Autumn blues

 Morgonmörkret är värre än kvällsmörkret. Det var bara det jag vill säga. Over and out. 

Back to the future

I förra veckan - jo, det har tagit mig några dagar att smälta intrycken - träffade jag en hop människor från förr i tiden. I ett skutt förflyttades jag tillbaka till början 1980-talet och gymnasietiden. Allt på grund av, eller kanske snarare tack vare vårt studentjubileum som firades i gamla hemtrakter i Pargas. Förbluffande nog är det alltså 40 år sedan vi fick våra vita mössor och knuffades ut i världen för att pröva våra vingar. Vingarna har prövats, men det var ett förvånansvärt välbehållet gäng som sammanstrålade för att utbyta gamla minnen och uppdatera varandra om vad som har hänt sedan 31 maj 1983. För det är faktiskt så att en del av studentkompisarna har jag inte träffat sedan den dagen. Stort tack till arrangörerna för en trevlig kväll!

Och då det här gänget träffas är det nyhetsstoff av kaliber. Det märker man eftersom vi har figurerat i spalterna i Åbo Underrättelser både 1983 och 2023. Det är bilden längst ner som är från i år. Man ser nämligen knappt skillnad på bilderna. 

 

Airbnb på sommaren

På sommaren lever vårt hus upp till en hub för ungdomar från storstaden. Det kanske låter som om vi fungerar som sommarkoloni för barn från fattiga familjer med arbetande föräldrar, men så avses icke i detta fall. Nej, snarare tvärtom. Våra ungdomar, andras ungdomar och deras vänner lämnar sina små lägenheter i storstadens sommarhetta och vallfärdar i stora massor till skärdgårdsstaden för att umgås på bröllop, festivaler och kräftskivor eller spela golf och åka båt. Mera i stil med de rika stadsborna som åkte till Hangö och andra kurorter för att dricka brunn förr i världen. De anländer med buller och bång och kassar och katter och använder till buds stående service som välfyllt kylskåp, tvättmaskin, cykelutlåning, dusch och Alkos filial i pappas barskåp. Och vi grillar, bakar semlor, stryker en skjorta och agerar Uber. (Mina Uber-poäng är alldeles katastrofalt låga eftersom jag tydligen kör fel och sysslar med häftiga inbromsningar). 

Fasiken så roligt det är med fullt hus! Okej, jag ska inte sticka under stol med att det stundvis under sommaren blir ganska hektiskt, och en kort period av lättnad infinner sig då stadsborna drar tillbaka till storstadsvimlet. Men nu längtar vi redan tills nästa gång det blir besök. Under vinterhalvåret hyser huset två halvtråkiga, tystlåtna medelåldringar som åker till jobbet, tittar på TV och går tidigt och lägger sig i en oändlig loop av mörka vinterdagar tills klockorna nästan stannar. För mycket och för lite skämmer allt, sägs det som bekant. 

Nu då det bara är vi två som går i kylskåpsdörren, handlar vi sällan, kanske bara en gång i veckan. Det betyder också att det blir rätt tomt i kylen mot slutet. Visst, stapelvaror som knäckebröd, ättiksgurka, grädde och öl finns alltid, och vi skulle inte ha några som helst problem att klara de första 72 timmarna av en samhällsnedstängning. Men det är ju trevligt med frukt och pålägg och kanske en korvbit till kvällsmat, så igår begav vi oss till butiken för att storhandla. På butikslistan stod från tidigare
- kökstvål
- bakplåtspapper
- tändare
- olivolja

Jag tog en titt i kylen och fyllde på med       
- inte gurka
- inte ost
- allt annat

Sedan åkte vi och handlade tre kassar fulla.