fredag 21 september 2018

Hets mot folkgrupp

...tänkte jag syssla med i detta inlägg. Lite i alla fall. Planet från Köpenhamn kombinerade idag med flighter till Osaka, Tokyo, Seoul, Guangzhou, Shanghai, Beijing och Kuusamo. Styrkeförhållandena på flyget var ungefär en tredjedel av kaukasisk härkomst (jag vet, gammaldags uttryck, men jag vill inte skriva arier eller gringos heller) och två tredjedelar av asiatisk härkomst. Jag väljer att klumpa ihop alla folk och nationaliteter som asiater, eftersom min kunskap inte räcker till för att känna igen vilket land/område de kommer ifrån. Precis som en japan antagligen inte kan placera portugiser och norrmän i rätta länder heller. 

Att resa bland asiater är nänligen en prövning. Speciellt om de är många. De kommer ofta i flock, svärmar runt gaten samt ropar och viftar för att hålla sin grupp samlad. De kilar före i kön, knuffas och trängs oförblommerat och gärna. I flygplansgången vägrar de följa strömmen in och ut ur planet, utan går istället fram och tillbaka med sina väskor och har svårt att hitta sina platser. De smäller till sittande passagerare i huvudet med ryggsäcken. Begreppet personal space existerar helt enkelt inte. Matskålar och ätpinnar skickas omkring, tetermosar töms och fylls och små tankspridda tanter förstår inte att sitta ner och ha på säkerhetsbältet vid start och landning. Tyckte mej detektera en viss spänning bland kabinpersonalen också, så det var inte bara jag som led. 

Sen kom jag hem och gick på höstmarknad och trängdes med en massa västnylänningar. Men ingen inkränkte på min personal space. 

tisdag 18 september 2018

Skeptisk. Intresserad men skeptisk.

Låt mig först fråga om du har läst böckerna om Anne på Grönkulla av Lucy Maud Montgomery? Om ja, läs gärna vidare. Om nej, sluta med fördel läsa här, du kommer inte att fatta nånting av följande utläggningar. 

Tänk er att Anne-serien skrevs redan i början av 1900-talet. Jag älskade böckerna som barn och ungdom och läste dem flera gånger. (Jag har faktiskt tänkt läsa om serien i vuxen ålder men det har nu bara inte blivit av.)
Vilken fröjd för oss Anne-älskare då TV-serien Anne of Green Gables kom nån gång på 1980-talet. En TV-serie som förmedlade stämningen i böckerna på pricken. Händelserik, glad, spännande men alltid med en lycklig tvist. Som ett utropstecken liksom.
Tjohoo, utropade jag då för några veckor sedan då jag hittade en nygjord serie på Netflix, Anne with an E. Jag bänkade mig förväntansfullt och väntade på att slungas in i ett lantligt Canada i början av 1900-talet där strävsamma människor lever ett arbetsamt men lyckligt liv. Döm om min förvåning då serien visar en helt annan sida av Avonleaborna och Grönkulla. Man får glimtar från Annes hemska uppväxt i fosterfamiljer och på barnhemmet. Det som i böckerna är barn som retar varandra blir i serien mobbning och slagsmål. Man upplever misshandel och avundsjuka och sjukdom och fattigdom och serien är inte alls en lika trevlig kulturupplevelse som man kunde vänta sig. Annorlunda. Fascinerande. Djupare. Men jag är fortfarande lite i chock. Jag fortsätter att titta (Gilbert Blythe som nu är föräldralös tar jobb på ett lastfartyg och hamnar plötsligt bland före detta slavar på Trinidad. Alltså!), men bävar lite för vad som komma skall. Min barndoms ö har plötsligt visat sig från en annan sida. Omtumlande. 

Det är svårt att med bara två bilder förmedla intryck av hela TV-serier. Men kolla på färgskalan, så förstår du skillnaden.
Du som läst och tittat. Vad tycker du? 




måndag 10 september 2018

Sverigelandskampen samt gott och blandat

Landskampen kom och gick. Ni trodde väl inte på riktigt att jag tänkte skriva ett inlägg om det evenemanget? Inte ens fast det verkar som om Finland gick och vann. Inte heller tänker jag skriva om sensommarförkylningen som ligger som en förbannelse över hemmet. Eller hostan. Den sega hostan. Jag skulle kunna skriva om att jag idag testade på Postens (Posten märkväl, inte Posti. Det är min egen lilla protest mot förfinskningen av det statliga postverket) paketautomat för första gången. Med typ tre knapptryckningar och en boxkod är automaten så lättanvänd att det nästan är svårt. Men nej, det vill jag inte. Eller skatteåterbäringsbeskedet (det blir jul i år också!) som förgyllde postlådan idag. Nej. Dagens restmat då? Omelett med potatis, kallrökt lax och fetaost. Nix. Inte ens fast jag åt en havreskorpa med ost på till. 

Det jag tänkte meddela var att ingen, inte ens en jäkla mygga, har flyttat in i insekthotellet än. Skandal! Var håller alla fjärilar och nyckelpigor hus? Vintern lurar bakom hörnet, och det är hög tid att boka in sig på vinterförvaring. Ett lyxhotell står till buds på baksidan av vårt förråd. Skynda!

Arkivbild. 



söndag 2 september 2018

Specialmeny


Wienerschnitzel och franskis. Endel kanske fattar innebörden av denna meny i Casa Karlsson. Och era antagandet är helt korrekta. Idag serverades den perfekta dagen efter-maten dagen efter ett rejält sextioårskalas. 
Färdigpanerad schnitzel, fryst potatis ur påse. Jag skar dock citronen själv, och öppnade anjovisburken. Enkelt och gott och speciellt lämpligt en dag som idag. Soffan nästa. 

fredag 31 augusti 2018

Nej tack till äppel

Sommaren lugnar äntligen ner sig och jag får tid att iaktta min nya näromgivning. Jag vinkar till grannarna och börjar känna igen en och annan bil. På grannens gård sitter kvartersharen nästan varje morgon då jag hämtar morgontidningen. 

I juni pågick häckklippning på alla gårdar och de stackars fastighetsägare som inte klippte häcken i somras får nu skämmas för sina buskiga gårdar. (Vår är ansad och prydlig!!) Och för tillfället ligger en förtätad doft av äppel över grannskapet. Gårdarna dignar av äpplen och vid var och varannan grind står en hink äpplen till glädje för förbipasserande. Innehavarna av äppelträdena har däremot inte så kul just nu där de mustar eller saftar eller syltar eller bakar äppelpaj och skyfflar ruttna äpplen från gräsmattan dagarna i ända. 
Den nästan kväljande äppeldoften är en bra tankeväckare för nyinflyttade som kunde vara ivriga på att utöka trädgården med nyttoväxter. Jag har nu börjat fundera på hallon istället. Eller kanske tulpaner. 

måndag 27 augusti 2018

Veckopeng och gulnande löv

Hösten är i antågande. Jag har redan summerat sommaren i bilder, nu blickar vi istället framåt mot gulnande löv, krispig frost och sprakande brasa.

En av ätteläggarna jobbar ännu och har följaktligen inte flytt(at) till studieorten. Men de två övriga är utflugna. Den ättelägg som flög ur boet första gången i år ringde hem till mamma efter första veckan och konstaterade att det är dyrt att leva, och föreslog att vi återinför veckopengen. Think again, son! Sa jag och skrattade rått och hjärtligt. Varpå ätteläggen kom hem i söndags och åkte härifrån med en kasse fullpackad med mat. Veckopeng i cash eller in natura tycks funka lika bra.

Ännu kör vi med capribyxor och bara fötter i sommarskorna. Men frukosten har flyttat inomhus och dörren står inte på vid gavel dygnet runt längre. Och datum för julfesten har bokats. Dags att byta årstid!

måndag 20 augusti 2018

Vem äter örnarna?

Min arbetsplats har ett ovanligt rikt djurliv. Utanför huset strövar ofta hjortar och harar, och ibland kan en havsörn skymtas från konferensrummets fönster. Det är väl trevligt. Mindre trevligt är djurlivet som får för sig att ta sig in i huset via öppna lastdörrar och fönster eller olika slags rör och andra öppningar. Ormar, möss och fladdermöss. Ja, jag menar allvar. 

Det allvetande kaffebordet smidde idag stora planer på att börja hålla fabrikskatter som kunde sätta pli på otyget. Och det är ju i sig en strålande idé. Katten på råttan och så vidare. Katter är ju förresten väldigt avstressande djur som positivt kunde påverka stämningen på jobbet. 
En av de mer framsynta diskussionsdeltagarna funderade ändå på vad som händer om det blir för många fabrikskatter i något skede (ja, vi har massor av kräldjur och gnagare!). Och någon annan föreslog att man då kunde skaffa fabriksörnar, eftersom örnar som bekant gärna äter katter. Men vem äter örnarna, ifall de blir för många? Står örnen högst i näringskedjan? Kunde man - i händelse av ett överskott av örnkött - ha örn på lunchmenyn? Vad smakar örn? 

Frågorna är många, svaren inte särskilt pålitliga. En bra start på arbetsveckan!