Festförberedelser

En dryg timme kvar tills gästerna anländer. Värdinnan har allt under kontroll, Maken röker räkor för brinnkära livet ute vid lidret och skumpan ligger på kylning. Tiden inför en bjudning följer oftast ett givet mönster med olika skeden som leder upp till höjdpunkten.

1. Inbjudan
Under långa tider kan vi gå omkring och säga att nu borde vi verkligen ställa till med en bjudning av något slag, men det kan räcka länge innan vi gör slag i saken och bjuder in släkt eller vänner till nån slags baluns.
Första steget har tagits.

2. Ånger
Ofta är vi i inbjudningsskedet väldig sociala och stora på oss, och bjuder generöst en massa människor utan att riktigt ha konsekvenserna klara för oss. Strax efter att alla inbjudna tackat ja brukar vi bli rädda för att ha tagit oss vatten över huvudet och ångrar bittert att vi bjöd så pass många gäster. Vårt hus är för litet, stolarna för få, glasen olämpliga, plånboken tom, kalendern full...
Bara att bita i det sura äpplet, nu ska det ställas till kalas.

3. Resignation
Faktum är att vi ska ha en bjudning. So what, inga problem, det ska ju bli riktigt skoj egentligen! I detta skede brukar Maken ibland förivra sig på nytt och bjuda in lite flere strögäster. Då upprepas fas 1 och 2 innan vi igen landar på resignationsstadiet.

4. Planering
Nu börjar listskrivandet. Menyn planeras (och ändras, otaliga gånger), recept söks fram och handlarlistan skrivs, Maken får sin beskärda del som han sköter - efter idogt påminnande. Riktigt stora balunser kräver t om en Dag för dag-lista, för att man säkert ska hinna med och komma ihåg alla förberedelser i god tid. Det som kan tillagas i god tid hamnar i frysen, det som kan inhandlas i förväg fyller skåpen.
Planering är halva arbetet...

5. Shopping
Dan före dan är det dags att hit the shops. Den sista maten ska köpas, blommor till bordet kanske, allt enligt en strikt shoppinglista. Lite improvisation finns det rum för, och naturligtvis plan B om nånting väsentligt skulle vara slut.
Det går lika bra med selleri!

6. Dagen innan
Oftast kör vi med klar arbetsfördelning. Jag donar maten och Maken bär bord och dukar. Sen smyger jag in och justerar lite på glasen och bordsdekorationerna medan han skär upp och avsmakar i köket. Det är roligt att duka fint och visa upp det bästa man har.
Min syster har lärt mig ett jättebra knep, speciellt för buffébord. Plocka i god tid fram serveringsfat och -bestick, skriv på små lappar vad som ska läggas upp i vilken skål. Då slipper man det där panikartade sökande i skåp och lådor efter skålar och byttor just innan buffén ska stå framdukad.
Läget är under kontroll, alltså.

7. Panik
I något skede brukar jag öppna kylskåpet och drabbas av förvissningen om att maten inte kommer att a) smaka bra samt b) räcka till. Detta skede infinner sig lämpligen efter att butikerna har stängt, och det är omöjligt att skaffa mera av nånting. I detta skede brukar man också upptäcka att man glömt nånting väsentligt.
Lugn, bara lugn. Det ordnar sig! Tänk selleri!

8. Förberedelser
Nu är det ingen återvändo. Man gör det bästa av det man har. Man inser att ingen av gästerna kommer att gå hungrig eller törstig från bordet.
Nu startar det intensiva skärandet, bitandet, skalandet, blandandet och kokandet. Sprisrosorna blommar på kinderna och jag nynnar till musiken från radion. Att ha gäster är ju KUL! Tidtabellen håller och t om de mest kritiska matlagningsskedena går som smort. I god tid hinner vi i duschen och kan varva ner några minuter innan det bankar på dörren.
Partytime!

Efter många års äktenskap har vi finslipat värdarbetet så att framdukande och undanplockande och påfyllande och diskande går smärtfritt och smidigt allt medan gästerna underhålls och festen framskrider. Oberoende hur sent festen håller på är det skönt att ha allt diskat och undanplockat innan vi går och lägger oss. Undantagsvis har vi nån gång lämnat förödelsen till följande morgon. Det är inte så roligt.

Trekvart kvar. Dags att ta en tur ut i köket och göra en sista koll.
Glad Första Maj!