Jag stiger in i hissen och trycker på knappen till parkeringshuset. Ser hissdörren långsamt stängas. Alltför långsamt. Med hjärtat i halsgropen väntar jag att i sista stund se en hand i den smala springan. En hand som tvingar upp hissdörren. Gastkramande tiondedelssekunder släpar sig långsamt fram innan dörren äntligen sluter sig och jag är räddad. Inga skurkar i hissen den här gången heller.
Jag MÅSTE sluta se på thrillers på TV.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Ett evigt firande
Idag har jag åter en gång firat min födelsedag! Tänk att få använda sina födelsedagspresenter just då det känns som mest behövligt! Kunna fi...
-
Det är släpärtstider igen. Under några korta högsommarveckor då man får tag på åkerärter på torget. En kortare period än den riktiga kräfts... -
För några dagar sedan läste jag i Husis kåseri om kåsörens ständigt återkommande dröm där hon befinner sig hemma i sitt flickrum och packar...
-
Suomen paras leipuri, det var min mommo Svea det. Nu stiger mina systrar och mina Borgå-kusiner upp och hojtar att hon faktiskt var deras m...
Trodde att jag var rädd för det mesta, men hissdörren har jag inte ens tänkt på att vara rädd för, haha :) Lite mindre rädd nu när andra säsongen av Bron har tagit slut, men den var så bra att jag måste se den fast jag efter varje avsnitt trodde att någon skurk gömde sig i min lilla lägenhet. Här kan du förrsten läsa min Galway-blogg: http://justanother-reseblogg.blogspot.fi
SvaraRaderaTips ska belönas med tips! Nyskapad hissrädsla bytes mot ny blogg! Sorry om jag framkallat hissrädsla hos dig, men tack för bloggtipset. Den ska jag följa! Och ha det så bra på den Gröna Ön!
Radera