Livet som medelålders - del 16

Det måste vara ett ålderstecken, det där med upproriskhet. Jag har inte känt så här sedan tonåren, men nu sitter det en liten rebellisk djävul på min vänstra axel var och varannan dag och lurar mig att göra en massa olutheranska beslut.

Just nu har jag varit helt vild och tagit ut en USB-sticka ur datorn utan att mata ut den i safe mode! Det ni!


Nu ska jag gå ut på gården och sparka omkring lite småsten också.

at

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)

Bättre sent än aldrig

Sist på bollen. Sent ska syndaren vakna. Var sak har sin tid. Jaja, nu har också jag äntligen tagit mig en tur på det nya, världskända konst...

  • Släpärtstider
    Det är släpärtstider igen. Under några korta högsommarveckor då man får tag på åkerärter på torget. En kortare period än den riktiga kräfts...
  • Panikpackning
    För några dagar sedan läste jag i Husis kåseri om kåsörens ständigt återkommande dröm där hon befinner sig hemma i sitt flickrum och packar...
  • Vem äter örnarna?
    Min arbetsplats har ett ovanligt rikt djurliv. Utanför huset strövar ofta hjortar och harar, och ibland kan en havsörn skymtas från konfere...