torsdag 22 oktober 2020

CAPS LOCK

GRATTIS PÅ ER ALLA! 

IDAG FIRAR VI INTERNATIONELLA CAPS LOCK DAGEN! LÅT DET FÖR GUDS SKULL VARA DEN ENDA DAGEN PÅ ÅRET DÅ DU SKRIVER ETT INLÄGG PÅ SOCIALA MEDIER, ETT TEXTMEDDELANDE ELLER ETT MAIL MED STORA BOKSTÄVER. ATT SKRIVA MED STORA BOKSTÄVER AVSER ATT DU SKRIKER, VILKET ÄR OARTIGT. DET ÄR DESSUTOM VÄLDIGT SVÅRT ATT LÄSA TEXT MED ENBART VERSALER. 

FIRA LUGNT OCH KOM IHÅG ATT TRYCKA BORT CAPS LOCKEN I MORGON, TACK!




tisdag 13 oktober 2020

Ett bryskt uppvaknande

 ...fick jag i morse då dörrklockan ringde kl 04.59. I normala fall är det helt ok att det ringer på dörren, men mitt under bästa djupsömnen är inte den mest lämpliga tiden för dörrpingleri. Det ringde heller inte bara en gång, så där som det brukar vara då man vaknar till med ett ryck och är säker på att George Clooney eller Bingolotto har kommit för att överraska, och sedan (besviket) lägger sig tillrätta i sängen då man inser att ljudet inte kom från dörren utan från drömmen. Nej, i morse ringde dörrklockan i ett, uppfordrande och lite hetsigt. Plingplong, plingplong, plingplong... och så ligger man där med bultande hjärta och uppspärrade ögon och funderar på om det är fru Jönsson från grannhuset som desperat ringer på i ett (fruktlöst) försök att undgå herr Jönsson som har flippat ut helt och jagar henne med en köttyxa. Vi tittar ofta på krimserier, och en sak har man ju lärt sig och det är att under inga som helst omständigheter öppna dörren då en mördare står utanför. Intet ont anande går den dumma (och lättklädda) blondinen till dörren och öppnar, trots att man sitter i soffan och skriker att hon inte ska göra det. Den fällan tänkte jag minsann inte gå i. Medan jag låg där i sängen och lyssnade till klockringningen och funderade på alternativ hann klockan bli 05.00 och dörrklockan ringde fortfarande envist och högljutt och då återstod bara en sak att göra. Väcka Maken. (Som förunderligt nog inte vaknade av oljudet, trots att han för det mesta klagar på att jag snarkar så högt att han inte kan sova). Maken vaknade genast och lydigt och frågade vad klockan är. (05.01). Sedan steg han upp, öppnade dörren till den tomma trappan, rev ner ringklockan från väggen, tog ut batterierna och gick tillbaka till sängen. Jag kokade ägg till frukost, som tröst.  

måndag 12 oktober 2020

Lera och kol

Hej alla läckra läsare,

Helt av en slump har det råkat sig så att jag för tillfället har shoppat hem några hygienprodukter med lätt suspekta ingredienser. Så går det då man slentrianmässigt plockar med sig burkar från butikshyllan utan att se sig för. 

Vi är väl vana att våra burkar och pryttlar i badrummet innehåller citron och äppel och andra väldoftande och mer "normala" ingredienser. Men vad sägs om tandkräm med kol eller duschkräm med lera? Tumme ner, faktiskt 👎.

Svart tandkräm. Lämnade ingen fräsch känsla i munnen efteråt.
Nej tack. 

Scrub med kanel och grapefrukt. Lite märklig kombination, men skrubbar som den ska.
 
Eukalyptus och rosmarin. Soul uplifting. Fniss. 

Duschkräm med lera, agave och lavendel. Skummar och tvättar som den ska, men färgen känns aningen suspekt. 

Vad har ni för spännande ingredienser i burkarna på hyllan? Nånting rafflande som mumiedamm eller muslortar? Änglatårar? Björnmossa? Nånting ni kan rekommendera? Eller varna för? 

torsdag 8 oktober 2020

Om kommentarer och torra ögon

 Hej alla torsdagsvänner!

För några månader sedan skrev jag en klagovisa om rinnande ögon och som vanligt gladde ni läsare mig frikostigt med kommentarer och hejarop och goda tips för mitt problem. Den gången hände det faktiskt att att flera av mina vänner kontaktade mig via privat meddelande för att kommentera, vilket inte händer så ofta. Och några av dessa berättade att de själva haft liknande problem pga klimakteriet och tipsade om knep i samband med det. 

Att kommentera privat är givetvis lika uppskattat som kommentarer i bloggen eller på Facebook, det är klart. Men att just dessa kommentarer kom privat ger upphov till några reflektioner. Inga tankar som direkt leder nånstans eller är särskilt rafflande, utan bara ett par stillsamma funderingar. 

  • är det en slump att det var flera kommentarer gällande just klimakteriet som skickades som privat meddelande? 
  • eller är det så att man gärna pratar om klimakteriet lite avskilt?
  • är det inte politiskt korrekt att som jag nu gör skriva inlägg som handlar om eller tangerar klimakteriet? 
  • hoppsan i så fall! 
  • mina ögon slutade rinna så fort jag gick iland och rinner nu sporadiskt och inte så ofta, mest efter en heldag vid skärmen. Jag skulle vilja påstå att det ändå är solen och vinden som irriterar just mina tårkanaler.
  • rinnande ögon tycks vara ett vanligt problem i klimakteriet, så om dina ögon rinner också då det inte är blåst eller solsken så kan det löna sig att googla på östrogen

Sådana funderingar idag. Reflektionerna är helt oberoende av varandra och leder inte till någon annan slutsats än att kommentarer och synpunkter är hjärtligt välkomna och önskvärda också i fortsättningen. Vare sig de kommer på sociala medier, i privata meddelanden eller face to face på stan. Fortsätt att höra av er! Pliiis.

söndag 27 september 2020

Lästips av den lite ruggigare sorten

 Vi läser om att Donald Trump har bråttom att utnämna en ny domare till Högsta domstolen och förväntas nu nominera en ultrakonservativ och hängivet katolsk kvinna till posten. Inget Trump tar sig för förvånar längre, och man kanske inte kunde bry sig mindre om just den här utnämningen ifall man inte precis har läst Tara Westovers memoarer Educated. Boken om hennes uppväxt i en strikt fundamentalistisk mormonfamilj blev omedelbart en bästsäljare och återfinns bland annat på Barack Obamas och Bill Gates läslista. Boken som berättar om hur hon trots sin mycket speciella uppväxt lyckades utbilda sig, doktorera och bli författare har fått flera litteraturpris. 

För oss i trygga fågelboet Finland är berättelsen en ganska chockerande historia och en utmärkt påminnelse om att alla inte har förmånen att växa upp som medel-Svensson. Det är svårt, nästan omöjligt, att bryta traditioner och mönster till och med då liv, dina egna barns liv och välmående, står på spel. Också för välutbildade, unga akademiker i viktiga positioner, som till exempel högsta domstolen i USA, tänker jag. 

"It’s strange how you give the people you love so much power over you.”

lördag 26 september 2020

Husmorstips 5

Hej alla marthor och husmödrar där ute i stugorna - hur gör ni för att ta till vara sommarens solstrålar på bästa sätt? Fryser ni in? Syltar ni, torkar eller sparar ni färska strålar i en tätt försluten plastpåse? Tänkte att man kunde passa på nu under det här härliga höstsommarveckoslutet. Så att man kan servera lite solsken någon ruggig och slaskig decembereftermiddag då mörkret är som mörkast. Era bästa tips är välkomna!

Skön september till er alla!



onsdag 16 september 2020

Dag 2 e.g.

Tänka sig. Här sitter jag och vickar på tårna. Utan gips! Precis! Efter 63 dagar i paket är jag nu äntligen av med gipset. Foten är svullen och värker som den inte gjort sedan olycksfallsdagen, men jag biter ihop och gör mina mobilitetsövningar så gott jag kan. Jag behöver fortfarande kryckor, men klarar redan av att stå med vikten jämnt fördelad på båda benen. På nolltid kommer jag att vara redo för det utlovade maratonloppet...

Efter min sjukdomstid ger jag vårt sjukhus både ris och ros.
Ros för trevligt och sakkunnigt bemötande, för småskalighet och människonärhet. Nära hemmet, gott om parkeringsplatser, ingen trängsel i väntrum och korridorer, vänlig personal och lagom avstånd är klara konkurrensfördelar. Pluspoäng för att alla försöker tala svenska.
Ris för en hel del rådd, som inte påverkat mitt tillfrisknande på något sätt men som ger ett lite oprofessionellt intryck. En del ska väl skyllas på Apotti och på de stora förändringarna inom HUS, alltså omständigheter utanför personalens kontroll. Men lite skärpning i leden kanske är på sin plats vad gäller instruktioner till patienter och tillvägagångssätt så att kryck- och protesgänget inte råkar ut för onödiga komplikationer under besöken. 

I mitt fall är jag mer än redo att ha överseende med små besökstekniska malörer i utbyte mot att få vårdas på en liten enhet på hemmaplan. Men patienter i sämre skick och utan finska kunskaper kan ju ha det lite svårare att ta hand om sig. Jag skulle önska att sjukhusets personalen nu får tid och ro att se över sina processer och arbetssätt så att besök löper smidigt. Och så önskar jag att jag inte behöver utnyttja sjukhusets tjänster igen på läääänge....