentbrädan, tvingades jag dessutom bromsa in och släppa en svart katt över vägen. Helsvart, så vitt jag kunde se. Nej, jag är inte vidskeplig överhuvudtaget, men då var det nog läge för en djup suck.

Ännu är det några vakna timmar kvar på dygnet. Jag håller andan och väntar.

What doesn't kill you makes you stronger. Eller hur?

Naturens under

Nu ska man inte bli desperat över sommarblommornas förskräckliga tillstånd och slänga iväg dem i ett hastigt raseriutbrott. Passa på att samla in frön från trädgården för användning i nästa år!
Vilket mirakel att följa med hur det lilla oansenliga fröet omvandlas till underbara, fantastiska blommor.

Krassefrön, ännu inte riktigt redo att plockas. 
Krasse växer tacksamt lite varstans och blommar rikligt i granna gula och röda färger.
Luktärten blommar vildsint i fina pastellfärger och gör sedan skidor som innehåller frön för nästa år. h

Årets rosenbönor blev ENORMA. Och inne i de torkade skidorna finns bönorna, giftlila till färgen. Men de lär ska vara ätbara?

Rosenbönan tar sig bra också på skuggiga platser och blir en stor grön buske som ser lite ovårdad ut. Åtminstone hos mig...
Att samla stockrosfrön är dammigt jobb. Inne i varje blomma finns tiotals, ja hundratals tunna små frön som ska bli till ståtliga, höga, vackra blommor. Ofattbart.


Aklejans frön är pikipikismå. Nys inte!

Vems bröllop?

Mammor är för det mesta bra att ha, men speciellt bra är det med en mamma som bjuder på Tallinnresa och operabesök. Det är min mamma det!  V...