En lindrig släng av björnfrossa

Idag under kvällens cykeltur tänkte jag mycket på björnar. Det blir så då man cyklar längs glest bebyggda vägar mitt i skogen. Man hör en massa knak och brak i buskarna och trampar på för brinnkära livet med hjärtat i halsgropen mest hela tiden. Det är bra motion.

Jag steg av och ledde cykeln uppför en rätt så brant backe. Då kände jag plötsligt en frän, obehaglig lukt i näsborrarna och insåg att det säkert är så björnar luktar. Jag ökade på stegen, sökte febrilt efter en lämplig plats att ligga ner och spela död i och väntade på att björnfrossan skulle slå till. Då såg jag i högra ögonvrån två soptunnar stå och jäsa i solgasset. Min sista stund var alltså inte kommen.

Jag cyklade hemåt i rask fart och satte mej under syrenbusken och njöt av doften där en god stund. Tills björn- och soplukten vädrats bort.