Verkligen inte!

Glad fastlagstisdag sötnosar!

Har firat med en rejäl portion ärtsoppa till lunch. Och fastlagsbulle. Och den eviga diskussionen om sylt eller mandelmassa. Jag förstår inte frågeställningen. Antingen äter man fastlagsbulle eller så äter man bulle med sylt och grädde. Men kalla den för sjutton inte fastlagsbulle, för den görs med mandelmassa. Sådetså. 

Hemlagat är bäst. 

En ovanligt vanlig lördag

Steg upp, åt frukost, läste morgontidningen (den riktiga, i papper), Kokade förmiddagskaffe, tvättade en maskin tvätt, kollade på sociala medier och slöade. 
Åkte ut i skogen med ett gäng kompisar för att gå i drevet på har- och rådjursjakt. 

Gissa vem som ser sådär proffsig ut!
Åkte sedan vidare till Bötesberget för att klättra upp i utkikstornet (52 m ö.h.) och dricka kaffe i blåsten och regnet. Men vem bryr sig.  


Pannkaka med hallonsylt och grädde smakar mums.
Åkte sedan hem till värdparet för bastu, vinterbad och midddag. Innan middagen tog vi in hästarna från hagen. 

Åkte hem, gick till sängs.  
En helt (o)vanlig lördag.


Fotnot 1
Jaktens utdelning var ett rådjur utom skotthåll och en havsörn. Det var inte drevets fel i alla fall. 

Fotnot 2
Jag klättrade inte upp i utsiktstornet. Det räcker väl att några andra gjorde det. Någon måste vakta kaffekorgen också. 

Fotnot 3
Min andel av vinterbadet var att stå och huttra på bastutrappan och ropa uppmuntrande till de modiga badarna att de ska skynda på för att jag fryser så sjutton. 

Fotnot 4
Jag satte grimman på Ama, men räcktes inte upp att trä den över öronen. Och det var nog mera Ama som ledde mig in till stallet än jag som ledde henne. Hästar är ena riktiga bjässar. 

 

Våga vara ensam

En liten men bestämd ung dam i treårsåldern klev in i ångbastun i simhallen. Hon stannade i dörren precis så länge att den mesta ångan hann försvinna. Hon bredde omsorgsfullt ut sin sitthandduk tätt intill min, i den i övrigt helt tomma bastun.

-Du tycker inte om att vara ensam, va? Sa hon uppfordrande och spände ögonen i mig. Lite mesigt mumlade jag nånting om att jag gärna sitter ensam i bastun och njuter. Sånt biter inte på bestämda unga damer. Hon informerade mig om att ångan får henne att hosta och att hon tror det är farligt i ångbastun. Jag mumlade nånting om att det inte finns nånting farligt i ångbastun. Det klingade för döva öron.

-Du tycker inte om att vara ensam, va? Sa hon igen och föreslog sedan att jag skulle göra henne sällskap i den vanliga bastun istället. Istället för att sitta ensam och övergiven i ångbastun. Lite mesigt mumlade jag nånting om att jag hellre stannar kvar i ångbastun. Ensam. Och räddades i samma ögonblick av hennes mamma som ropade på henne.
-Stäng dörren efter dig, ropade jag morskt efter henne och drog en lättnadens suck. Sällskapssjuka unga damer är inte att leka med.

Det händer en massa i ångbastun vill jag påstå. Läs mera här och här.


Om temperatur och lättklädda unga damer

Det har varit ont om vinterdagar hittills denna vinter. I själva verket har den termiska vintern inte alls börjat här i södra Finland. (Den termiska vintern anses börja då dygnsmedeltemperaturen sjunker permanent under nollstrecket). Jag har tappert försökt heja fram lite kallt och snö och is, men börjar snart luta åt att det skulle vara lika bra att hoppa fram till våren nu. Vi är ju ändå redan i februari. 

Det finns ändå en strimma hopp för alla som är sugna på vinter. Så tänker jag eftersom dragkedjan i min vinterrock gick sönder häromdagen. Jag har fört in rocken för reparation och får vänta ungefär 3 veckor tills den är klar. Och tror starkt på att Murphy kommer att skicka in en kallfront eller två eftersom jag ska klara mig utan min varma vinterrock under tiden. Ni får tacka mig för årets vinter om det blir någon. 

Lite i samma ämne tänker jag på den lättklädda flicktrion jag såg på stan idag. Inte lättklädda i den meningen, alltså, men med öppna tunna rockar, ingen halsduk, inga vantar och bara ben i den obligatoriska glipan mellan strumporna och de tajta leggingsarna. Inga tecken på förfrysning uppvisades, men jag undrar när exakt dessa varmblodiga unga töser förvandlas till ständigt frusna gnälliga tanter som sveper in sig i sjalar och hemstickade yllesockor och klagar på temperaturen både inomhus och utomhus?

Nu dags för eld i brasan.

Håller på att lära mig ett nytt språk

Lyssnade på det eminenta radioprogrammet Nästsista ordet i går. (Jag vägrar kalla radioprogram för poddar, call me oldfashioned). Det disku...