Julefrid

Det lackar mot jul. Bara timmar kvar till julafton. Endel kanske sitter i bilen på väg norrut, mot snö, norrsken och bjällerklang. Det är fem timmar kvar innan de kommer fram och bilkön är oändlig. Ungarna grälar och en kvarglömd kasse står kvar hemma på hallgolvet. Någon har lämnat mörkret och kylan och åkt söderut för att fira lyxig jul i värmen och solen. Näsan är rödbränd efter en eftermiddag i solen, resten av veckan utlovas mulet och det brittiska partygänget på grannbalkongen har precis lagt i en högre växel. Endel putsar och fejar fortfarande det sista i det redan gnistrande rena hemmet. Ryggen värker och två naglar har brustit i skurandet. Någon gnor på i köksvrån med spisrosor på kinderna och ett juligt förkläde kring magen. Den femte satsen knäck puttrar i kastrullen och kommer att hamna i soporna tillsammans med de övriga knäckarna som inte stelnar ordentlig i formarna och är oätliga. I kylskåpet väntar senapssill och skinka som ingen riktigt tycker om, men det ska vara riktig julmat på julafton, det vet alla husmödrar. 

Hos oss struntar vi i knäcken och äter köpechoklad istället. De sista julklapparna slås in, granen står så grön och grann i vardagsrummet och skinkan steks i ugnen. Den tycker alla om. Nu ska jag värma en kanna glögg och slänga mig i soffan. 
Jag hoppas ni alla får fira en julafton som ni gillar, stillsam eller livlig, med skinka och sill eller med pepparbiff och ett prima rödvin, hemma i det nordiska vintermörkret eller på resande fot. Ta hand om varandra och njut av julfriden!




Det allvetande kaffebordet

Kaffebordsdiskussionerna på jobb är ibland lama, intetsägande och ointressanta. Ibland galet tokiga och hysteriska. Ibland lärorika och vetgiriga. Och ibland bara fel.

Häromdagen diskuterade vi pendlande in till huvudstadsregionen och konstaterade att det är en prövning nu under den mörka årstiden med lömskt före och frikostigt med djur längs dikeskanterna. Kaffe hemma i köket eller snabb take away i Pickala konstaterades vara av nöden, men samtidigt besvärligt då kaffet gör sig påmint och vill ut tillbaka innan man är framme. Det är ju inte precis läge att stanna vid vägkanten och kissa som endel oblyga karlar får för sig att göra.
-Fast det är väl ändå socialt acceptabelt för män att ta en stril bredvid bilen, sade då en normalt mycket hyfsad och städad manlig kollega. (På fullt allvar alltså.)

Vi kvinnliga kaffetanter tog honom snabbt ur den villfarelsen. N.E.J.  Det är  alltså INTE socialt acceptabelt för vuxna människor av något som helst kön att stanna bilen vid vägrenen och lätta på trycket. Ifall du undrar. 

Blandade känslor mitt i natten


  • Vaknar med ett ryck mitt i en händelserik dröm. Troligtvis är jag en hjälte som håller på att rädda världen. Eller något liknande. Jobbigt, men någon måste göra the dirty work. Ögonen är uppspärrade och hjärtat bultar.
  • Kollar på klockan. 02:25. Skönt! Ännu länge kvar att sova den här natten. Svänger på mig, fluffar upp kudden och lägger ner huvudet. 
  • Spärrar upp ögonen. Kollar en gång till på klockan. Hjälp! Har glömt att sätta klockan att ringa på morgonen. Fumlar med knapparna på klockan. 
  • Stopp och belägg! Det är ju söndag i morgon! Sovmorgon! Ingen väckarklocka behövs. Sjunker ner tillbaka i den fluffiga kudden och somnar. 
_________________________________________________
Fotnot
1. Vaknade, som jag brukar, strax efter klockan 6. Med eller utan väckarklocka. 
2. Fick aldrig tag i hjältedrömmen igen, så kan tyvärr inte berätta om världen blev räddad eller inte. 

Den årliga julstädningen

Knappa tre veckor kvar till jul och julstädningen är i full gång. Maken hjälper till på bästa sätt och har tagit sig an barskåpets miniatyrflaskor med obskyrt innehåll och flaskor med små märkliga och obekväma slattar. Alla bidrar på sitt sätt. 

Jag gnor på i köket. Vårt kylskåp luktar lite unket (nej, det är inte gamla matvaror!) och jag tänkte nu enligt alla städkonstens regler försöka få bort lukten. Jag googlade "dålig lukt från kylskåpet" och märkte att dålig lukt tydligen också kan förekomma annanstans än i kylskåpet😬.


Så här föreslår Google angående luktande kylskåp:
1. Placera en kopp med ca en dl ättika i kylskåpet i ett dygn.
2. Om lukten kvarstår, låt ättikan stå ytterligare ett par dygn.
3. Om lukten trots det ännu kvarstår, städa kylskåpet.

Jag tänkte faktiskt vara lite upprorisk och börja med att städa kylskåpet. Städhälsningar!

Plats för skratt

Nu bes det om ursäkt till höger och vänster. Jag tänker på Pirkka-Pekka Petelius som har nåtts av eftertankens kranka blekhet och ber samerna om ursäkt för sina sketchprogram på 1980-talet. Och så tänker jag på alla de som nu rusar till och kräver upprättelse för än den ena sketchen och än den andra. Ska det nu vara nödvändigt? Kan vi inte bara gå vidare och konstatera att det här är förgången tid?

Helt klart är att tiden ändrar och vi med den. Idag skulle man knappast göra dylika sketcher. Jag tyckte aldrig att nunnukka-sketcherna var särdeles roliga, men visst fnissade jag ibland åt dem. Ändå fattar jag att samer inte är som de framställdes i sketcherna. Jag fattar att alla finnar inte har en flaska Koskenkorva och en puukko i fickan (Onks Viljoo näkyny?). Att alla romer handlar inte med hästar. Alla finlandssvenskar seglar inte och äter kräftor till vardags. Alla norrmän faller inte ut från fönstret medan de stryker gardiner. Alla mexikaner är inte lata och feta. Alla forskare är inte virriga med håret på ända. Fast någon nån gång nånstans framställt dem så i ett försök att göra sig roliga över dem. 

Helt klart är att komiker bygger en del av sina skämt på minoriteter. Det finns ju massor av skämt om kvinnor. Om mammor. Om finnar. Om finlandssvenskar. Om Ekenäsbor. You name it. 
Helt klart är att komiker också skämtar om majoriteter. Och ibland går skämten överstyr och upplevs sårande istället för roliga. Speciellt om man hör till den grupp som det skojas med. Men lite får man väl tåla? Speciellt då det är fyrtio år sedan. Och vi skulle kunna vara upprörda över poststrejken istället. 

Tämligen tankeväckande torsdag

Trumpetfanfar för torsdag. Ärtsoppsdagen. Vi närmar oss arbetsveckans slut, och börjar veckans slutspurt. Kylskåpet börjar gapa lite tomt och väntar på påfyllning. Dags att kolla i kalendern vad inkommande veckoslut kommer att bjuda på. (Rätt så skoj program på ingång, faktiskt!) En trudilutt och en twist och en twerk får avsluta torsdagen och bloggens veckotema. Alla dagar har fått en presentation, i jämlikhetens namn. Och i morgon är det fredag igen.

Så här tuggar veckorna på. I rasande takt. År ut och år in. Och på tal om år, så måste vi tala lite om hur kalendern ser ut i ditt huvud! Är ditt år en rak linje, horisontell eller vertikal? Är det en cirkel? Och i så fall går den medsols eller motsols?
Rätt svar ser du här nedan. Så här ska en riktigt årsklocka se ut. I alla fall min.


En toppentjusig, trivsam och trygg torsdag till er alla, gott folk!


Odiskutabel och obligatorisk onsdag

Obetydlig och obemärkt. Typiskt onsdag. Obönhörligen går vi mot slutet av arbetsveckan. På morgonen är det ännu första halvan, då jag går hem är vi redan på andra veckohalvan. 

Onsdagar är sällan oförglömliga. För det mesta går de ganska spårlöst förbi. Vad gjorde du onsdag för 7 veckor sedan? Det har du knappast någon aning om, eller hur. Om inte det råkade vara din bröllopsdag eller du kanske födde ett barn eller köpte ett hus just precis den 2 oktober 2019. Det är onsdagens öde. Att vara veckans stöttepelare, mittpunkt och trygga hem. Men oansenlig. 

Dagens skryt. Idag tog jag cykeln till jobbet. 20 november! Tänk det!

Så här ljust var det minsann inte då jag cyklade. Varken på morgonen eller eftermiddagen.
Länge leve cykellampan!


Oemotståndlig och oklanderlig onsdagskväll till er alla, gott folk!

Till synes taggig och tämligen tillknäppt tisdag

Tafatt. Tillbakadragen. Tyst. Tisdag. En intetsägande dag. Inte den första i veckan. Inte lill-lördag. Inte en dag för stordåd och bedrifter. Lagom.

Dagens ljusglimt blev firandet av tjänsteår på jobbet. Karriärer som är både trettio och fyrtio år långa. Jordgubbstårta och choklad.
Kvällens ljusglimt blir simhallsbesök och vattenjumppa. Och två knäckebrödssmörgåsar med Kalles kaviar på efter det. 
Vattenjumppa. Bilden lånad från Raseborgs idrott & hälsomotion på Facebook. 
Tankeväckande och tacknämlig tisdag till er alla, gott folk!

Magnifikt. Magiskt. Eller bara måndag.

Måndag. Ta ett djupt andetag, kavla upp ärmarna och ta itu med arbetsveckan. Kanske några goda rester kvar i kylskåpet efter veckoslutets utsvävningar. Kanske bara trött huvud och kropp. Mage-rumpa jumppa klockan sex, sedan några karelska piroger med kallrökt lax till kvällsmat. Efter nio på TV, men halvsovande med tankarna ute på sociala medier är det en hel del som går förlorat. 

En obetydlig incident grumlar familjelyckan. Vid senaste butiksbesök lämnade jag efter uträttat ärende tillbaka kundvagnen, då jag avbröts i mina förehavanden av en liten skrumpen tant som närmade sig mig.
-Jag kan ta din vagn, sa hon, så behöver du inte lägga tillbaka den i raden.
-Tack, men jag vill gärna ha tillbaka min slant, svarade jag, och lade vagnen tillbaka i raden och tog tillvara min femtiocentare. (Det är inte de stora inkomsterna utan de små utgifterna som räknas!)

Nu har vi läsaromröstning om Makens och min version av incidenten:
A) Det var mej en rackare till gumma som tänkte sko sig på min bekostnad.
B) Du var mig en jäkla snåljåp, som inte kunde låta henne få pengen.

Jag litar på ert omdöme!

En måndag full av möjligheter. Ha en trevlig kväll, gott folk!

Sinnlig söndag

Jag försöker sova länge på söndagmorgnarna. Men lyckas sällan. Istället har jag finslipat söndagsmorgonrutinen till en avkopplande helhet som innebär en god frukost tillsammans med morgontidningen (se gårdagens inlägg!!) och morgonrock långt in på förmiddagen. Stressfri, slö, saktmodig söndagsmorgon. 

Efter att ha julstädat några köksskåp och kört ett par tvättmaskiner var det dags för 11-årskalas hos Halvan. Vad kan vara bättre än söndagslunch med födelsedagstårta till efterrätt! Skumpa, serpentiner, skratt och skrik. Sedan hem för att ta itu med min favoritsöndagssysselsättning, strykning. 

Inte två-årstårta, utan 11-årstårta. 
Skön söndagsskymning till er alla, gott folk!

Lättjefull lördag

Det är kul att bjuda gäster eller ha något program att göra på lördag. Men mest gillar jag att bara larva runt i maklig takt och göra en massa grejer utan stress och jäkt. Ta en tur till torget. Orka gå i matbutiken och kolla in ny varor. Ta en långpromenad. Dricka kaffe. Flera gånger. Med tilltugg. Tvätta lite, städa lite, ordna lite. Dagen känns lång och lat utan att slösas bort. 

I morse gick jag ut efter morgontidningen kvart i sju. Och stötte på tidningsutdelaren! (Rejält försenad om ni frågar mig. Morgontidningen ska levereras i god tid före klockan sex, faktiskt.) Och tro sjuttsingen att hon lade tidningar i både treans och sexans postlåda MEN INTE I VÅR?! Jag frågade artigt om hon inte tänkte lämna en tidning till mig också, och efter att ha konsulterat nån slags lista i sin telefon plockade hon fram en Hbl till mig också och mumlade nånting om något som blivit fel. 
-Ska man faktiskt behöva sitta vakt vid postlådan på morgnarna för att få sin morgontidning nuförtiden? 
Undrar sign. Längelevepapperstidningen

Lagom lättsinnig lördagkväll till er alla, gott folk!

Förkärlek för fredag

Jag har en viss förkärlek för fredagar. Fredag är den bästa dagen i veckan, eller hur? Arbetsveckan ligger bakom dig, och hela veckoslutet väntar runt hörnet. Du är trött som en påse på morgonen, men morgonsysslorna löper liksom lättare än på andra vardagsmorgnar. På jobbet städar du upp efter arbetsveckan, knyter ihop lösa trådar och förbereder lite för kommande vecka. Inget nytt och stort föds på fredagar. Lunchdiskussionerna är tokigare än normalt och kaffepausen på eftermiddagen kanske liite längre än vanligt för det är sällan viktiga möten inbokade på fredag eftermiddag. Du kanske flexar iväg lite tidigare än normalt också för att hinna till matbutiken innan fredagsmyset börjar. Hinner du en sväng via bibban är veckoslutsläsningen räddad i samma veva. Och så väntar det där vinglaset så lockande vid soffan, efter en rask promenad i skymningen. Aaah. 

Alla dagar är bra, men fredagar är bäst. Ha en bra fredagskväll, gott folk. 

Hittar inte asbest på listan...

Har ni firat gummijubileum redan? Eller kork-årsdag? 

Wikipedias lista över bröllopsdagarnas namn måste väl anses vara så nära en officiell lista över bröllopsdagar man kan komma. Där kan man plocka ut några ganska traditionella exempel som papper (2 år), kristall (15) och pärla (30). Förbluffande i den långa raden av olika material hittar vi också dans (27) och kvadrat (100). Vad hände här? Tog materialen slut liksom? Eller bara fantasin? På listan finns några godbitar. Vad sägs om fjäder (16), galon (19) eller godis (39)? I många kulturer är det tradition att bröllopsdagen associeras med gåvor i dagens specifika material, säger Wikipedia. Kul med kurabyxor i present då man varit gift i 19 år...

Maken och jag har ännu några år kvar att sträva till cement (38), plåt (43) och diamant (60). Vad vi ska göra åren mellan månsten (85) och kvadrat (100) vet jag inte. Dessa årsdagar saknar namn och kan följaktligen inte firas. En brist som borde åtgärdas snarast. Eller hur?

Men idag firar vi farsdag. Hjortstek och ett glas rödvin kanske. Skål. 

Snart är det jul igen, snart är det jul igen...

Nu måste jag dels göra lite skamlös reklam för och dels ge stående ovationer till Julhjälp Raseborg som jobbar för att mindre bemedlade raseborgsfamiljer ska kunna fira jul trots svåra situationer. Jag är förstummad och full av beundran inför min vän Tomtemor som både startade upp initiativet och driver verksamheten nu för femte året i följd. Och ni ska veta att det är en Tomtemor som minsann har fullt upp med sin egen familj, med jobb, studier och Livet i allmänhet. Ändå hittar hon tid och ork att också se till att raseborgsfamiljerna kan fira en fin jul. R E S P E C T!

Lyssna på Tomtemor här!

Uppmuntrande applåder går också till alla raseborgare som bidrar till julhjälpen med presentkort, Lego, barbiedockor, biobiljetter, kattmat och annat som står på de rätt så anspråkslösa önskelistorna. Lite förundrad är jag dock över att bidragsgivarna till 100% verkar vara kvinnor? Har männen i Raseborg ingen julfeelis? Applåder går också till de lokala företag som bidrar med frissabesök, massage, cykelreparation och restaurangbesök. 

Men lystring gott folk! Nya ansökningar droppar ännu in under de närmaste dagarna och ännu ryms det mycket smått och gott i Tomtemors julklappssäck. Alla kan bidra med nånting! Marsch in och kolla: Julhjälp Raseborg


God jul!

En övernattningsgäst

Det är jobbigt att ha övernattningsgäster. Speciellt om gästen heter Didier och är knappa fem månader gammal. Det är mycket att tänka på. Didier äter inte med oss vid bordet, utan har egen mat och egen matplats. Didier använder inte vår toalett, men om man glömmer att stänga locket finns det risk att han lite klumpigt ramlar ner i stolen. Leksaken jag hade skaffat är ointressant, istället leker Didier gärna med våra blomkrukor och ett torrt eklöv som han hittade i hallen. Didier gillar också kurragömma. Maken och Trean sökte honom i en halvtimme i går kväll och var säkra på att jag (!) hade släppt ut honom på gården i misstag. Det tog mig 15 sekunder att hitta honom bakom vår sänggavel. Där är städat nu. Faran över. 

Men så mysigt det var i går kväll då han hoppade upp i min säng för att prova om den skulle vara en lämplig plats att sova i (det var den inte). Eller i morse då han gjorde mig sällskap vid frukosten, tänkte bränna morrhåren på ljuset och slickade på tomaterna i skålen. Ett hem behöver en katt. Fast vi får klara oss med tillfälliga besök. Mjau. 


Internationella Äggdagen

Fyra dagar utbildning i Schweiz. En vecka med luftkonditionering, kindpussar, europeiskt kaffe och en märklig blandning av engelska, tyska och schwizerdütsch. Energiförråden urladdade och huvudet tomt.

Det finns emellertid ljuspunkter under en dylik ansträngande period. Till exempel hotellfrukosten. Färdigt uppdukad. Med brett urval. Om man tröttnar på äggröra och bacon kan man till exempel koka sitt eget ägg. Och på hotell Speer har äggen dessutom glada ansikten. En bra start på morgonen.

Känns nästan lite synd att lägga ner en av de här sötnosarna i äggkokaren...

10 oktober firar vi dessutom Internationella Äggdagen. Mera ägg till folket!
#internationaleggday

Nyheter från Nepal

Det är nu ett drygt halvår sedan vi besökte byn Lapha i västra Nepal. Det känns som en evighet sedan, men då jag tittar på foton från projektet är det lätt att minnas dagarna i bergen. 
Regnperioden är nu i full gång i Nepal och vi har fått blöta och lite dimmiga nyheter från våra vänner. Vattenreservoaren är färdigbyggd, vattenledningarna har dragits och kranar har installerats på gården till alla byns 36 hushåll. Byns invånare har utbildats i hur man förvarar dricksvatten, hur man hanterar hushållsavfall och om vikten att tvätta händerna. Byn är renare och städigare, de ständiga förkylningarna och barnens hosta har försvunnit och kvinnorna och flickorna har bättre tid att sköta hushållet då man inte längre behöver hämta vatten flera timmar varje dag. 

Jag vill gärna inbilla mig att vi har bidragit till att någon flicka kan gå i skolan lite längre och att barnen är friskare. I alla fall fick vi vara med om ett spännande äventyr.



Här är huset där jag bodde, och på gården står dottern i huset vid tvättstället. 




Bakom medlemmarna i byns Water Usage Committee syns den färdiga och fungerande vattentanken, ingärdad med stängsel. 
Alla foton kommer från Helvetas.

Husmorstips 4

Ett osthyvelskaft tillagas enklast i ugnen gömt under bakplåtspappret på 225 grader i ungefär 25 minuter. Du känner på doften då plastskaftet har smält. Låt svalna och lösgör från plåten. Stäng brandlarmet. Tvätta bakplåten. Släng osthyveln. Lycka till!


Världens alla orättvisor

Jag blir helt matt av att följa med nyheterna. Nedvärderingen och smutskastningen av Greta Thunberg. Svärdförsedda skolhatare i Kuopio. Kapsejsade flyktingbåtar i Medelhavet. Brexit. Hongkong. Isberg på rymmen. I det oändliga. Man blir helt avtrubbad och inte längre kan skilja på "riktiga" katastrofer och futtiga småsaker.
Givetvis kan något som upplevs trivialt av mig vara en riktig katastrof för någon annan. Men trots allt tänker jag att en daghemsstängning i Ingå eller avbrott i färjtrafiken till Skåldö inte riktigt spelar i samma liga som det faktum att en asylsökande i Nykarleby valde att ta sitt eget liv efter ytterligare ett avslag från Migri. 

Nu är det ju så att man ALDRIG ska uttala sig om saker där man inte känner till bakgrunden och hela bilden. Det är möjligtvis helt rätt att avslå den här mannens ansökan. Det är möjligtvis så att han till exempel är terrorist eller kriminell eller tänkte sig att parasitera på det finska samhället. Migri har kanske gjort en helt korrekt bedömning. Men visst funderar man över att ständigt och jämt höra om vår strikta urvalspolitik där vi skickar iväg människor, ibland välutbildade, till synes skötsamma och stillsamma, som har lärt sig vårt språk, hittat ett jobb och ordnat ett boende. Skickar iväg dem från ett samhälle som behöver arbetskraft och skattebetalare. 
Jag poängterar igen att vi nyhetsknarkare INTE vet hela bilden. Och en myndighet ska naturligtvis inte gå ut och förklara sina motiveringar för kreti och pleti. Men det är därför vi undrar hurdana ramar och instruktioner har Migri fått och av vem? På vad baserar de sina beslut? Är dom nöjda nu?

Nej, nu ska jag gå ut och hötta med knytnäven om den nya promenadstigen i Hangö där rullstolsbundna inte kan röra sig. DET om nånting är orättvist, eller hur. 

Får man skämta om den globala uppvärmningen?

Jag har precis gjort en fasansfull upptäckt. Den globala uppvärmningen är troligen frammanad av oss. Ja, av yours truly med Make. Oerhört, inte sant. Nu undrar ni förstås varför. Är det vårt privata jetplan som används för flitigt? Eller läcker slutförvaringen för kärnavfall i hörnet av trädgården? Pruttar vi för mycket?

Nej, det är faktiskt enklare än så. Vi har tidigare i våra liv alltid bott om inte på hög höjd så i alla fall flera meter ovanför havsytan. Tryggt alltså med tanke på nära förestående höjningar av havsvattenståndet. Och i fjol flyttade vi till vårt nya hus. Nätt och jämnt ovanför havsytan. I själva verket en gammal sjöbotten (inte på min levnadstid, men dock). Vid högvatten måste man nästan ha gummistövlar på då man går till postlådan. Näckrosorna frodas och bredvid bilarna är roddbåten förtöjd. 

Okej, nu överdriver jag en aning. Men jag ser i alla fall ett klart samband mellan eskaleringen av den globala uppvärmningen och vårt flytt till stranden. Tydligen satte vi bollen i mera rullning i fjol. Plötsligt känner jag mig inte så trygg längre. Vad tror ni? Om jag siktar på att leva i trettio år till, kommer vår trädgård då att ligga under vatten? Och när i så fall är det läge att skaffa ett stim karpfisk istället för gräsmattan? Hjälp.

Dunkadunka i radion

Jag hade faktiskt tänkt låta bli att lägga mig i debatten om Yle Vegas programutbud. Helt enkelt för att jag förstår att smaken är som baken och att det är omöjligt att vara alla till lags i en public service kanal som riktar sig till en bred och diversifierad publik. Och för att de flesta radioapparater jag känner till har en avstängningsknapp som man kan ta till då man absolut inte vill lyssna. 

Men dagens insändare i Hbl ville annorlunda. Först av allt vill jag tacka skribenten som tydligen placerar in mig i den obestämbara gruppen "ungdomar". Jag är 54 år och gillar det mesta av "det öronbedövande oljudet, den så kallade musiken" som spelas på Vega. Flödesradion passar mig och min lyssnarstil utmärkt. Jag gillar korta inslag och nyheter varvat med bra musik. Vissa av de "program som är värda att lyssna till" tycker jag är helt ok, vissa pratprogram är bara helt otroligt usla. Så blir det på en kanal som riktar sig till vuxna lyssnare, dvs människor i yngre medelåldern fram till pensionärer, människor på landet och i stan, singlar, familjer, tondöva, ateister och troende, veganer och schackspelare, cyklister och dyslektiker. Yles redaktörer gör ett superbra jobb för att producera något för envar. Ibland blir det sillsallad, ibland toppenradio. Och fortfarande finns den där avstängningsknappen på radion. 

Den som vill ha mer pratradio kan ladda ner en podd. Den som vill höra enbart visor eller klassiskt kan lägga på en skiva. Framför allt ska man akta sig för att göra sig till talesperson för alla "mognare lyssnare" och tro sig veta vad andra tycker. Alla får ha sin egen åsikt och man får gärna tuta ut den på gator och torg. Men den åsikten representerar inte mig och det jag tycker och tänker. Heja Yle Vega. 

Dagens mindfulness

I går morse fick jag en ofrivillig övning i mindfulness. Tåget till Karis hade precis åkt iväg då jag kom till järnvägsövergången. Men då går bommarna ner igen och ett godståg segar sig förbi i slow motion. Kan du motstå att räkna vagnarna på ett passerande tågsätt? Nej, inte jag heller. 40 vagnar drog loket. Långsamt. Mycket långsamt. Jag skulle ha cyklat snabbare. I alla fall i nerförsbacke.

Högintensivt

Hösten är officiellt här, även om temperaturen och vädret lite spjärnar emot. Och såsom traditionen påbjuder är det igen dags att börja ett nytt liv efter sommarens utsvävningar.

Ekenäs gymnastikförening erbjuder i år en ny träningstimme på torsdagar, Tabata eller högintensiv träning. Nu behövs det fler deltagare i gruppen annars inhiberas den och det är ju tråkigt. Det behövs också fler deltagare för det är jättejobbigt att bara vara fem deltagare. Man har ingen chans att fuska eftersom ledarens hökögon har full koll på alla. 
Kom med nästa torsdag och hjälp mej bli lite osynlig i de värsta övningarna! Vi ses!

Sveicieni no Rīgas!

Vi flyttade villa-avslutningen förra veckoslutet några hundra kilometer söderut och tillbringade månadsskiftet i Riga, Lettland. Det är inte långt till Riga, men jag hoppas Greta förlåter oss att vi ändå tog flyget ner. Flygresan är så kort att det bara serverades kalla drycker, kaffe hann man inte koka. 
Riga är en intressant stad, som påminner mycket om Tallinn eller Helsingfors. Riga lär vara ett intressant resmål för arkitekturintresserade men funkar bra också för oss som är mer intresserade av matupplevelser och priset på ett glas vin. Hälften av invånarna i Riga är rysktalande, men landets officiella språk är lettiska. Det spelar inte så stor roll, lettiskan är i det närmaste omöjlig att förstå. Men man klarar sig bra på engelska. 
Stegmätaren visade nästan 20000 steg per dag, och det kändes minsann. Det var skönt att bada sina trötta fötter i Östersjön ute på Jurmalas härliga sandstrand. Rekommenderar en tur till Baltikums största stad, åk dit vetja.

Riga är fullt av pampiga statyer. I bakgrunden Järnvägsbron som går över floden Daugava. 

Vi stötte på bekanta.
(Nej! Vi gick inte in)

Rigas motsvarighet till Stockas klocka.
Laima-klockan är en populär mötesplats framför Frihetsmonumentet i bakgrunden.

Parlamentshuset med lettiska flaggan stolt vajande på taket. 

I toppen på den 60 meter höga flaggstången mitt i Daugava vajar en enorm flagga som syns bra från flodstranden. 

Kruttornet.

Stadsmusikanterna i Bremen står staty i Riga också.
Åsnan, hunden, katten och tuppen står vackert uppställda utanför en kyrka i gamla stan.

Ibland är de enkla nöjena de bästa. 

Vi tog tåget till Jurmala, för det hör till då man besöker Riga. Vi blev inte besvikna!
En bråkdel av den 26 kilometer långa stranden orkade vi ta oss an.

På Centralmarknaden köper Riga-borna sin mat.
4 zeppelinhangarer fulla med kött, ost, grönsaker och allehanda varor slår nog vilken supermarket som helst. 

Som vanligt frossade vi i god mat. Räkspettet var bara en av höjdarna. 

Kul graffiti. Är ingen opera-konnässör så jag tar inte ställning till påståendets riktighet. 

Alla behöver en aktivitetsklocka

Aktivitetsklockan visar 5031 steg klockan 8 på lördagsmorgonen. Då har jag legat i min säng sedan klockan två ungefär. Dessutom har den loggat ett aerobic-pass på 52 minuter med start 00:06. Ungefär vid den tiden då det var mest ös på dansgolvet. 
Hade vi en bra 50-årsjubileumsfest i går? Vad tror ni?



Ett fall för Greta

I dag stötte vi på en hel hop Poker Run båtar på väg från Hangö mot Sommaröstrand. Ja, inte bokstavligen stötte på, alltså, utan vi fick se båtarna ila förbi på horisonten på betryggande avstånd. Och hörde det mäktiga motorljudet tacksamt långt ifrån. 

Det är bra att ha en hobby. Om det sen är att samla äggkoppar, spela fotboll, fiska eller måla akvareller. Att hålla på med muskelbåtar är helt säkert en sund hobby. Man vistas ute till havs, håller sig troligen nykter och nätverkar med likasinnade. Poker Run är dessutom ett utmärkt evenemang för de lokala företagarna som får massvis av synlighet och kunder både bland deltagare och publik som kommer för att se och höra båtarna på de olika etappmålen. 

Men jag frågar mig hur motorsport (båtar, bilar, motorcyklar, Formula, you name it...) i allmänhet får fortsätta år efter år, och troligen växa i antal aktiva, i dessa miljömedvetna tider? Varför viftar klimataktivisterna sina pekfingrar åt oss vanliga människor som gör en semesterresa om året, grillar ett par paket korv på sommaren och tar bilen till jobbet? Varför ska vi skämmas och få ångest över vår miljöpåverkan som är som myggpiss i havet jämfört med ett femtiotal motorbåtar som bullrar omkring i skärgården medan några helikoptrar dessutom svävar ovanför i timtal? 

Nej, jag är inte ute efter att förbjuda motorsport. Var och ska bli salig på sin fason. Men jag vill att Greta och de andra ska engagera sig också i motorsporten. Ge också motorsporten dåligt samvete, och se till att de minskar på någon annan miljöförstörande verksamhet istället. Få dem att välja bort Thailandsresan och bli vegetarianer. Låt miljöskammen slå jämt ut på alla!

Somewhere over the rainbow

Det verkar som om hösten kommer tidigt i år. Så känns det i alla fall i dag då åskan dundrar och regnet öser ner. Men förtrösta icke, ty sommaren kommer nog igen. (Om inte förr så i nästa år).

Mitt i regnandet tittade också solen fram och den finaste regnbågen dök upp över vattnet. Observera gärna var den slutar! Går nu ut för att leta efter skatten i vårt uteförråd!


Det kunde ha varit vi

Platsen är Dalsbruks gästhamn. Det finns gott om plats, vinden är svag och en Targa modell större är på intåg. Ombord finns kapten med fru, mormor och morfar samt två barn. En rejäl besättning alltså. Dessutom står hamnvakten på kajen för att ta emot förrepet. Bojkroken krokas i och Targan glider mot kajen precis som den ska. Sen börjar det hända. Förtöjningsrepet befinns vara för kort, kapten griper tag i flaggstången för att försöka rädda situationen, varpå flaggstången brister med en smäll. Kapten ramlar i. Och tappar dessutom sina glasögon i vattnet. Tumult uppstår. Kapten halas upp tillbaka, Targan backar utåt och får ett längre rep så att den når kajen. 

-Inte en av de snyggaste landtagningarna, tänker jag, tre båtplatser bort, och lutar mig avslappnat bakåt i sittbrunnen med ett glas prosecco i handen och en bok i den andra. Men en av sommarens roligaste. Och det bästa är att det inte var vi!


Semestersammanfattning

Årets semester är över. Den gick utmärkt, tackar som frågar. Jag har idkat båtliv, läst, ätit kräftor, firat en sextioåring i Skåne, tvättat mattor, varit på allsång i Västanfjärd, sett sommarteater och druckit rosévin. Och haft nästan ohemult trevligt.

Jag vet att ni är många därute som med spänning väntar på rapport om hur årets långseglats har gått, och ser fram emot dråpliga ögonblicksbilder direkt ur sjömanslivet. Tji fick ni. Jag skulle inte gå så långt att säga att seglandet gick bra, men det gick väl helt okej. Om man bortser från små detaljer som att saker tappades i vattnet (en sko som räddades och en båtdyna som fortfarande flyter omkring nånstans i Skärgårdshavet), att somliga fick brännskador på näsan av solen och att Maken svabbade däck medan fönstret till kajutan stod öppet, så klarade vi oss bra. Det kan ha att göra med att det inte blåste speciellt hårt, varken under färd eller vid ilandtagning. Det är alltid lättare då.

Ystad.
Inledde kräftsäsongen i glada vänners lag. 


På landbacken i Västanfjärd.

Ett parti skitgubbe i kajutan. 

Gullkrona. 


Semesterdagbok eller Konsten att varva ner

Dag 1
Vaknade 06.15. Drack morgonkaffe, tvättade 2 maskiner tvätt, betalade räkningar, vattnade blommor, skrev instruktioner till pojkarna. Handlade och gick ombord på båten. Skrev några mail och godkände ett par jobbfakturor. Kollade på klockan. Badade bastu och grillade korv. 

Dag 2
Sov till efter 7. Kastade loss. Tog en rejäl tupplur under seglingen. Drack rosé och läste bok. Märkte plötsligt att jag hade glömt att borsta håret på morgonen. Badade bastu och åt nyrökt abborre på Gullkrona.

Dag 3
Intog sjöfrukost. Kastade loss. Tittade på molnen. Åt. Drack. Läste. Sov.

Repeat.


En bredsida mot käringar

Världen är full av tanter. Också i min närmaste krets finns det gott om tanter. Stundvis är jag själv en och stolt över det. Skalan för att vara tant är bred och det är högt till tak. Men ibland går tanterna över gränsen och blir kärringar. Kärringar som irriterar och ställer till problem. Kärringar som kan vara elaka och fräcka. Gränsen mellan tant och kärring är hårfin, men man väljer själv om man går över. För någon dag sen stötte jag på två kärringar. 

Den första mötte jag i den nya rondellen uppe på Raseborgsvägen. Ja, mötte! Hon skulle till vänster och tyckte väl det var onödigt att köra runt rondellen för att komma dit. Tanter bakom ratten är ofta kärringar som tar sig friheter och är farliga i trafiken.
Note to self, kolla med mamma att hon vet hur man kör i rondeller. 

Den andra stannade upp vid jordgubbsståndet utanför K-Supermarket. Hon nästan knäade mej med sin vagn och sa med hög röst till sin väninna att hon ville köpa jordgubbar, men att här är en rysligt lång kö.  Den långa kön bestod av mannen som för tillfället betjänades och jag. Två personer.  Då mannen hade handlat klart, vilket var snabbt undanstökat, hade kärringen plötsligt trängt sig före mig och avancerat fram till disken där hon viftade både med jordgubbsaskar och sedlar och krävde betjäning.
Undring. Vad gjorde hon i butiken vid fyratiden på en fredag, förresten?! Om man bestämmer sig för att handla mat samtidigt som alla andra får man godta att det blir lite "köer".

Tanter gör misstag precis som vanliga människor. 
Kärringar bryter medvetet mot reglerna och tycker att de på något sätt ska ha rätt att tränga sig före i köer och att strunta i trafikregler. 
Tanter är tuffa, kärringar är själviska. Var en tant!

På sju famnars vatten

Historien upprepar sig. Snart behöver jag inte skriva nya blogginlägg längre, utan behöver bara länka till tidigare skriverier. Ifall jag blir lat, alltså. 
Men faktum är att historien än en gång har upprepat sig. Maken lämnade hemmets härd för att semestra i skärgården. Och det gick som det brukar - ungefär tre sekunder efter hans avfärd meddelade bilen medelst skrik och blinkande lampor att bromsarna omedelbart behöver service. Historien upprepar sig alltså. Därtill nödd och tvungen ringde jag följaktligen men mycket motvilligt till en bilverkstad för att be dem fixa problemet och samtidigt göra kilometerservice på sagda bil. Det gick som det brukar på dylika instanser, frågor ställdes och svar kunde inte ges, varpå jag blev tillsagd att hämta bilen på onsdag för kontroll. (Hur svårt kan det egentligen vara att boka in service för en bil som är körd kanske femti-sextitusen eller så och är ungefär fyra-fem år gammal? Behövs faktiskt exaktare uppgifter än så?)

Tack och lov för Tvåan som ryckte in och levererade bilen till ifrågavarande etablissemang, pratade med mekanikern och gav den information som behövdes. 
-Ringer de från verkstan då bilen är klar? frågade jag med darr på rösten.
-Jo, till mig, svarade han lugnt. Jag tänkte att det är bättre att de ringer till en som förstår vad de säger. 

Ack så rätt han har. Och ack vilken tur att han finns. I morgon cyklar jag.

De små detaljerna

Att tvätta mattor hör till ett av mina absolut viktigaste sommarnöjen. Som att köpa nypotatis på torget, sätta egen fil eller sitta på terrassen och lyssna på Naturväktarna i sommarkvällen. Det är som om jag skulle bli en mera anspråkslös människa på sommaren. En människa som njuter av det enkla. På vintern blir jag mer krävande. Då ska det vara champagne och hummer och pälsar och spektakel mest hela tiden. Ja, eller i alla fall cava och räksmörgås och en bra serie på Netflix nu och då. 

Men också mattvätning kan behöva piffas upp ibland. Som med ett nytt ämbar för skurborsten och tallsåpan till exempel. Det är de små detaljerna som gör det. 

Ämbaret var inte gratis. Men jag behövde inte köa i alla fall.

Det bästa med sommaren

Faktum är att inget slår sommartorget! Att få strosa runt på torget en solig sommarlördag. I lugn och ro. Handla solvarma jordgubbar. Kallrökt lax. Nypotatis från Bromarv. Kanske en loppisbok eller en blomma. Njuta.
Glad sommar!
Det här hade jag med mig hem i korgen idag. 

De första släpärterna har kommit.

Nej tack till pukor och trumpeter

Jag är inte mycket för att fira födelsedagar. Gillar inte kafferep och uppbullningar. Bryr mig inte om flagghissningar och blomsterkransar och hurrarop. 
Vill man göra mig glad kan man ropa ett stillsamt "grattis" i förbifarten eller skicka ett meddelande. Om man prompt vill överösa mig med gåvor får det gärna vara nånting nyttigt eller något gott att äta eller dricka. Ja, eller en bok då förstås, men böcker är naturligtvis välkomna gåvor när som helst. 

Också i år har jag haft födelsedag (vilket ju är bra, om man tänker på motsatsen). Den firades för några dagar sen med ett par knäckebrödssmörgåsar och en promenad längs stranden. 
Det bästa med årets firande var faktiskt ett möte jag deltog i på födelsedagens eftermiddag. I deltog fyra personer, VARAV TRE FYLLDE ÅR JUST PRECIS den dagen. Vad är oddsen för det alltså? Hur ofta stöter du på någon som delar din födelsedag? Precis på den dagen? Kring samma mötesbord? Snabbt utbytte vi några halvhjärtade grattisar och tog sedan itu med mötet utan större åthävor eller glada tillrop. Anspråkslöst. Grattis bara. 

Om vedermödor och umbäranden ombord

Ombord på Marea talas det en hel del om farligheter. Det talas om ormar, för det råkar vara högsäsong för dem just nu. Det talas om häftiga stormbyar och om meterhöga vågor. Det talas om undervattensgrund och om båtars lutning. Det talas om risken för att provianten eller vinet drycken tar slut eller att mobiltelefonen laddas ur. 
Allt det som det talas om är givetvis realiteter för oss som lever ett äventyrligt sjöfararliv och nära förestående alla tider på dygnet. Men inget som kan hända ombord är ändå lika farligt som det som försiggår i kabyssen varje morgon. 


Varje morgon vid frukost riskerar vi nämligen att Melitta-hållaren  som är uppriggad på termoskannan välter varvid kaffeporo och hett vatten rinner ut i kajutan. 

Glad annandag midsommar till er alla! Nu går vi mot mörkare tider igen.

Att läsa är nödvändigt

Det har knappast undgått någon av mina följare att jag gillar att läsa. Alltid en bok på nattduksbordet, på flygresan, på båten, i soffhörnet. Dagstidningen till frukosten. Bloggar och nyheter på nätet. Tidningar på toaletten (helst Kalle Anka ifall någon undrar). Den enda platsen där jag inte läser är faktiskt i bilen och i bussen, för jag har en otrevlig ovana att bli åksjuk om jag inte kollar på vägen hela tiden. På riktigt krokiga och slingriga vägar kan jag till och med bli bilsjuk i passagerarstolen. Enda sättet att helt undvika illamående är att köra själv. Men det var inte åksjuka det här skulle handla om. Utan om läsning. Om ingen annan läsning står till buds läser jag på förpackningar. Innehållsförteckningar och bruksanvisningar. I duschen till exempel läser jag på schampoflaskan. Allra helst letar jag efter skrivfel eller andra oegentligheter på etiketterna. Eller obegripliga ikoner och förkortningar. Och man behöver inte leta förgäves. Här nedan har jag samlat några av de senaste veckornas underhållande läsningar. 

En klassiker. Nötallergiker, akta er. 

Aningen kryptiska ikoner. Även om man vet att produkten är en stekpanna. Vad betyder födelsedagstårtan i bild 4 till exempel? 

Torka dig -bilden är väl lite intressant. 

Du får inte sträcka dig upp efter duschtvålen. Korta människor göre sig icke besvär. 

Lite förvirrande för tvåspråkiga sopsorterare. Finska chipsätare sorterar den tomma påsen i blandavfallet, de svenska kan däremot lägga påsen i plastavfallet.  

Omväxling är ansträngande

En hektisk men intressant vecka börjar närma sig sitt slut. Söndag i Zürich,  eller egentligen på ett hotell invid flygplatsen. Måndag på fi...