Jag har tidigare ondgjort mig över att jag inte gillar servicestationer. Men bilverkstäder är nog snäppet värre. Med jämna mellanrum bör man tyvärr uppsöka en bilverkstad för att utföra märkesservice på sin bil. Eller ännu värre, reparera någonting som har gått sönder på bilen.
Normalt går servicen till så att Maken beställer tid till service. En tid då varken han eller sönerna kan föra bilen på service, utan man tvingas föra bilen till verkstaden själv.
Normalt vet verkstaden vad som ska utföras vid t.ex. 40.000 km-servicen, men ibland finns det något speciellt som måste kollas upp eller checkas. I bästa fall blir man instruerad att vid överlämnandet av bilen påminna servicepersonalen om att
förfluffningsmatarventilen bör bytas. I värsta fall glömde Maken beställa den specifika ventilen och man blir instruerad att vid överlämnandet av bilen be om byte av
omfarflingsbytarventilen.
I båda fallen uppstår en diskussion där motparten talar ett obekant språk som man inte förstår någonting av. Man tillfrågas när ventilen i fråga senast bytts, eller upplyses om att verkstaden inte har en ny ventil i lager och att den måste beställas in separat för utbyte följande vecka eller så tillfrågas man om dimensioner eller millimetrar eller material som man inte har svar på. I något skede bör motparten fråga om kostnader och erbjuda ett kostnadsförslag. Om de inte gör detta bör man själv komma ihåg att fråga detta. Men man har ingen aning om vad en
debliffningssättarventil och arbetet att byta ut den ska kosta. Så man nickar och accepterar och tackar snällt för att verkstaden åtar sig att utföra arbetet på kort varsel.
Så lämnas bilen på verkstaden för en förmiddag och man instrueras att hämta upp den efter kl 13 och man blir tillsagd av Maken att fråga om något viktigt och av intresse upptäcktes under servicen. Man håller andan och hoppas att inte.
Vid upplockandet räknar Mannen vid disken upp vad som bytts och putsats och fyllts på och spänts åt och oljats och efter punkt ett (spolarvätska) glömmer man genast allt han nämner men tackochlov finns allting nerskrivet på fakturan. Med pientarvikelisä.
I värsta fall drar Mannen vid disken efter andan, rynkar pannan och säger med allvarlig stämma att man upptäckt att
demufflingsflurkarventilen behövde bytas ut eftersom
karföffelcylindern annars kan ta skada. Man har alltså på eget bevåg också bytt både
omklaffningsblitterventilen och den ikopplade
gloffern, säger han stolt. Annars riskerar hela motorn skära ihop och det går ju inte på garantin.
I detta skede hägrar redan betalningen och nyckelöverlämnandet och möjligheten att snabbt som attan slippa från den oljeluktande verkstaden och gubbarna i blåställ och man bara nickar och säger ok och hoppas att denna information också står på fakturan för man har inte en chans att upprepa denna information korrekt för Maken. Man halar upp plånboken från väskan och pungar ut med 440 euro och får inte ens en liten giveaway i form av en lippis eller en penna eller en fickräknare och så ska man gå ut på parkeringen och söka efter bilen för den parkeras aldrig på samma plats där man lämnade den. Ibland har det hänt att man går runt parkeringen tre varv och ändå får gå in och fråga var den den finns. Men jag erkänner ingenting.
Sedan är det viktigt att kolla att serviceboken är rätt ifylld. Och därefter kan man dra andan till nästa service om ett år. Men hur ser en
bekluckningsbluffarventil ut och vad gör den egentligen?
