Jag stiger in i hissen och trycker på knappen till parkeringshuset. Ser hissdörren långsamt stängas. Alltför långsamt. Med hjärtat i halsgropen väntar jag att i sista stund se en hand i den smala springan. En hand som tvingar upp hissdörren. Gastkramande tiondedelssekunder släpar sig långsamt fram innan dörren äntligen sluter sig och jag är räddad. Inga skurkar i hissen den här gången heller.
Jag MÅSTE sluta se på thrillers på TV.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
-
Det är släpärtstider igen. Under några korta högsommarveckor då man får tag på åkerärter på torget. En kortare period än den riktiga kräfts... -
Min arbetsplats har ett ovanligt rikt djurliv. Utanför huset strövar ofta hjortar och harar, och ibland kan en havsörn skymtas från konfere...
-
Under semestern sysselsatte sig Maken med ett snickararbete av gigantiska mått. Ja, inte storleksmässigt alltså, utan arbetsmässigt. Med ett...
Trodde att jag var rädd för det mesta, men hissdörren har jag inte ens tänkt på att vara rädd för, haha :) Lite mindre rädd nu när andra säsongen av Bron har tagit slut, men den var så bra att jag måste se den fast jag efter varje avsnitt trodde att någon skurk gömde sig i min lilla lägenhet. Här kan du förrsten läsa min Galway-blogg: http://justanother-reseblogg.blogspot.fi
SvaraRaderaTips ska belönas med tips! Nyskapad hissrädsla bytes mot ny blogg! Sorry om jag framkallat hissrädsla hos dig, men tack för bloggtipset. Den ska jag följa! Och ha det så bra på den Gröna Ön!
Radera