Jaha, just så. Den tidens Pisa-undersökning placerade alltså Danmark i topp.
Tyskarna är som danskarna flitiga och mycket sparsamma. De har förstått att väl begagna sig av naturens alla rikedomar.
Det kan man kanske hålla med om, tyskarna kanske tycker så i alla fall.
Polackerna är till lynnet livliga och hetsiga. De är begåvade och musikaliska, men huvudmassan av befolkningen är ännu okunnig och efterbliven.Sigurd säger också att schweizarna är beslutsamma och modiga medan fransmännen är älskvärda och artiga och sparsamma, ofta med flere miljoner franc på banken.
Jag ska inte uttala mej om hur rika fransmännen i gemen är, men i Paris träffar man faktiskt ofta på väldigt otrevliga och oartiga fransmän.
Spanjorerna är ganska okunniga och vidskepliga, slovakerna är mer efterblivna än tjeckerna (!!), rumänerna är vackra, engelsmännen är fåordiga och kallt beräknande, italienarna lynniga och eldiga och har inte stora fordringar på livet. Alla balkanfolk är krigiska och använder granna färgrika folkdräkter.
Nja, krigiskheten är det väl lätt att hålla med om, och visst kan man väl kalla Berlusconi eldig, men nu börjar jag lite förstå dethär om hur fördomar om olika folk har uppkommit och hur de hålls vid liv.
Grekerna står icke längre lika högt i lärdom och skön konst som fordom. Den nutida greken är mest känd för sin skicklighet som affärsman.
Men bankkrisen då?
Visserligen medger boken att det bor många olika folk i Orienten, men buntar ändå ihop dem kort och kraftigt med att säga att
Orientalen är ofta fanatisk och ofördragsam. Med hänförelse omfattar han profeten Mohammeds lära.
Beduinen klär sig i kamelhårsmantel, rider eldiga arabiska hästar och företar djärva plundringståg till grannarnas område. Under sin lediga tid dricker han kaffe eller diktar nidvisor och kärlekssånger.
Ser ni bilden framför er? Låter nästan som om Sigurds information kommer från en Rudolf Valentino-film. Eller så kanske det är tvärtom?
Japanerna, i motsats till Asiens övriga folk, är ytterst renliga såväl i fråga om kroppsvård som beträffande bostaden.
Kul att höra om man är korean eller tibetan...
Vi lär oss också att det bästa kaffet kommer från Jemen och att kinesiska språket är egendomligt och svårt att lära. Varför inte. Men sedan kommer vi verkligen ut på svag is då vi tar oss an Afrika...
Till lynnet är negern som ett outvecklat barn. Han är svag för prydnader och grannlåt och bekymrar sig ej för morgondagen.
I Kongo lever håriga, gula eller mörkbruna dvärgfolk som idkar byteshandel med bantunegrerna.
Du milde tid...
Nord- och Syd-Amerika och Australien ägnas endast några sidor var, och bidrar bara med korta insiktsfulla synpunkter på urbefolkningen, som t ex att
aboriginerna, som håller på att dö ut, lever i kättja och elände, medan indianerna minskar p g a eldvatten och smittsamma sjukdomar.
Inget ont om författaren och boken i sig, som säkert till största delen var en utmärkt källa för kunskap i folkskolan år 1957, men man häpnar över många saker. Man kan kanske skratta gott åt detta, och framför allt glädas åt att dagens geografiböcker inte längre innehåller klyschor och fördomar av den här kalibern.
Men samtidigt undrar jag hur världen ser ut om femtio år, och vad vi då kommer att sitta och skratta åt medan vi bläddrar i geografiboken anno 2011?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar