söndag 9 december 2018

City break i Edinburgh

Well hello dear! 
Kära hälsningar från EU's västra flank, eller från något som snart inte längre är en del av EU, dvs Storbritannien, och närmare bestämt den skotska delen. Ja! Jag har gått på julmarknad i Edinburgh, druckit te och dansat reel. I kilt. Med en haggis i vänster hand. Nästan. Under en kort semester mitt i mörkaste december har jag vandrat på kullerstenarna längs the Royal Mile. Druckit mulled wine vid foten av the Scott Monument. Det har varit blåsigt och soligt och kallt och varmt och en och annan regnskur har piggat upp. Men vad gör det då man trängs inne på en varm och mysig pub med half a pint of lager på bordet framför sig. Hotellfrukost. 20000 steg på stegmätaren. Per dag. Hop on, hop off bussar. Julpynt. Skrinnskoåkning på Christmas Market. Tartanmönstrade halsdukar. Fudge. Och whisky. Åk till Edinburgh vetja. 

The Royal Mile går från Holyrood Palace till Edinburgh Castle.
The Scott Monument mitt på Princes Street har byggts till Sir Walter Scotts ära. Han med Ivanhoe, ni vet.
Nedanför monumentet bredde sig julmarknaden ut i fyra terrasser komplett med tivoli och allt.
Vi tog bussen ut till Leith för att titta på the Royal Yacht Britannia. Det blåste och kostade 16 pund i inträde, så vi gick på café och åt lemon tart i stället. 
Passade på att skaffa lite förnödenheter till handväskan. 

Vi gick på musical och jammade till en massa gamla Motown-klassiker. 
Detta urval! So many drinks, so little time. 
Edinburgh är ingen vacker stad, med sin tunga arkitektur och sina överväldigande mörka stenhus. Men alla hus är inte svarta eller gråa.  

Nackdelen med weekendresorna är att man kan äta så få gånger.
Här smörjer vi kråset på indisk restaurang. Vilka smaker! Vilka dofter! Vilken lycka! 
Scones med sylt och clotted cream. Och en cappucino. 
En sista vy över staden och den vita Forth Road Bridge i bakgrunden.  

fredag 30 november 2018

Nödutgångar och biblar V

Camillas hotellskola återvänder tillfälligt, inspirerad dels av den gångna veckans hotellnätter och dels av en FB-vän som ondgjorde sig över WC-papprets placering i sitt hotellbadrum. (Ja, det är stora och svåra problem vi tampas med i dagens värld.) Det är egentligen konstigt att det inte uppstår fler ryggskott eller nackspärrar bland hotellgäster som tvingas svänga sig 360 grader eller sträcka sig 3 meter framåt för att nå pappret. Hur svårt är det att planera ett badrum så att WC-pappret finns bekvämt inom räckhåll bredvid toalettstolen? 
I samma andetag vill jag också lyfta fram de illvilligt konstruerade hårtorkarna som sitter fästa i väggen med en alltför kort och kraftig snurrsladd och där man måste hålla knappen intryckt för att kunna blåsa håret. Hur är den handen konstruerad som kan svänga sig i olika vinklar samtidigt som en tumme eller ett pekfinger med kraft trycker in en liten obekväm knapp? Har faktiskt aldrig riktigt förstått varför denna konstruktion används – finns det verkligen hotellgäster som lämnar hårtorken på då de lämnar rummet? Och om någon gör det, skulle det vara jättefarligt?
Livets olidliga vedermödor...

onsdag 28 november 2018

Alive and kicking!

Frisk som en nötkärna. Hälsosam som en häst. I form. Med klara papper och utmärkta värden (för min ålder...). Vid god vigör. Ja, jag har varit på hälsogranskning. Tappats på blod och avslöjat mina hemska hemligheter om hur lite och sällan jag motionerar, hur ohälsosamt jag äter och hur mycket alkohol jag konsumerar. Sover jag bra? Stressar jag? Kopplar jag av? Tvättar jag tänderna? Nånej, det sistnämnda frågade vår hälsovårdare förstås inte. Det gör min tandläkare nästa gång jag går dit.

Vi konstaterade alltså att jag är vid god hälsa och att min arbetsförmåga är mycket bra och kommer troligen att vara det också framöver. Visst, vid min ålder så ska man ha lite ont i knäna, lite övervikt, aningen höjt kolesterol (men inte mycket) och sämre syn. Om du inte har ont nånstans är du förmodligen död. Åldersförmåner, vet ni.

Hela hälsogranskningen är ju förresten en förmån. Tänk att någon är mån om mitt välmående och vill att jag ska må bra och orka i arbetslivet fram till pensioneringen. Och gärna några år efter det också. I hälsogranskningarna upptäcks åldersdiabetes och hypotyreos och högt blodtryck och kanske en och annan depression innan det är för sent. Jag känner mig nästan lite friskare nu än före hälsogranskningen. Nu gäller det bara att hålla sig vid liv till nästa gång.

söndag 18 november 2018

Farsdagslunch

Jag har tydligen mig ovetande uppfostrat två mästerkockar! Ettan och Trean kom hem, intog köksregionerna och serverade en mycket god farsdagslunch (bättre en vecka försent än aldrig). Perfekt stekt hjortkött med hemlagad pepparsås, honungsrostade rotsaker och bönor. Killar kan.

Banan och läsk ingick inte i ingredienserna.

måndag 12 november 2018

Beslut, beslut, beslut

Jag har jobbat som en bäver de senaste dagarna för att boka ett hotell. (Ja! Citybreak på kommande ännu i år!) Hur svårt är det egentligen att boka ett hotell, tänker ni. Idag då det alltomspännande internätet står till tjänst med information, jämförelser, bilder, prisuppgifter och recensioner i oändlig mängd. Jamen, just därför är det ju så svårt att bestämma sig och göra slag i saken. Läget, frukosten, sängarna och inredningen ska noggrannt kollas. Är priset bra ligger hotellet fem kilometer utanför centrum. Är läget bra ska man kolla noga att rummet har en suite badrum. Jag har verkligen ingen lust att dela badrum med hela korridoren. Ska det vara en hotellkedja eller ett litet mysigt (=kyffigt) B&B med lokal touch? Om det är continental breakfast är risken stor att du sitter där med hemskt kaffe, vitt bröd och marmelad. Kolla det finstilta för att inte överraskas av extra skatter eller andra avgifter på plats och ställe. Och läs noggrannt recensionerna på Tripadvisor, speciellt om städning, buller från gatan eller brist på varmvatten. 

Samtidigt är det ju så att under en stadssemester på ett par dagar hinner man ju knappast tillbringa så värst mycket tid på hotellet. En bra säng med rena lakan, varmt vatten i ett mögelfritt badrum och gärna en bra frukostbuffé är vad jag vill ha. Hur svårt kan det vara? Jag lider normalt inte av beslutsångest. Förutom vid val av hotell då. Arrrgh! 

måndag 5 november 2018

Reality teve

Då vi knäpper på TV:n om kvällarna är det till största delen olika former av reality-TV som erbjuds tittarna. (Förutom den eländiga serien Simpsons som alltid visas på minst ett par olika kanaler).

Det är vackra eller fula eller tjocka eller lessna "taviksia", alltså vanliga människor, också barn, som visar upp sig. Människor som är duktiga på att baka, bygga, sy eller sjunga. Eller inte så duktiga, men som gärna bjuder på sig själva i vilket ämne som helst, bara de får synas i TV. Deras ekonomi ska nagelfaras, deras hus säljas eller så ska de genomgå en totalförändring som inkluderar bröstförstoring och tandställning. De söker partners, dejtar och gifter sig. Och går i parterapi.

Det är kändisar. Mer eller mindre kända kändisar som tävlar i frågesport, matlagning, travsport, dans eller något annat mer eller mindre underhållande. De åker jorden runt eller sjunger eller träffar gamla klasskompisar eller bantar eller renoverar hus. Mest för att de behöver synas på TV.

Och så till slut är det mästare. Mästare som tävlar mot andra mästare i sina egna genrer. Mästerkockar filear fisk, styckar grisar och öppnar ostron och lagar den ena gourmeträtten efter den andra. Avdankade idrottsföredettingar ligger vid poolen och dricker vin och gör upp om mästartiteln i sannolika och osannolika styrketävlingar. Artister och sångare äter och dricker och sjunger för varandra med tårfyllda ögon i klubben för inbördes beundran. 

Men det finns fortfarande en massa människotyper som ännu inte har kommit till tals. Jag har en massa förslag på ytterligare format. Mästarstädarnas kamp. Hela Finlands skogshuggare bakar. Bokförarnas bokförare (utspelar sig naturligtvis på Bahamas, där de mest kreativa bokförarna tävlar i bokföringsfiffel). Rektorer söker fru. Arga VVS-teknikern besöker präster, dagvårdare, sjukskötare, stuvare och långtradarchaffisar och hjälper dem att dra nya vattenrör i sina hus. Masterpersonalchef goes Hell's kitchen där elaka personalchefer skriker och svär av hjärtans lust och inför nya direktiv och regler på sjabbiga arbetsplatser. Ensam IT-tekniker söker. Wild pensionärskids. Paradise library. Vilka möjligheter!

Ni fattar. Glöm Inspector Morse, Doc Martin, Rederiet, Teletubbies och de vanliga fiktiva serierna. Fram för mera reality!

onsdag 31 oktober 2018

Dagens svarta tankar

Saker jag avskyr idag:

1. Stora gäng av tonårspojkar i svarta kläder som cyklar okoordinerat omkring på gatorna utan cykellampa och reflex. 
2. Burpees.
3. Folk som parkerar bilen på parkeringen tvärs över gatan från simhallen och går okoordinerat över vägen var som helst klädda i svart.
4. Burpees.
5. Telefonförsäljare.
6. Burpees.
7. Kontorsmöss som flyttar inomhus till vintern.
8. Burpees.
9. Hundägare utan reflex som går omkring längs vägarna med sina mörka hundar klädda i svart. Okontrollerat. Ja, ni fattar ju, det är ju inte hundarna som är klädda i svart. 
10. Burpees.

I dessa positiva tongångar avslutar vi årets rosa månad oktober, kavlar upp ärmarna och tar itu med november, den mest onödiga månaden av alla. November kan inte botas, men lindras lämpligen med glögg och julbelysning.