Mera förlossningsminnen

Femte maj för 18 år sedan var en torsdagskväll. Fast lite mer spännande än en vanlig torsdagskväll. Fredagen var nämligen dagen D, beräknad nedkomst för Tvåan, men också Makens 30-årsdag. Tidsoptimister som vi var redan då, hade vi naturligtvis bjudit till fest hos oss på fredagskvällen och väntade ett tjugotal gäster. Helt oförberedda på komplikationer var vi ju ändå inte, både plan B och plan C låg på lut och skulle visa sig komma väl till pass.

Strax innan midnatt gick nämligen vattnet med ett ljudligt 'poks' och på två röda sekunder hade Maken svischat den sovande Ettan över till gudmor i grannlägenheten, grabbat BB-väska och höggravid fru och startat bilen.
Ensamma med barnmorskan och barnskötaren på den tysta förlossningsavdelningen kämpade vi oss sedan genom majnatten och vid femtiden, då morgonen ljusnat, föddes Tvåan, Makens bästa 30-årsgåva (erkänn att det var vältajmat!!) till ackompanjemang av vacker fågelsång. Ungefär tre kilo tung och en halvmeter lång. Rödskrynklig. Och hungrig.

Och i morgon är det dags för Maken och Tvåan att fira sin 18:nde gemensamma födelsedag (erkänn att det är smart ordnat med två födelsedagar på samma dag!!). Tvåan håller på att ta körkort och har kallats till uppbåd i augusti. Han är inte rödskrynklig längre och har samlat på sig några centimetrar och kilon till. Men han är fortfarande hungrig.

PS. 30-årsfesten på fredagskvällen i maj 1994 var mycket lyckad trots att värdinnan och Tvåan inte bidrog med sin närvaro. Plan B och C fungerade bra tack vare alla medhjälpare.